Jag avslöjade pappas hemlighet

Hej!

Jag är en pappa till en dotter på 2 år och hon det finaste jag har tillsammans med min fästmö. Och nu väntar vi en till. Tjoho!

Tyvärr har jag ingen kontakt med någon av mina föräldrar och som tur är inte med pappa. Han lämnade mig med min mamma när jag var någon månad eller några veckor gammal men när jag var fem gick han med på att ses igen.

I sex år bodde jag hos honom under vissa helger och ibland under hela veckor. På sommaren var vi ibland på hans landställe och då kunde det också vara längre perioder.

Jag har två äldre syskon på hans sida som jag inte känner så bra samt en styvmamma som alltid var väldigt snäll.

Jag har inte jättestarka minnen om när och hur ofta det hände men jag tror det började ganska omgående (runt ett halvår från att vi träffades första gången). Det började på toaletten, hände när han skulle natta mig och när jag duschade med honom. En gång vid dator och på landet på terrassen medan de andra var inomhus på andra sidan väggen. Han kunde visa hemmavideos på min styvmamma naken i duschen och berätta om sex som han hade haft med min mamma.

Han tog, onanerade och smekte på mig men utsatte mig aldrig för regelrätta samlag utan för ”sexuella närmanden”. Han kunde tillfredsställa sig själv medan jag skulle se på. Vid datorn fick jag en kola och när jag ätit upp den så stoppade han in tungan från sin snusfyllda mun in i min för att ”ta bort det som fastnat mellan mina tänder”. Jag drog tillbaka min tunga allt jag hade så att det krampade och hoppades att han snart skulle sluta.

När jag var elva ville han att vi skulle börja sova tillsammans medan hans fru inte var hemma och jag märkte att han ville göra andra saker än att bara ta på mig, jag var då elva. Och när min lillasyster snart skulle komma, så sa han att han kunde vara barnvakt åt henne.

Jag förstod aldrig att det var fel, eller att han inte fick göra som han gjorde. Han var väldigt noga med att det här var våran hemlighet. Men jag kände samtidigt att det inte var bra och att jag inte ville. Så när han började prata om min ofödda lillasyster så kände jag att jag måste stoppa det.

Jag berättade en kväll för min mamma efter att hon läst godnattsaga för mig. Jag hade under en veckas tid sagt att jag ville berätta något men sen inte vågat men nu sa hon att jag var tvungen att berätta efter godnattsagan. Jag förberedde mig och när nog slagit igen boken och frågade vad det var jag gick runt på så berättade jag att pappa och jag har en hemlighet. Det är att han tar mig på snoppen.

Dagen efter (tror jag), satt jag i polisförhör där jag berättar om vad han gjorde mot mig. Jag fick visa på en nalle och sen blev min mamma förhörd.

Under förhöret med min pappa hade han tydligen skakat som ett asplöv och det var uppenbart att han hade gjort saker men utan bevis och att han nekade till allt så gick han fri.

Jag var också fri. Fri från honom. Ifall mina äldre syskon råkat ut för liknande vet jag inte. Jag har sett på Facebook att de har barn men jag vet inte om också de barnbarnen har råkat ut för honom. Jag hoppas inte. Jag hoppas att min anmälan skrämde honom att aldrig göra om det, men när ovissheten gör sig påmind så gör det ont.

Han sökte sig nämligen till arbeten med barn. Han var fritidsledare, maskot för ett stort klubblag, fotbollstränare åt min storebrors pojklag och när mamma kollade upp honom något år efter anmälan så jobbade han med utsatta barn på röda korset eller rädda barnen eller liknande organisation. Hon ringde och förklarade vem han egentligen var men att han aldrig blivit dömd. Jag tror han blev av med jobbet men vet ej.

Min räddning var min lillasyster och ett program som hette sajber(tror jag). Detta var år 2001 och communitys på internet hade precis blivit en grej. I ett inslag berättade en tjej om att hon skapat en sida för personer utsatta för sexuells övergrepp. Hon berättade att det inte är offrets fel och att om man vågar berätta så kan man ta sig ur det hemska. Det träffade mig rätt in i hjärtat och jag föll gråtandes ner från soffan. Det var då mamma sa att jag måste berätta.

Som tur var fick jag hjälp av rädda barnens pojkmottagning. Jag lärde mig skilja på rätt och fel. Som sextonåring sökte jag hjälp för min mörkerrädsla som antagligen var ett symptom från min barndom. Länge var jag rädd att jag skulle bli som honom men när jag av en slump hamnade i att jobba med småbarn och andra åldrar förstod jag att jag inte hade någon som helst sexuell dragning till barn.

Flera år senare beslutade jag och min fästmö, som tidigt fick veta vad jag varit utsatt för, oss för att skaffa egna barn. Då dök tankarna upp igen. Tänk om jag också är som han. Jag har hållit ett stenhårt öga på mig själv, enligt psykologer lite för hårt och onödigt men för mig har det varit oerhört viktigt. Minsta tillstymmelse av att vara en aning som honom så måste jag ta hjälp innan någon blir utsatt.

Jag har också varit rädd för att inte våga ha fysisk närhet (vanliga kramar och pussar) när det kommer till mina egna barn men efter många år av arbete med unga och att ha övat upp en tillåtelse att visa kärlek på ett bra sätt så har jag lyckats skapa en jättefin kontakt med min dotter. Jag har alltid velat bli den bästa pappan jag kan, som en upprättelse för det helvete jag överlevde.

Min berättelse blev till en monologföreställning när jag gick på scenskolan och jag hoppas att den kan rädda andra såsom tv-programmet om communitys på internet räddade mig. DET ÄR ALLTID FÖRÖVARENS FEL. Om något känns fel så ÄR det fel.

För något år sedan, när jag och några vänner var på väg till en fotbollsmatch så hörde jag hans röst igen. Pappas. Jag tittade upp och såg den jäveln stå bara någon halvmeter ifrån mig. Han var där i sällskap med en pojke som såg ut att vara runt tolv-tretton år. Jag var mitt i steget när jag lyfte blicken och såg honom. När chocken lagt sig var hade jag gått flera meter. Jag berättade för min bästa vän att jag precis sett honom (min bästa vän har vetat om min historia sedan vi var ca 15år). Han frågade hur jag mådde och jag svarade bara att jag inte visste.

Det är lätt att göra antaganden som inte stämmer men jag har svårt att släppa varför han var där med en tonåring. Det ekar fortfarande i mitt huvud att det går en pedofil lös som jag vet vem det är men inte kan göra något åt. Jag har gjort mitt bästa, anmält honom men utan resultat, mer än att jag blev fri från honom. Därför har jag inte heller försökt jaga honom. Jag är klar med honom och lever mitt liv så bra som möjligt. Jag önskar bara att pappa sökt hjälp och att om han inte redan gjort det, så åtminstone slutat med sina vidriga handlingar så snart det bara gått.

VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA