När jag började 6års jobbade en man där som fritidsledare, alla barn tyckte om honom och han var bäst av alla ”lärare” men…. Jag var UTSATT av honom sexuellt. Det började ”oskyldigt” (är det verkligen inte men om man jämför med det som senare hände). Jag skulle få en kaka om jag gav honom en puss. Jag gav han en puss och jag fick den där kakan..hände värre saker men jag har förträngt mycket av det. J
Jag är över 30år idag och har varit inom psykiatrin i min hela vuxna ålder och i barndomen hos BUP. Jag tycker inte att vården har gjort något fel, det är jag som inte har berättat dessa trauman (jag har dom i huvudet hela tiden men jag har aldrig sett dom som något relevant att ta upp, jag förstår inte varför jag inte gjort det.)
I december berättade jag om allt jag varit med om för min läkare och jag hörde på han hur ledsen han blev.
Jag har varit med om andra trauman också men dom rör inte dumpens verksamhet så dom nämner jag inte här.
När jag och mina vänner var äldre (högstadiet) stannade dom alltid för att prata med min förövare (mina killkompisar, min förövare var som sagt omtyckt, men inte av mig) det var en plåga för mig varje gång att behöva stå där när mina kompisar snackade med honom. Jag stod bara tyst och märkte att min förövare inte ens tittade på mig.
Jag kan än idag inte åka kommunalt. Min förövare satt 99% av alla bussfärder på samma buss som mig. Men jag klarar fortfarande inte att åka buss TROTS att jag vet att han är inlåst i ett fängelse i Spanien i några år till (har skrivit om detta längre ner i texten)  Men så djupt sitter det. Drömmer än idag mardrömmar om honom..
Nu har det gått väldigt fort i vården och jag fick väldigt snabbt veta att jag lider av komplex PTSD. Har borderlinediagnos sedan tidigare också.. mitt liv har varit ett helvete med så många suicidförsök jag inte ens kan räkna, jag har lurat döden många ggr.
Jag lever med en fruktansvärd skam.
1. Om jag hade berättat för någon vad den här manliga fritidsledaren gjort mot mig så hade det  förhoppningsvis gjort att han blev av med jobbet.. jag kan omöjligt vara den enda som han har utsatt.
2. Om jag hade berättat för någon och det lett till att han fick sparken hade följande tragedi aldrig hänt: han träffade en kvinna som också jobbade på samma skola. Dom blev sambos och fick en son. Men nu till det fruktansvärda… För några år sedan läste jag i nyheterna, det stod överallt, en svensk man har styckmördat sin sambo och försökt bränna upp henne i en soppåse i Spanien.
Jag googlade runt och mycket riktigt är det han som jag föll offer för. Nu känner jag bara skuld. Han hade aldrig träffat henne om han hade blivit av med jobbet om jag hade berättat det för någon. Barnen till mamman kommer aldrig mer att få se sina barn igen.
JAG kunde ha förhindrat det här. Jag vill inte lägga så mycket skuld som jag gör, jag var ändå bara 6år gammal men det gör fruktansvärt ont i mig. Men jag kan inte spola tillbaka tiden och få det ogjort. Jag skulle aldrig skuldbelägga en annan 6åring för något sånt här men ändå ger jag mig själv skulden, varför?
Men jag hade kunnat förhindra ett brutalt mord ca 20år innan det skulle ske.

VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA 

12 thoughts on “Kunde 6-åriga jag förhindra ett mord 20 år senare?

  1. Fruktansvärd historia men lägg bort din skuld. Även om du berättat och OM rättsväsendet hade dömt mannen hade han troligtvis inte fått ett långt straff utan varit ute på gatan ganska snabbt som vi sett i tidigare fall.
    Då hade de kanske ändå kunnat träffats eller så hade han träffat någon annan som han mördat.
    Som du beskriver är han en farlig man och hade säkert inte stoppats med straffet.
    Ta hand om dig och lev ditt liv utan skuld ❤️. Skuld förtär så mycket, har själv levt med skuld så många år till ingen nytta.

  2. Håller med föregående kommentar, du har ingen skuld i det som skett, det som din förövare gjort. Sannolikheten är stor att du inte ens blivit trodd om du som barn berättat. Idag döms 4% i de sexualbrott som blir anmälda, dvs sannolikheten att din förövare skulle blivit dömd är mycket liten. Hade han blivit dömd hade han med enkelhet bytt namn när han kom ut (efter ett kort fängelsestraff) och obehindrat kunnat fortsätta med sina förehavanden. Hade han inte träffat just denna kvinnan så hade det med lätthet kunnat vara någon annan. Endast förövaren bär skuld för det han gjort. Jag har som du varit utsatt och känt skuld över att jag eventuellt kunnat skona andra barn om jag berättat som barn, men jag har kommit fram till att förövare alltid hittar sina vägar att förgripit sig på barn. Kan tycka att politikerna på systemnivå bär en skuld då vi har en lagstiftning som gör att förövare mer eller mindre kan härja ostört och får skrämmande låga straff i de få fall de blir dömda. Allt gott till dig <3

  3. Din berättelse är så tung att man bara vill skrika, gråta och slå sönder någonting. Men snälla fina, den skuld du belägger dig själv, måste du försöka släppa. Det har du säkert försökt göra under hela tiden, men som du själv säger. Du hade aldrig kunnat lägga den skulden på en annan 6-åring. Det är inte ditt fel att din våldtäksman som utförde de här brutala sakerna sedan begår mord, även om det är så att Du (tekniskt sätt) fick han att lämna landet. Som ovannämnd skriver är en mördare oftast alltid en mördare, och tar man hans kvinnosyn i beaktning förstår man att han objektiverar andra levande ting och därför kan man anta att han skulle mördat någon annan. Verkar inte vara slumpen som avgjort att han dödat, i och med att han redan dödade dig som 6-åring.

