Jag har inte så mycket minnen från min barndom, men jag minns att när jag var liten så hade vi en vän till familjen, ”farbrorn” som vi kallade honom, han var äldre än mina föräldrar.
Jag var runt 6-7 år, vad jag minns.
Jag och mina bröder kunde cykla hem till honom utan våra föräldrar ibland, tror jag.
Minns inte om bröderna var med denna gång men vi, jag och farbrorn, gick ner i hans källare där han hade en bänk med madrass där han brukade ligga och se på tv.
Just denna gång var det motorsport igång och har under hela mitt liv fått en klump i magen av det ljudet men inte fattat varför när jag var yngre.
Där tvingade han mig att göra saker inget barn någonsin ska behöva vara med om.
Han fick det att bli ”roligt”.
Jag har trott att detta varit en dröm eller något jag inte riktigt varit med om. Men ändå på nåt sätt hela livet.. eftersom min mamma aldrig gjorde nåt så trodde jag det inte hade hänt för jag har ett svagt minne av att jag låg och grubbla länge länge och sen sa det till mamma innan jag somnade.. men hon måste ha somnat innan.
Var alltid överlycklig när vi träffade honom, han var ju roliga farbrorn med godis och ett litet djur vi tyckte var skoj..
Minns att jag alltid skulle sitta i hans knä när han var på besök. Antagligen för ,att jag minns nu i vuxen ålder, att han gned mig mot sitt ben…
Vi flyttade när jag var 7 1/2 och träffade honom inte mer trots att vi bodde i samma stad, förrän jag var 14 när vi hade ont om pengar.
Hade en klump i magen hela vägen, han hade tydligen flyttat och när vi kom in så såg jag ett rum med samma bänk och en madrass ståendes på samma sätt med tvn och mådde illa.
Han gjorde något snusk skämt till min mamma om att betala i natura. Höll på att tappa luften.
När jag var 17 så kom det som en blixt från klar himmel att det hade hänt.. mer minnen kom som små fragment.
Kom nåt litet minne här och där men det kunde gå år emellan.
Jag tog upp det med min mor när jag var runt 22-25 och hon sa att hon hade misstänkt något men var inte säker. DET kan jag säga gjorde ont och gör även idag. HUR fan kan man misstänka att något sånt sker med ens barn utan att göra något.. vill på något sätt hoppas att det var därför vi flyttade.
Min bror försökte få mig att berätta vart farbror bodde när vi var i 20 års åldern men jag vägrade att han skulle råka illa ut för att han skulle hämnas.
Min mor vägrade berätta vad han hette länge också.
Fick reda på det i vuxen ålder men minns bara förnamnet idag.
Vi pratade inte mycket mer om det mer än när jag berättade.
Även idag som 30+ kommer det ett minne ibland men det kan gå år emellan.
Min hjärna har skyddat mig och gör även idag från hemskheterna, jag vet att mer har hänt men kan inte minnas.
Han förstörde mitt psyke och min sexualitet då jag alltid haft ångest upp i vuxen ålder med intimitet och annan problematik.
När jag äntligen började bli okej med intimitet så blev jag överfallen och våldtagen i vuxen ålder så fick börja på ruta 1 igen.
Mitt liv har varit en ständig kamp mot döden sen jag var 13 p g a måendet jag haft sen jag var barn.
Har även nästan blivit våldtagen av en 30 åring när jag var 13 och drogad på en fest.
Var massor av äckel på internet när jag var 12-13 som försökte med äckliga saker. Aftonbladets chatt om jag minns rätt.
Jag låg med 22-23 åringar när jag var 13.
Jag var tillsammans med en 22 åring som 14 åring.
Idag ser jag hur jäkla sjukt det är!
När jag var 13-14 stoppade en man i 40 års åldern mig vid macken och fråga om jag ville tjäna 500kr för en avsugning..
”Stackars predatorer som tar sitt liv” är det värsta tidningarna kan skriva.. stackars alla barn eller kommande barn som får en livslång kamp p g a dessa kräk! om inget görs innan, som dumpens arbete.
Det dom gör mot barn går inte över! Det kan blekna och man kan läka men det är en kamp att komma till ett fungerande liv och mående.
Har man inte varit med om något sådant här så kan man fullt ut inte veta hur trasig man blir i hela själen.
Dumpen, fortsätt göra ett superbra jobb!
VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA
