Över 300 konfrontationer med individer som velat förgripa sig på barn förändrar någonting i en människa.

Den saken är klar.

Ilskan förbyts mot en önskan och strävan att hitta lösningar på till synes olösliga problem.

Sexuella övergrepp är vanliga. Viljan att tala om dem är dock försvinnande liten och kunskapsnivån låg.

Skjut – gräv – tig kan det låta när vuxna pratar. Barnet står bredvid och bär sitt ok i tystnad. För hur ska barnet kunna prata med en vuxen vars ben inte bär.

Vi måste göra bättre ifrån oss. Lära oss mer och visa att vi kan. Annars förblir de tysta.

Jämför med brand. Sedan barnsben är vi tränade. Hur vi ska agera när olyckan är framme sitter i ryggmärgen.

När det kommer till övergrepp och förövare så är vi inte alls tränade. Strategier och handlingsplaner saknas. Ansvariga för barns trygghet slutar svara i telefon.

Att sluta svara I telefon räddar inga barn.

Inte heller kan vi skrika eller tiga ihjäl problematiken.

 

Sammanlagt har jag och Sanna kontakt med ett fyrtiotal personer. De har antingen hamnat på Dumpen, avtjänat straff eller helt enkelt ropat på hjälp innan sökandet efter barn blivit till ett personligt Hiroshima.

Vi måste nämligen våga se, orka lyssna och lära mer

Diagnosticerade pedofiler är förhållandevis ovanliga. Iallafall om man jämför med ett gigantiskt antal tillfällesförövare och hypersexuella, vars kicksökande passerat alla mänskliga gränser.

Renodlade pedofiler beskriver konsekvens som ett nödvändigt ont. Att alltid minnas det ögonblick när en trygg tillvaro byttes ut mot arrestens sträva papperslakan eller exponering. Vill man inte tillbaka dit, så håller man avstånd från barn.

Hypersexuella önskar att de hade haft förmåga att begränsa sig. Samtidigt beskriver många att de uppenbarligen inte haft förmågan att stoppa på egen hand. Att det är bättre med ett tvärstopp än att fortsätta. En del berättar att det hjälper att se sin egen chatt ur andra människors perspektiv.

”Plötsligt förstår man hur sjukt det är”

”Även om det är jobbigt så är det ännu mer läskigt att tänka på vad som hade hänt om det var ett barn”

”Att hamna på Dumpen är som att köra in i en vägg, allting tar stopp”

”Ens egna kuk och chatt, har man ju sett, det verkliga uppvaknandet kommer ju när man ser sig själv stå och se dum ut i direktsändning”

”Tror största skillnaden är att jag fattar att det är något mer bakom. Jag bromsade inte fast jag själv anser det är så fel. Har så mycket frågor jag gärna vill ha svar på.”

För barnets del börjar en serie av tragedier ofta med en pedofil. En person som renodlat inriktar sin sexualitet mot barn.

Men en våldtäkt kommer sällan ensam.

Rädslan att berätta och avsaknad av traumabehandling leder till nedsatt skydd från ytterligare övergrepp. Och destruktivitet. Destruktiva barn är heta byten. Tillfällesförövare står i kö, beredda att ta vid där pedofilen slutade.

Lagt barn ligger och våldtas om och om igen. Lagt barn välkomnas in i mörkrets kretslopp. En värld av oxy, tram, sprit, blåmärken, trauma, ätstörningar, uppskurna handleder, våld, heroin, amfetamin, psyk, LPT, LVU, LVM, infektioner, överdos, självmord öppnar sig.

Cirkeln är sluten.

Och lagt barn skvallrar inte.

För barnens skull så måste vi lära mer.  Anstränga oss att bli bättre.

Skjut – gräv – tig räcker inte som lösning på dessa problem.

Våra barns trygghet vilar i våra händer.

VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA

SWISH 123 250 22 84

4 thoughts on “Skjut – gräv – tig räddar inga barn

  1. Äntligen ett seriöst inlägg. Det föds nya förövare varje dag. Information och stöd åt båda hållen är enda långsiktiga lösningen.

    Det finns naturligtvis psykopater likt Anders Eklund som inte bryr sig, men dessa är sällsynta. Förståndshandikappade som saknar förmågan att inse verkar också vara sällsynta.

    De flesta verkar vara skötsamma individer som behöver hjälp med att kontrollera sin sexualitet. De behöver få komma ut ur garderoben istället för att som nu tvingas leva i det fördolda.

    1. Vadå ”äntligen ett seriöst inlägg”? I ett så viktigt (och uppenbart av samhället lågt prioriterat ämne) så är alla inlägg seriösa oavsett om det är konfrontationer, berättelser, fakta eller om Dumpens arbete. För vilken annan organisation/myndighet/förening gör samma eller ens i närheten av det arbete som Dumpen gör?

      När du menar att detta, till skillnad från alla övriga inlägg är seriöst, vad gör detta seriöst och alla andra oseriösa?

  2. Att förfölja och hata individer som har svårt att hantera sin drift gör bara saken värre. Något många inlägg och kommentarer handlar om. Det är bara bortkastad tid och en skymf mot brottsoffren. Det är inte ens i närheten av seriöst.

    Har själv blivit utsatt som barn. Offermentaliteten som råder gör bara saken värre. Bearbeta det som varit och gå vidare i livet som en starkare individ är det enda rätta.

    Jag förespråkar kreativt tänkande som löser problemet på sikt istället för gnälla för gnällandets skull

    1. Tyvärr så måste nog samhället vakna och börja ta avstånd till övergrepp mot barn. Att uttrycka ilska är en sak, att hota en annan. Jättefint att Du lyckats ”gå vidare och blivit en starkare individ”. Vi hanterar våra trauman på olika sätt och man går vidare på olika sätt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

RELATERADE NYHETER

sv Swedish
X