Hej!
Den här veckan har det stormat en del, och många tankar och åsikter om Dumpen har ventilerats.
Något som jag personligen har väldigt svårt för
är när någon tycker såhär:
– Men era fiskare är ju väldigt pådrivande i era chattar! Det är ju ni som väcker hebefilen i männen och lockar dem till att komma och möta er!
Vem är det som är offret? Barnet som blir utsatt för övergreppet eller den “stackars lurade gäddan som mot allt förnuft och all sin vilja snärjs i barnets garn och luras att begå övergrepp”?
Jag virkar ofta och gärna, men en så här stor offerkofta är jag inte säker på att jag skulle fixa. Eller jo, kanske!
Om man översätter tankarna till andra situationer
blir det kanske enklare att hänga med i mitt resonemang.
Åklagaren:
– Varför stal Persson cykeln?
Persson:
– Jamen den stod ju bara där!
Åklagaren:
– Persson vet mycket väl att han inte får ta andras grejor, detta är ju inte första gången heller.
Persson:
– Men det är ju inte mitt fel att någon lämnat en olåst cykel precis där jag skulle gå!
Eller alkoholisten Orvar som blir bjuden på middag, dricker sig dyngrak och förstör hela festen – vem bär ansvaret där? Värden som bjöd alla gäster på vin till maten eller alkoholisten som gjorde ett medvetet val att dricka av vinet? Alkoholisten själv skulle förmodligen se sig som ett stort offer och tycka att det var värdens fel som lockade med alkohol, om det bara hade serverats vatten till maten så hade ingenting hänt.
Gemensamt för de här båda, cykeltjuven Persson och alkoholisten Orvar, är att de skjuter över ansvaret på någon annan. I min värld finns det bara en enda person som kan ta ansvar för mig, och det är jag själv.
Hur många här har läst om tjejer som blivit våldtagna, lyckats trassla sig igenom hela processen med läkarundersökningar, polisanmälningar, förhör och till sist hamna i tingsrätten för att få frågan: – Vad hade du på dig? Kunde din klädsel tänkas bidra till det som hände?
Naturligtvis och självklart för de allra flesta
är att ansvaret alltid ligger hos den vuxne, hur skulle det annars se ut?
När den vuxne i en chatt får veta att den hen chattar med är ett barn är den enda rätta kommentaren:
Tack, men du är alldeles för ung – och sedan avsluta konversationen.
När cykeltjuven Persson går förbi en olåst cykel ska han göra exakt det – gå förbi.
När alkoholisten Orvar går på fest så ska han välja att dricka vatten till maten.
När en tjej går på fest ska hon våga klä sig hur hon vill utan att behöva tänka på om hon kanske ska bli våldtagen.
Hur tänker den som hävdar att Dumpens fiskare lockar fram hebefiler?
Skulle en sådan person säga till sin egen dotter:
– Du får skylla dig själv som blev våldtagen, du lockade fram den vuxnes agerande genom ditt sätt att uttrycka dig eller ditt sätt att klä dig.
Tyvärr tror jag att det är såhär det låter, och ganska ofta till och med.
Därför avslutar vi med att gemensamt upprepa:
Det är aldrig barnets fel!
Det är aldrig barnets fel!
Det är aldrig barnets fel!
Tack för ordet och ha en fin dag därute!
Katta
Helt rätt! Att säga att Dumpen väcker hebefilin är ju STÖRT! Det skulle innebära att varenda vuxen i samhället skulle kunna våldta ett barn – och den tanken är ju absurd! Man kan inte väcka något som inte finns där! Vuxna ska hålla sig ifrån barn! Punkt slut!
Jag är nyfiken på hur många män som avslutar konversationen efter att de förstått att det är ett barn. Jag hoppas 99/100 men det känns som det är varannan… 😭
Jag har kollat med våra fiskare, och den frågan är jättesvår att svara på. Vi upplever kanske ändå att det är fler vuxna som backar ur konversationerna nu än det var förut.
Du ar rätt i det du skriver Katta men, den värld vi lever i är tyvärr galen. Det finns så många sjuka personer att en tjej eller kvinna inte kan klä sig hur som helst. Även om världen inte vore galen kan jag tycka att alla bör klä sig någorlunda anständigt. Enskilda kan ändra sig,vissa tjuvar slutar med å vara tjuvar,vissa alkolister slutar med spriten,t o m vissa som våldtagit å skadat andra kan sluta med det. MEN de allra flesta fortsätter oberoende straff. Det vore önskvärt med ett bättre samhälle men de flesta vägrar å ändra sig till andra mäniskors skada. Jag känner sorg å smärta för deras skull.En eloge till dom som ändrar sig,dom är värda både hjälp å beröm. Fiskarna å andra utför ett svårt arbete å plockar gäddor,bra tycker jag,men ogillar språket som förs å jag tycker synd om familjerna till alla dessa gäddor. Gäddorna behöver straffas men dom flesta fortsätter nog tyvärr. Alla vill inte ändra sig å många hör hemma bakom galler.