Jag vet inte hur länge det pågick, men tror iallafall 2-3 år.
Jag var liten och har stora minnesluckor och har förträngt så mycket av det som hände.
Än idag kan jag inte berätta med ord för någon för jag skäms.
Skammen bär jag med mig även om jag vet innerst inne vems fel det är.
Jag var ju bara ett litet barn….
Många år senare i vuxenlivet så bär jag skulden för jag var det lilla barnet som var mörkrädd och det var jag som gick in till deras sovrum för att jag vågade inte sova ensam.
De var ju mina föräldrar liksom.
Än idag klandrar jag mig själv för jag var mörkrädd och gick in till vad som blev mitt livs värsta mardröm.
Där och då hände det saker som jag inte kan skriva ens en gång, det gör ont.
Jag frågar mig idag varför jag gick tillbaka vissa kvällar, det blev bara värre och värre, men jag var ju så mörkrädd.
Tänk om jag aldrig hade gått in hos dem och lagt mig bredvid mamma?
Tänk om jag aldrig varit mörkrädd och istället sovit i min egen säng?
Tänk om jag bara kunde stannat i mitt rum och sovit så kanske det aldrig hade hänt.
Ibland vaknar jag av känslan, paniken, rädslan och sen det som han gjorde.
Jag är vuxen idag men någonstans på vägen så fick jag aldrig vara barn, jag vet inte hur det känns att ha en barndom.
Jag började få självmordstankar och planerade min egen död redan som liten, allt som allt har jag 3 självmordsförsök bakom mig.
Jag avskyr den delen av det som hände, jag önskar ibland att jag aldrig fötts. Den smärta jag bär i kropp och själ, det följer med mig till graven.
Idag får jag traumabehandling och jag kan fortfarande efter många år inte riktigt vågat prata om det som hände i detalj, för då brister jag.
Men jag är på god väg och förstår mycket mer och jobbar på att inte skuldbelägga mig själv.
Men det är svårt för jag var ju bara ett litet barn.
Jag bad aldrig om att det skulle hända.
Jag visste inte ens vad det var, det där som hände.
Över 40 år senare och jag bearbetar det fortfarande.
Traumabehandling fick jag först nyligen, efter att ha bokat läkarbesök satte jag ner foten. Jag sa till läkaren att jag har blivit sexuellt utnyttjad i barndomen, till följd av det med massa konsekvenser av självskadebeteende och självmordsförsök, jag sa att jag är vuxen nu och jag behöver hjälp att bearbeta det som hände, jag är stabil och har utbildat mig, jag lever ett bra liv idag, men jag har inte sovit en hel natt sen jag var ett litet barn.
Jag frågade läkaren, hur länge till behöver jag vänta på traumabehandling, han skrev remiss och sen påbörjades behandlingen, det är tufft och jag mår illa ibland när jag har behandling, jag sover sämre då, men det finns också en känsla av befrielse från allt det hemska.
Någon lyssnar på mig för första gången, och jag får ta det i min egen takt.
Det tar tid att få hjälp, och det tar tid att behandlas, det tar tid att våga berätta om det hemska.
Men jag gör allt det där.
Hälsningar en överlevare som vill dela med sig och vara anonym
***********************************************************************
VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA!
Starkt av dig att kunna berätta de du delat med dig av i detta inlägg.
Blir så ledsen av att du inte fick den barndom som alla barn borde få.
Där de är utrymme för lekar och skratt.
Barn ska få vara barn.
Du gjorde aldrig något fel de är den vuxna personen som utsatte dig som gjorde alla fel.
Hoppas din trauma behandling hjälper ger dig en stor omtanke.
All kärlek och styrka till dig! Jag hoppas traumabehandlingen ger resultat så du kan lätta på den tunga ryggsäcken du bär och uppleva livets ljusa sidor. Jag hejar på dig!! ❤️
Önskar dig allt gott fina du. Omfamna ditt lilla jag. Den lilla flickan du var. Inget, Absolut ingen är hennes fel. Du gjorde det som alla barn gör, söker trygghet. Som man ska kunna göra hos sina föräldrar. Det är bra att du till slut fått behandling. Hoppas det ska kunna hjälpa dig att sova så så småningom ❤️ stor kram till dig
Det var aldrig ditt fel. Du var ett barn och din barndom berövades dig.
Den lilla flickan gjorde absolut ingenting fel. Hon ville ha trygghet, som borde vara en självklarhet för varje barns familj.
Jag beklagar. Jag hoppas din traumabehandling kommer hjälpa dig att bearbeta allt det hemska du varit med om. ❤️
😭 tack att du delade med dig❤️ hoppas att du blir stark nog berätta allt som hänt dig 🙏 Önskar dig all kärlek och lycka i framtiden 💝
❤️
Jag vill bara krama dig och finnas där. Jag blir så ledsen när jag läser att du aldrig fick vara barn. Tack då hemskt mycket för att du berättar det du kan. Det hjälper att belysa detta ämne som så länge varit dolt i mörker. Starkt av dig! Jag hoppas verkligen du någon gång får inre frid. Det är så jävla hemskt att vuxna förstör barn på det här sättet. Tack igen för att du berättar, och fortsätt kämpa!
Din historia bryter mitt hjärta itu och jag velar mellan starka känslor, börja stört böla eller ryta av ilska. ”Tänk om jag aldrig varit mörkrädd” men herregud det är INTE ditt fel!!! Må du befrias av alla skuldkänslor och leva ett liv i fred och lycka. All kärlek till dig.
Mörkrädda barn ska att mötas av en varm famn, föräldrar som makar på sig och gör plats i sängen, en vaggvisa och en smekning över kinden. Trygghet, omtanke och kärlek. INGET ANNAT!
Att vara mörkrädd som litet barn är vanligt och naturligt. Att förgripa sig på sitt barn är sjukt och onaturligt.
Jag blir ledsen varje gång jag läser en annan överlevares berättelser. All smärta och lidande som du och andra barn tvingats bära.
Vi har en del gemensamt. Även jag har fått riktig terapi för första gången i mitt liv (men tack vare Dumpen). Även jag planerade mitt självmord redan som litet barn, även jag har överlevt flera försök. Men vi är kvar TROTS allt som gjorts mot oss, så starka vi ändå är! NU är det vår tid att få läka och ta hand om oss själva. Jag har berättat för alla mina närmaste att jag kommer behöva lite extra omtanke, förståelse och kanske stöd. För nu ska jag äntligen få möjlighet att läka, men det gör ont att rota i sår.
Hoppas innerligt att terapin ger dig sömnen tillbaks, att du äntligen får må bra som du förtjänar. Samt att de människor du har omkring dig visar hänsyn, omtanke, sin kärlek och ger dig stöd och utrymme att så att du kan lägga din energi på att bearbeta i terapin. ❤️