Sols krönika

Jag var tio år då jag berättade för min bästa kompis att jag skaffat en pojkvän.

Vi satt i hennes rum och jag var jättestolt över det, hon gick noga igenom killarna i skolan i sitt huvud innan hon frågade:

– Va? Vem är det?

Jag berättade för henne att han hette Jonas och var 23 år gammal, jag hade träffat honom på Heta Linjen som jag och mina kompisar brukade ringa på kul, det var spännande att busringa dit och lyssna på alla vuxna som pratade.

När kompisarna gått hem och mamma fortfarande inte kommit hem från jobbet så ringde jag dit igen, jag uppskattade bekräftelsen och att de pratade med mig som en jämlike.

Jag kände mig stor och vuxen.

En dag började jag prata med Jonas, han gav mig sitt mobilnummer, efter ett tag fick han även mitt, trots att mamma förbjudit mig att ge ut mitt nummer till folk jag inte känner, vi började ringa varandra när mamma inte var hemma.

Han visste att jag var ett barn.

Jonas bodde i en annan stad, vi träffade aldrig varandra som tur är, men han blev min första erfarenhet av grooming.

Den första av flera.

När jag var runt tolv år började jag vara inne på olika communitys och chattjänster, Kamrat, Snuttis och Snyggast bland annat. Perfekta platser för pedofiler att hitta barn.

Snyggast chatten minns jag särskilt, varje gång jag loggade in kom det flera chattmeddelanden, några stycken som rättfram frågade om jag var kåt, andra som började med att skriva, fråga hur jag mådde och ville bygga en slags relation innan de slog till. Det dessa personer hade gemensamt var att de ville nå fram till barn. Jag var ärlig om min ålder, jag minns att jag även var ärlig om hur jag mådde, att jag kände mig ensam, svaret blev “men du har ju mig”. Än en gång lämnade jag ut mitt telefonnummer då jag var ung och naiv. Sedan ledde det ofta till att jag visade mig naken, de var ju så snälla och lovade att ingen annan skulle få veta och de hade ju gjort så mycket för mig att jag behövde ställa upp.

Jag vet inte vad det är som driver dessa, framförallt män, att kontakta barn i sexuellt syfte, kanske är det makten, att kunna styra och ställa och kontrollera någon, eller så rör det sig om en grav störning hos förövarna, pedofili, kanske en kombination av båda. 

Vetskapen att det än idag finns barn som blir utsatta, på liknande sätt som jag själv blev, gör mig väldigt upprörd. Jag vet hur jag tog skada av det och hur mina gränser rubbades på tills de till slut upphörde att finnas. Likaså skadas barn idag och tvingas senare i livet gå i traumabehandling och ta ansvar för att vuxna människor inte tillät barn att vara barn. Det finns många som min förövare Jonas därute som likt rovdjur väntar på barn att äta upp.

Tack vare Dumpens viktiga arbete kan dessa fångas in och stoppas innan de begår övergrepp på riktiga barn. Som sagt detta tåls att sägas flera gånger om:

– Det är inte slumpen som gör att du hamnar på Dumpen.

 

VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA