Vi offrar oss gärna – För barnen!

I veckan som passerat har Dumpens fiskare anklagats av vinklad media, för att blivit erbjudna eller gjort en uppgörelse med privata vårdgivare gällande att lämna över gäddor för provision.

Detta är inte sant och publicerades aldrig i mediet.

Men att som fiskare få till sig påståenden om att vi skulle arbeta för ekonomisk vinning är bortom kränkande och det var för mig ett hårt slag i magen.

Helst skulle jag vilja logga in journalisten på något av våra fiskeforum, portaler där barn finns, med ett användarnamn som klargör att hon är minderårig. Inom allt för kort tid skulle meddelanden trilla in och efter några rader skulle de gå över till sexuell karaktär. Inom några timmar skulle journalistens mobil vara fylld av diverse kukbilder, pornografi med unga flickor och äldre män, runkvideos i alla dess former och i allra värsta fall övergreppsmaterial på både djur och barn.
Efter det kanske hon skulle tänka efter om hon skulle vilja hantera detta mot ekonomisk ersättning.

Vi har haft fiskare som klarat ett par dagar, andra några veckor, några behöver ta regelbundna pauser. Det är svårt att föreställa sig hur psykiskt krävande den världen där vi lever egentligen är. Det behövs en viss typ av psyke för att kunna distansera sig, läsa och spela med i vad gäddor vill göra med barn, ta emot deras vulgariteter, deras snusk, deras vidriga fantasier och bilder.

Tänk nu på att det finns riktiga barn i den här miljön, som upplever precis allt det som vi fiskare gör. Det är för dem vi orkar.

Dygnets alla timmar skickar gäddorna obsceniteter, kränkningar, bilder och filmer. De kräver att den de tror är ett barn skall vara konstant tillgänglig för deras lustar, bekräftelse och skall kommentera materialet de skickar. En fiskares telefon, plingar konstant, med uppmaningar om att svara, med snuskiga fantasier, med oönskade könsbilder, tjat om att skicka fler bilder och om helkropps och nakenbilder på ett barn.

Vissa av oss jobbar med två telefoner, eller fler. Man måste aktivt öva på att lägga dem ifrån sig. Man kan inte ta dem alla.

Tänk på de riktiga barn som gäddorna följer med i deras mobiler. Dygnet runt. De kan vara de första som säger god morgon och de sista som säger godnatt med sina kukbilder och runkvideos och följer sedan barnet överallt. Hela tiden.

Våra fiskare utsätter sig frivilligt för trauma, för att skydda de riktiga barnen. Vi blandar oss i det stora utbudet av riktiga barn och arbetar outtröttligt för att avslöja och förhoppningsvis få bort gäddorna från plattformarna.

Många av oss river i egna trauman, skapar nya trauman, är i kontakt med våra inre barn… Många upplever om och om igen vad de själva utsattes för som minderåriga och andra får lära sig på vägen vad gäddor gör och vill göra mot riktiga barn. Timmar och åter timmar av volontärarbete.

Mobiler som plingar under fredagsmyset, under släktmiddagar, när du tar en fika med din väninna, när du är på semester, står i duschen… Familjer och partners som får stå tillbaka för all tid som läggs ner på fisket, på gäddornas begär. Psyket som slits ner lite vid varje meddelande. Många är de som når ”fiskeväggen”

Så har någon mage att påstå att vi skulle göra detta mot ekonomisk ersättning?

Många av er som lagt ner tiden på att läsa några av de loggar som finns mellan våra fiktiva barn och gäddorna, brukar kommentera att ni inte orkar läsa.

Vi orkar!

Vi offrar gärna vår tid och våra psyken. För barnen. Inte för pengar.