Jag var 13 år, hade fått lvu och satt på ett behandlingshem.
Rymde därifrån.
På Göteborgs central station vandrade jag ensam, tom och rädd, visste varken vart jag skulle ta vägen eller ta mig till.
En äldre kille (32 år) såg mig och tog med mig hem till honom, så dum som jag var förlitade jag mig på denna man då han verkade bry sig om mig när jag berättade min historia. När vi kom hem till honom tvingade han i mig olika substanser, jag var helt död i kroppen men huvudet var där.
Han hade sex med mig gång på gång, jag fick inte fram något ord, jag bara låg där och tårarna bara rann.
Några år senare stötte jag på denna man igen, han var med två vänner och jag var på väg hem, de drog in mig i en bil, körde mig till ett hus. De misshandlade mig, torterade mig och våldtog mig i dagar. Söndriga glasflaskor förde de in i vaginan samtidigt som dom misshandlade och filmade allting.
Jag har inte anmält någon av händelserna då jag inte vågat.
Lever med denna smärta i mig dagligen.
Är 30 år idag och lider av svår ptsd, har svåra självmordstankar dagligen. Har försökt i åratal få trauma behandling men ej fått detta.
Har någon tips på hur man kan gå till väga? Jag klarar ej att bearbeta detta själv, jag behöver hjälp.
Sluta försvara monster.
Köp vården. Då får du hjälp direkt. Man behöver inte vänta på allmän sjukvård. Detta gäller oavsett om det handlar om psykiska besvär, kirurgi eller cancerbehandlingar. I den privata vården så kan man bota cancersjukdomar som inte botas i den allmänna sjukvården eftersom att regionerna inte vill köpa in så pass dyra läkemedel. Det finns kompetens i den privata vården d.v.s.
Alla har inte råd att köpa sin egen terapi. ❣️💔
Jag var på väg att skriva ett svar till dig om hur man gör för att få traumabehandling, men det blev så långt så det går inte att skicka som kommentar.
I kort sammanfattning: Det är jättesvårt att få. Förutom om man själv kan hitta en duktig privat behandlare och betala för behandlingen själv. Men då ska man veta att det finns massor av privata behandlare som TROR att de kan behandla svåra trauman, som faktiskt inte har någon aning om hur man gör, så man måste då själv leta rätt på en bra och kunnig behandlare i djungeln av privata behandlare. Till att börja med måste de vara legitimerade (av Socialstyrelsen) psykoterapeuter.
Att få traumabehandling från sin region är svårt, i vissa regioner omöjligt. Om man till slut får det involverar det först skickande av remisser hit och dit, utredningar i all oändlighet och totalt flera års väntande och köanden, först pga av alla remisser, och sen något års kö till själva behandlingen.
Sen finns det även frivilligorganisationer som kan erbjuda behandling, som man kan skicka egenremiss till och ställa sig på kö hos, efter att de godkänt remissen. Men de har begränsad ekonomi, så kön till deras behandlingar är flera år lång.
Om man mår akut dåligt är det så klart ringa 112 som gäller – eller psykakuten, om man har självmordstankar.
Jag har gått igenom ett liknande helvete som du och jag vet vad det gör med en människa och hur man mår av det. Det jag kan säga är att det GÅR att överleva och må bättre. Det GÅR att börja leva igen. Ge inte upp! Kram!
Om du bor i Göteborg kan du prova söka på GU. De som läser till psykolog tar emot patienter (med handledning av erfarna psykologer så klart). Det är egentligen KBT och psykoterapi de erbjuder, men jag som hade PTSD efter sexuella övergrepp i barndomen fick trauma terapi i form av ”written trauma therapy” bl.a. Det var helt fantastiskt för mig, första gången jag klarade av att tillåta minnen komma och släppa ut det där som dragit ner mig i alla år… krävs ju mer än så för att må bättre, men av all terapi jag provar var detta det mest ”förlösande”…något lättade! Skriv till dem på deras hemsida o se om de kan hjälpa? Kanske tycker de du behöver större insats, men värt att prova iaf. STORT lycka till! Jag vet hur du känner, och jag LOVAR att det finns ett ljus ut ur mörkret!
Vad gör du nästa gång om det skulle hända igen? Ska du gå och hålla tyst så de kan göra samma sak mot någon annan? Jag låter hård, men världen är tuff. I slutändan är det vara du som kan hjälpa dig själv. Räkna inte med vården. Det finns inte på riktigt.
Jag förstår, på något vis, vad du vill förmedla och det är säkerligen endast av välmening. Jag hoppas iaf det. Dock kan meningar som ” Vad gör du nästa gång om det skulle hända igen? Ska du gå och hålla tyst så de kan göra samma sak mot någon annan?” skapa ännu mer ångest, oro, skam och – framför allt – skuld hos den utsatta. Tro mig, jag vet. Det är en skuld som många överlevare går med, att om de inte säger någonting så kommer förövarna agera ut mot någon annan. I slutändan är det förövarna som är skyldiga, inte den som inte orkat/vågat (etc) säga någonting. ❣️
Mitt tips till dig är att vända dig till Svenska kyrkan. De har privat trauma behandling som ej kostar något. Går själv en och tycker den hjälper otroligt bra. Kram