Han blev frikänd i tingsrätten

Jag är en av många som tagit sig modet att anmäla sina förövare för att han senare skulle bli frikänd.

Jag vill försöka vara så anonym som möjligt vilket är varför jag väljer att använda mig av ett annat namn.

Jag är idag 18 år, och jag lever men känner varje dag en sådan sorg och frustration över vad som hände. För jag förstår verkligen inte varför min förövare blev frikänd, när bilderna fanns där på mig. I en gömd mobiltelefon som hittades under en husrannsakan. Allt jag vill är att världen ska veta hur felbehandlad jag blivit, en granskning, nån medieuppmärksamhet på något sätt.

När jag var 14 år (2019) träffade jag en kille på nätet. Han var 7 år äldre än mig, alltså 21 år gammal. Jag mådde väldigt dåligt under den här perioden, hade knappt några vänner och väldigt begränsade sociala förmågor.

Han gav mig sådan uppmärksamhet som jag aldrig fått och jag kände att jag äntligen hade en vän som kunde ge mig råd och stöd. Efter någon månad började han långsamt ge mig komplimanger, utseendemässigt och saker jag gjorde. Det trappades upp till skämt med anspelning på sex eller intima frågor. Först var jag lite obekväm men efter ett tag blev jag van.

Jag fick frågor t ex om jag kysst någon, haft något förhållande och liknande.
Efter ett tag sa han att han hade känslor för mig och jag trodde att jag hade väl fått det med för honom. Något jag skäms fruktansvärt över idag. Han visste om min ålder från första dagen och gjorde ibland kommentarer om den som t ex ”så tänkte jag med i din ålder” eller ”Du är alldeles för liten för att ha en politisk åsikt.”

Efter 5 månader bestämde vi för att träffas, han bodde rätt nära mig och vi sågs efter jag slutat skolan, väldigt nära min skola. Vi pratade en stund, han kramade mig mycket och till sist kysste han mig, om och om igen. Han klämde på mina bröst och rumpa samtidigt.

Jag tänkte att det var okej det vi gjorde, eftersom han hade sagt innan ”Du är alldeles för ung för att jag ska ha sex med dig, men jag vill lära dig hur kärlek och njutning känns.”
Samtidigt fick jag frågan om jag kunde skicka intima bilder, jag skickade eftersom jag litade på honom.

Vi träffades en gång till några veckor senare på samma ställe, vi pratade knappt utan hånglade väldigt länge. Han sög på mina bröst, knäppte upp mina byxor och förde in sina fingrar i mitt underliv.
Efter det blev han kylig mot mig och bröt kontakten med mig. Jag mådde något enormt dåligt, jag hade förlorat en vän.

Månaderna gick och jag mådde allt sämre, det började kännas som att någonting var fel. Det var inte rätt det som vi gjort. Jag bestämde mig för att polisanmäla i slutet av 2019. Jag glömmer aldrig klumpen i magen när polisen ringde hem till mina föräldrar. Skulden jag kände för hur kunde polisen rubricera det som ”våldtäkt mot barn,” han sa att jag var för ung för sex.

Månader gick, jag flyttade för jag klarade inte av att bo kvar där jag gjorde. Jag fick diagnosen ptsd. Efter 1 år fick jag veta att 2 ärenden lades ner men efter en husrannsakan hade polisen hittat bilder på en telefon de ville jag skulle kolla på. Efter några månader fick jag kolla på bilderna. Jag ville kräkas, jag ville därifrån. Över ett år gick innan åtal väcktes.

I maj 2022 hölls rättegången och bilderna visades upp inför hela rätten, jag skämdes. Totalt fanns det 40 bilder som föreställde min mun, bröst, ansikte eller liknande. 5 ansågs som barnpornografiska. Bilderna fanns där, alla i rätten såg dem. Chattmeddelanden som bekräftade min ålder visades upp.
Han frikändes ändå.

Så många år av mitt liv bara försvann. Jag satt i ett tomt klassrum på skolan och grät när domen meddelades. Jag kände mig så förnedrad som trott att jag skulle få rättvisa, så förnedrad att jag berättat om intima detaljer inför rätten.

Jag tänker på det varje dag, jag är så arg, besviken och ledsen. För han kan leva sitt liv utan konsekvenser, men jag kan inte.
/Anonym

VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA