Jag minns min första kyss. Den skulle vara med någon jag hade valt. Inte med den personen som skulle vara min trygghet, min styvpappa.
Minns känslan när han stoppade sin tunga i min hals, hur jag frös fast, blev stel. Hur han tog sig friheten att dra upp min tröja för att se på mina bröst som bara var som små knoppar. Hur han sa att jag aldrig skulle skämmas över min kropp.
Han vågade inte gå längre av rädslan för att bli upptäckt men nu på senare år har fakta kommit fram att personen varit på sina egna barn med.
Hur många gånger du slog mig helt utan anledning, en gång så hårt att ditt avtryck fanns på min kropp. Hur många gånger önskade jag inte att min biologiska pappa skulle komma och föra bort mig från dig. Att du skulle dö på många olika hemska sätt.
Detta är första gången detta skrivs. Har aldrig pratat om det med någon. Hur min tillit är skadad för alltid, att jag mår dåligt av kramar, att jag ibland rycker till för jag är rädd för slag och väldigt lättskrämd.
VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA
