Det började när jag var 9 år.
Då började han ge mig extra uppmärksamhet när vi var ensamma. Han såg till att jag la mig bredvid honom i sängen och visade en sorts överbeskyddande kärlek. Jag fick inte gå någonstans utan honom. Jag fick inte sitta med killar, inte träffa vänner, inte ha vissa kläder. Jag måste sitta prydligt och prata ”fint”. Allt kontrollerades.
När jag fyllde 10 eskalerade det.
Vi låg i hans säng, och han började röra vid mig på ett sätt jag inte förstod – med något jag senare insåg var hans kropp, smekningar som kändes obehagliga och fel.
Han drog alltid mig tätt intill sig.
Han gav mig presenter eller godis om jag gjorde som han ville, men straffade också hårt och utan anledning om jag inte lydde.
Vid 10 års ålder kände jag att jag gav upp.
Ingen skulle komma och rädda mig.
Jag förlorade mig själv.
Vid 11 år blev han djärvare.
Han vågade göra saker även när resten av familjen var i rummet bredvid. Utomstående såg det som ”pappas kärlek till dottern”. Han pratade om hur mycket kärlek jag hade till honom, att jag måste pussa honom på munnen, att jag inte kunde sova utan att ligga i hans famn.
På besök hos släktingar och vänner såg han alltid till att jag hade en madrass på golvet bredvid hans säng.
På hotell flyttade han sängarna tätt intill varandra.
En natt hos släktingar vaknade farmor och frågade varför han inte sov. Han svarade att det var mycket som snurrade i huvudet.
Sanningen var att han försökte tränga in i mig medan jag låg där livrädd och skämdes för att bli påkommen.
Mitt liv blev outhärdligt.
Våldtäkter, misshandel, förtryck och förnedring, jag kunde sitta veckor hemma, ibland en hel sommar utan att träffa någon – bara någon enstaka hastig hälsning om någon kom på besök.
En dag låste han in mig i vårt gemensamma rum och förhörde mig om rykten att jag varit med någon annan. Min lillebror stod utanför dörren och frågade varför den var låst, vad vi gjorde.
Han svarade: ”Vi har bara en grej att fixa.” Inne i rummet kämpade jag för att försvara mig: ”Jag svär pappa, ingen annan, bara du har rört mig.” Då trycker han in sin penis i mig och säger: ”Titta, känn – den går hela vägen in. Vem har gjort det här?”
Jag försökte ta mitt liv flera gånger.
Jag skar mig med rakhyvel, men det gjorde för ont.
Jag svalde alla värktabletter jag hittade, trodde det skulle döda mig.
Jag funderade på att fly, men var livrädd att polisen eller någon skulle hitta mig och köra tillbaka mig till honom.
Mamma fanns inte med i bilden.
Efter några år ville han skaffa preventivmedel åt mig så att jag inte skulle bli gravid, och för att han skulle kunna ”njuta mer på olika sätt”.
Vid 16 års ålder började jag göra motstånd på riktigt, jag vägrade.
En gång var min mens försenad, då sparkade och slog han mig i magen och låtsades att det var på skoj. Han tog mig till läkaren, jag svimmade där inne.
Pappa och läkaren viskade och pratade i koder som jag inte förstod.
Jag fick tabletter, och mens kom nästa dag.
Han började intressera sig för min enda väninna, som var två år yngre, han ville att jag skulle ”fixa” henne åt honom. Samtidigt skrämde han bort varenda kille som tittade på mig.
Folk började misstänka att något var fel med vår relation under dessa åren jag växer upp det var mycket prat, jag fick dåligt rykte.
Jag kämpade ända tills jag slog mig fri – men till ett högt pris.
Priset var att jag frivilligt valde ett annat, tyvärr ett värre liv för att slippa honom men det är en annan historia. Det var det enda sättet att bryta mig loss från pappa även om jag sedan levde som gisslan i åratal.
Det här är den korta versionen.
Tro mig, det finns tyvärr så mycket mer – nästan tio år av helvete.
Idag lever jag mitt liv.
Jag blir aldrig hel igen.
Skadad för livet.
Men jag har gått vidare, jag mår bra i perioder, och ibland tvärtom.
Men jag överlever.
/Anonym
VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA! 
Vill du bli medlem i Dumpen förening?Ansök då här: Bli medlem i Föreningen Dumpen! – DUMPEN.se
Medlemsavgiften går oavkortat till traumabehandling för sexuellt utnyttjade barn.
Vill du endast skänka en gåva till Föreningen Dumpen? Då är du varmt välkommen att göra en insättning enligt nedan:
Bankgiro: 139-9096
Om din bank kräver 8 siffror: 0139-9096
Summa: Valfri
Meddelande: Gåva (Ange också ditt medlemsnummer om du är medlem.)
Ansökan till traumabehandling hittar ni här: Ansökan medlemsfinansierad vård (google.com
Följ oss även på:
❤️❤️
❤️
Du är stark. Jag har gått traumabehandling för sexuella övergrepp i barndomen och något min psykiatriker sa som jag tar med mig är, du är hel och har alltid varit det, sen har saker hänt dig som får dig att inte känna så. Så ville bara säga att du är perfekt och hel, han skadade tron om det men inte dig. Kämpa vidare du förtjänar det bästa av livet, och kan inspirera andra som mig. <3 <3 jag beklagar det du gått igenom