Jag gjorde vad jag kunde för flickan

En gång i tiden jobbade jag som förskolepedagog. Jag gör det inte längre, jag klarar inte av det.
Första gången jag kom i kontakt med ett utsatt barn var allt redan ett faktum. Pappan satt i fängelse för att han utsatt sin egen dotter för sexuella övergrepp. Och en gång var 14:e dag var det inte mamma som hämtade flickan utan en socialsekreterare som tog flickan till fängelset för att hälsa på. Varför???? Så fruktansvärt att som 4-åring åka till ett fängelse och dessutom för att träffa den som gjort henne illa.
Andra gången var det 3 barn i en familj där vi förstod att allt inte stod rätt till. Men i våra ögon var det en fråga om brister i omsorgen om barnen. Vi gav aldrig några andra barn kvällsmat men dom fick. (Efter beslut av socialen.) Hur tror ni det kändes att skicka hem dom på fredagskvällen?

En dag kommer inte barnen och efter nån timme ringer soc och berättar att de blivit omhändertagna. Nån vecka senare är det möte med soc och vi blir utfrågade om allt möjligt. Vi får reda på att mellanflickan varit utsatt. Det kan bevisas efter läkarundersökning att hon blivit penetrerad både vaginalt och analt.
Den flickan hade suttit i mitt knä i 2 år och sökt trygghet. Jag hade bytt blöja på henne under hela den tiden och pratat med föräldrarna om att hon nog var allergisk mot nåt eftersom hon alltid var röd och sårig. Där och då bestämde jag mej för att vid minsta lilla misstanke om något så skulle jag skrika och gorma för att ett ev nästa barn skulle få hjälp.

Så kommer hon några år senare. Och den här gången var allt så tydligt. Vi är flera i personalen som reagerat redan efter en månad. Förskolechef vill ha mer bevis innan kontakt med soc. Jag skriker! Jag dokumenterar! Jag kämpar för den lilla tjejen med näbbar o klor. Tills väggen kommer och slår mej rakt i huvudet. Under några år minns jag inte henne ens. Men när minnena kommer tillbaka kontaktar jag förskolan jag slutat på. Nä det blev aldrig anmält. Min dokumentation följde med upp till skolan men vad dom visste hade inte något blivit anmält där. Jag har levt med mitt dåliga samvete under många långa år.

Idag fick jag reda på att flickan anmält sin pappa. Jag vet inte hur sekretessen funkar men jag bryr mej inte ett dugg. Jag ringde polisen och sa att jag kommer och vittnar närhelst de önskar. Nu jävlar!

VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA