Igår höll jag återigen föreläsningar för en hel högstadieskola åk 7-9.
Föreläsningar om sexuella övergrepp på och utanför internet.
Jag berättar om alla mina egna erfarenheter och vad jag varit med om och hur jag tog mig vidare från det.
Prata om allvaret i det vi normaliserat och bagatelliserat, sexualbrott. Så pass att jag ser barn efter barn i publiken som inser saker under föreläsningens gång. Blickarna som förändras när de inser att de själv varit utsatta eller kanske känner någon som blivit det. När de där tuffa killarnas hånflin sakta försvinner när de inser att det som de nyss inte tog på allvar faktiskt kan få riktigt stora konsekvenser.
Jag har blivit tystad nästan hela mitt liv och uppmanad att inte prata om de övergrepp jag varit med om. Pedofili, sexuella trakasserier, sexuella övergrepp, sexuellt ofredande, våldtäkt, utnyttjande av barn för sexuell posering, kontakt av barn för sexuellt syfte.
Och att jag nu står inför en hel skola med elever i den åldern jag var i när vissa av sakerna hände och uppmanar, upplyser och varnar för att kunna göra någon skillnad för dem är en helt otrolig känsla.
Att barn jag aldrig träffat innan tar mod till sig, kommer fram till mig efter föreläsningen och berättar saker för mig de aldrig sagt till någon innan. Saker de burit i hemlighet helt för sig själva av både skam och skuld som tyngt dem enormt, så pass att de övervägt att avsluta sina liv.
De berättar om självskadebeteende, våldtäkt, övergrepp, trakasserier och grooming de varit med om. Inte bara på internet utan även hemma, i skolan eller hos en kompis.
Även barn som inser under min föreläsning att de blivit utsatta för något och berättar detta för mig storgråtandes och skakande i min famn.
Barn som efter min föreläsning kom fram och sa att jag har skapat mod i dem att de ska nu anmäla saker som hänt dem.
Jag kan inte med ord beskriva hur mäktig känsla det är. Hela jag är fylld med känslor. Jag går sönder när jag hör vad de berättar för mig men jag vill samtidigt gråta av glädje när de är så otroligt modiga och starka.
VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA
Fantastiskt fint, fler som du med mod behövs ❣️
Synden, skammen, det svarta hålet, ärren…vi måste visa våra döttrar och söner att det inte är deras att bära.
Tack för ditt fantastiska arbete att upplysa och förändra beteenden och normer. Vikten av detta kan inte understrykas kraftfullt nog.
Jag var en av pojkarna som satt i publiken i en liknande föreläsning i min högstadieskola för 15någonting år sedan, en av dem som föreläsaren, en sexualundervisare, kunde se var utsatt – åtminstone kändes det så. Jag kommer än idag ihåg hur kraftfullt det var att få höra någon sätta ord på händelser jag själv gått igenom men inte funnit styrka att uttala eller ens vågat tänka på… och hur mycket jag ville sjunka genom golvet och bara försvinna.
Hej Jessica!
Ville bara säga att jag blev otroligt rörd av din text. Jag blev också utsatt som barn redan när jag var 3 år gammal av en dagmamma, hennes vuxna dotter och hennes man. Det är så jävla svårt ibland att kunna känna ilska, att kunna tro på sig själv(och att man inte förtjänade det), men din text hjälpte mig. Har haft så oerhört svårt att orka leva och kämpa för att må bättre, men när jag läser din text så inser jag att jag har ett ansvar mot nästa generation att våga bryta tystnaden och skammen, och det är faktiskt en oerhört stark motivation.
Tack för ditt modiga arbete. Du är en fin människa, jag önskar verkligen att jag hade kunnat lyssna till dig när jag själv var barn.
MvH Jakob