Vi behöver forskning på offer som blivit utsatta för sexuellaövergrepp som barn istället för nu nån slags peddovurm som experterna menar skall hjälpa pedofiler att få leva fritt istället för att gå under i skam för att dom blir kåta på barn.

Jag har själv på senare år börjat förstå hur mycket mitt liv har formats av övergreppen jag blev utsatt för som ung, några menar att jag tar på mig offerkoftan när jag berättar om mitt liv men sanningen är att jag har haft väldigt svårt att se mig som ett offer och det hämmar mina möjligheter att få ett normalt liv.

Jag har gjort mycket dumt i mitt liv och har många gånger chockat mig själv när jag har hamnat i situationer som jag vet har varit fruktansvärt fel, vad fan håller jag på med är en fråga jag ofta har ställt till mig själv utan att kunnat svara ärligt på…

Jag har nu snart två år utan alkohol och droger börjat se nyktert på mitt liv och min historia och ser nu ett väldigt starkt samband med det jag fick gå igenom och hur jag sen vandrade vidare in i vuxenlivet som en väldigt arg och vilsen man.

Där måste vi lägga resurser på forskningen för om vi fortsätter att slussa ut våra barn som blivit utsatta för övergrepp utan någon hjälp så gör vi oss själva en björntjänst, vi hamnar lätt på fel sida lagen och med en mängd olika missbruk och noll förtroende för andra människor.

Jag har fått höra av närstående att jag fick ju ett bra och intressant liv oavsett vad som hände mig i ung ålder men sanningen är att kunde jag backa tiden och få göra om mitt liv och inte gått ner till Slottskogsvallen den där höstkvällen 1975 och sluppit träffa min gärningsman.

Mitt liv blev i mångt och mycket jag själv mot hela världen och det passar jävligt bra om man vill bli världens bästa höjdhoppare men blir som ett ok runt halsen när det kommer till det riktiga livet.

Jag har haft svårt i sociala sammanhang att hitta en trygg plats och jag förstår nu att jag löste det med alkohol och droger som gjorde att jag kunde sänka garden och slappna av. I relationer har det alltid varit en stor dos kaos som har gjort det omöjligt att leva vettigt och normalt.

Jag är nu 56 år gammal och inse att åren har sprungit iväg och mitt liv kan summeras fram till nu och rent karriärsmässigt så har jag åstadkommit mer än många andra men chansen till ett normalt liv fick jag aldrig chansen till.

Detta inlägget kommer mina haters tycka att here we go again med offerkoftan och nu skall alla tycka synd om Sjöberg igen men den här texten är tvärtom en text som vänder sig emot samhället och Sveriges lagar för vi måste bli bättre på att se när barn far illa!

Jag har för längesen gett upp hoppet om ett normalt och tryggt liv men mitt engagemang i barnrättsfrågor är något jag brinner för och tillsammans med er kan vi hjälpas åt att se till att inga fler barn skall behöva gå igenom helvetet för att sedan släppas lös vind för våg ut i vuxenlivet!

Vill ni stötta mig och Sara I vårt arbete så är vi väldigt tacksamma 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.