    Försök att hitta samtalsstöd i någon form eller annan behandling, det är oerhört viktigt att du inte belägger dig själv med denna skuld. Även om det är så svårt att det känns omöjligt och att det känns som att det är ditt fel.

    Tänk att varje skuldkänsla du riktat mot dig är ett poäng till honom. Det är precis så förövaren vill att de ska vara, (flytta fokuset till dig), så låt honom inte vinna en gång till!

    Kram och all kärlek till dig!

  4. Du kan inte lägga någon skuld på dig själv. Du har fått lida tillräckligt ändå.
    ❤️

  5. Tråkigt att höra. Men det är nog dags att du går vidare nu och börjar leva livet. Jag tror inte att din förövare mår sämre av att du lider. Hans liv fortsätter och det ska ditt också göra.

  6. Det är bara en som äger skulden och det är han som ofredade och mördade!!!
    Ett barn har ingen skuld, det är bara kräket som ska lida inte du.
    Du är värd att må bra, berätta och sök all tänkbar hjälp du kan få🙏❤️

  7. Hej! Du är skuldfri. Han ensam är ansvarig för sina handlingar. Du har ingen makt att kunna påverka framtiden och därmed heller ingen skuld. Det finns inget samband mellan att du inte berättade och de fruktansvärda handlingar han senare begick. Den enda som hade kunnat förhindra dem var förövaren själv genom att avstå från att begå dem. Förutom allt detta var du dessutom ett barn och helt oförmögen att agera. Kära du, var gärna ledsen för dem som förutom du blev offer för en sjuk människa men inse din egen maktlöshet då, och nu, och släpp din skuld.

  8. Nej, du kunde inte förhindra detta som 6-åring. Var fanns de vuxna i ditt liv? Är fruktansvärt att det präglar ditt liv så negativt. Det är ALTTID FÖRÖVAREN som har skulden och inte OFFRET, dessvärre när det rör sig om barn så är de utsatta o svårbevisat. Jag arbetar som läkare bla på BVC. När jag uppfattar ngt misstänksamt såsom misshandel el övergrepp el övrig försummelse så följer jag upp detta. Såsom onormalt beteende inkl sexuellt sådant, upprepade UVI el flytningar fr underlivet(tar prov) spricker analt, frakturer mm. Har direkt inskickat barnen vid misstanke till barnakuten( efter kontakt med barnakuten) har anmält till soc o polis för eftersökning vid utebliven kontakt el då man inte sökt för barnet på akuten. Har haft rätt i de flesta fallen men haft fel o även blivit anmäld av föräldrar som inte förstått mina goda intuitioner, dock aldrig fälld. Hellre anmäla en gång för mkt en en för liten.

  9. Att önska att han skulle slutat om du som 6åring berättat är en sak. Men, det är inte en sanning, för det går inte att veta att det blivit så. Kanske hade du själv fått hjälp, men man vet inte.

    Att be om hjälp är otroligt svårt även för vuxna.
    Det finns sjuka människor därute och det är enormt sorgligt.
    Ibland kan man fastna i en ”bekant” loop, som verkar logisk och därmed tröstande och blir ett bekant rum att vistas i. Att ändra tankeloop till en annan, som inte handlar om att allt kunde lösts om du berättat som 6åring, kan vara mkt jobbigare till en början, men med övning kan du må bättre på lång sikt om du släpper den ”lösning” du loopar på nu. Den är förståelig, verkligen💟 men gå i terapi och försök hitta ett annat förhållningssätt. Det finns kloka och konstruktiva psykologer därute.
    Du förtjänar att finna ro och att få hjälp att sluta misshandla dig själv med självanklagelser.

    Kram till dig! Det är inte sitt fel, ge inte upp.

  10. Du kanske inte alls hade kunnat förhindra det. Svenska rättssystemet lägger ner 9 av tio anmälningar, och fattas bevisning är det kört. Tror mer på att han skadat långt fler och att någon av dem haft familj som tryckt åt honom så han flytt landet och valt Spanien eftersom många svenskar flytt ner dit pga rådande brottslighet så det blir en trygghet i att ha andra svenskar omkring. Det här var ett monster du INTE kunde ha förhindrat. Det där är en narcissist eller en psykopat.

  11. Du måste förlåta dig själv. Du var ett oskyldigt barn. Du bär ingen skuld. Ett barn har inte alltid förmågan att berätta. Det finns ibland inte några ord utan barn går vidare. Förtränger. Skammen och ångesten och den djupa sorgsen kommer ofta mycket senaste i livet.

  12. Jag kände hans sambo och har även träffat hennes barn många gånger. Tragisk händelse för alla drabbade. Men känn ingen skuld, ingenting är ditt fel. 💕

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sv Swedish
X