Han gned sitt skrev mot mig samtidigt som han lärde mig baka sockerkaka

Det började vid cirka sjuårsåldern och det slutade strax efter 11 års åldern.
Vi bodde en bra bit in i skogen vi hade cirka tre kilometer att gå till bussen, på denna väg fanns det några få hus men just ett utav dem bodde en äldre man.
Han hade en hund och han va alltid ute när man gick förbi.
Han lockade med hunden, godis eller kakor.
Var alltid tvungen att ge han en kram, varje gång försökte jag komma undan.
Tog han upp en i famnen så var alltid handen mellan benen när man fick komma ner, annars kom den annars över brösten.
Detta fortsatte och blev bara värre och värre.
Han lärde mig att baka sockerkaka samtidigt som han gned sitt skrev emot mig.
Efter det skulle det ju fikas och självklart skulle jag sitta i hans knä och varje gång kände jag hans stånd.
Det slutade tyvärr inte här heller utan vid 9-10års åldern blev det betydligt värre.
Han tvingade mig att sitta på tv-bordet medans han öppnar upp sitt bruna läderskärp och sina beigebyxor och trycker in den i munnen, jag kommer inte ihåg hur jag ens kom hem.
En annan gång så våldtog han mig i samma rum fast på golvet, jag kommer ihåg brännmärkena jag fick på armbågarna av den bruna heltäckningsmattan innan allt blev svart.
Detta fortsatte kontinuerligt tills jag va lite över 11 år.
Tyvärr så träffade jag han lite då och då, mamma sa alltid att jag skulle ge han en kram för det va ändå mig han kom för att träffa.
Jag hade tidigare berättat allt för mamma men hon brydde sig helt enkelt inte, både mamma och pappa var och är alkoholister.
Den dagen han gick bort va en dag som jag bara grät och grät av lättnad över att jag aldrig kommer att behöva träffa honom igen.
Allt detta hade jag förträngt totalt tills jag va lite över 30 år, då var jag med om en mindre olycka, ett traumatiskt händelse som fick upp ett gammalt trauma.
Jag har gått i KBT i många år och det har verkligen hjälpt mig mycket men det kan aldrig ta bort mina tankar, flashbacks, mardrömmar och mycket mer.

 

VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA!