I mitt hem har vi väldigt högt i tak, jag tycker att det är viktigt att ha en god kommunikation med mina barn och att barnen får känna att inget samtalsämne är förbjudet eller tabubelagt, jag vill att mina barn ska få känna att de kan berätta allt för mig, oavsett om det är något positivt eller negativt de har att framföra. Alla frågor är okej, likaså är alla känslor okej att känna. Jag tackade min bästa vän en gång för att han tog sig tiden att verkligen lyssna på mina barn när de pratade med honom, svaret blev ”Såklart jag gör, de kan ju ha något viktigt eller intressant att säga.” Det betydde verkligen mycket för mig, att även andra vuxna tar sig tid att verkligen se och uppmärksamma barnen.
Genom en god kommunikation där barnen blir bekräftade och sedda tror jag även att chansen är större att de skulle berätta för mig om det någon gång skulle hända någonting obehagligt. Innan min äldsta dotter gick ut till lekparken själv första gången talade jag med henne om vikten att inte prata med främlingar och jag pratar ofta med mina barn om hur viktigt det är att säga nej och stopp och även berätta för någon vuxen om någon skulle göra någonting de inte vill emot dem.
Som ensamstående mamma finns inte alltid tiden att ägna sig åt gemensamma aktiviteter och intressen. Då är den där tiden vid middagsbordet där alla kan sitta ned och samtala med varandra så viktig, jag försöker att alltid lyssna aktivt. Visst finns det stunder där jag är upptagen med annat och där jag inte kan vara lika fokuserad, men jag försöker ändå att alltid ta in vad barnen säger och uppmärksamma deras ord och behov.
Som förälder vägleder jag mina barn, stöttar, kramar, torkar tårar, och gör mitt bästa för att alltid visa barnen rätt väg.
Mina döttrar är sju, snart fem och snart två år gamla, jag har även en son på tolv år som bor med sin far på heltid. Genom att jag och barnen redan då de är små pratar om precis allt (såklart anpassat efter ett barns nivå) så tänker jag att vi även då de blir äldre kan fortsätta ha samma goda kommunikation, jag vill att de ska kunna vända sig till mig när de befinner sig i dilemman, när de känner sig vilsna eller när de bara behöver att någon finns där.
Jag hade själv svårt att lita på vuxenvärlden då jag var barn, därför gör jag mitt bästa för att mina barn ska känna tillit och alltid våga vända sig till mig. Gud förbjude att det händer dem någonting liknande det som hände mig, men om det skulle göra det så tror jag att de genom den goda kommunikation vi har skulle våga vända sig till mig.
Jag vill därför uppmuntra alla andra vuxna att lyssna och ta er tid för barnen. Det behöver inte vara dina egna, det kan handla om barn du möter i ditt yrkesliv eller privat.
Oavsett vilka barn: Lyssna och se.
Som min bästa vän sa, de kan ha något viktigt eller intressant att säga.
Genom att bekräfta barnen ökar vi även chansen att de vågar be om hjälp, med andra ord kan vi genom vår tid bidra till att färre barn utsätts för övergrepp.
//Sol
