Flykten till tryggare Sverige

Jag är 30 år idag, men när det hände första gången så var jag bara 7år gammal.

Vi flydde mitt hemland för att mina föräldrar ville hitta en trygghet för mig o min bror.

I Jordanien fick vi första lägenheten, han som bodde i huset bredvid bad mig följa med ner till källaren för han fått kattungar.
Inte visste då den oskyldige 7åringen att hon skulle bli sexuellt utnyttjad av en 50 åring man. Jag förstod inte ens vad som hände mer än att jag kände mig skyldig, smutsig.. jag vågade inte säga till någon för det var ju mitt fel?

Efter några år kom vi äntligen till Sverige.. där barnens rätt kom före allt annat! Eller var det inte så?

En dag när jag hade idrottslektion och jag inte mådde så bra så bestämde jag o mina 3 tjejkompisar att ta en promenad istället.
När en bil åkte fram o tillbaka så förstod vi att vi skulle skynda oss tillbaka till skolan. Men bilen stannade och ut kom 2 äldre män o drog mig in i bilen, började ta på mig, försökte ta av mig kläderna.. jag lyckades sparka av mig dom o sprang snabbt till skolan.

Mina kompisar ville inte vara med mig längre.. varför?? Jo de va lille jag som hade råkat illa ut, deras föräldrar bad sina barn att inte umgås med mig.

Hur fel är inte det att dom närmaste backar? Var det mitt fel?

Jag kan inte beskriva hur många gånger jag försökt ta livet av mig utan att lyckas, jag var för feg.. jag var nog mest rädd för att dessa pedofiler skulle finnas andra sidan världen med.

Idag är jag 30 år, jag har två små barn.. jag kan inte påstå att jag inte blir rädd varje gång någon tar på mig eller kramar mig.. för den rädslan finns kvar än idag.

Tack för att ni är ni. Jag gråter varje gång jag ser att ni fångat en av alla dårar där ute.

VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA