Jag var 6 år gammal när min morbror utsatte mig för ett trauma. Ett trauma som kommer att följa med mig i resten av mitt liv.

Jag växte upp med en mamma till alkoholist – drogmissbrukare som utsatte mig för mycket som liten, jag fick en dag vara hos min morbror som så gärna ville passa mig när jag var liten. Har ett minne när jag satt vid hans dator i köket, han sa att jag var söt, han gav mig många komplimanger och började ta på mig, jag kommer ihåg att jag blev rädd och tyckte det var läskigt. Minns även att han höll om mig, och frågade mig ”tycker du det är skönt?”
Jag kände ett obehag, en stund senare kom mormor och hämtade mig och när jag senare kom hem satt min mamma i köket och frågade mig om han var snäll mot mig. Jag visste inte vad jag skulle svara då mamma frågade mycket. Jag blev orolig. Jag kände på mig att något var fel. Jag vågade inte berätta.

Flera år efter fick jag veta av min mamma att hon blev utsatt som barn av min morbror (hennes bror), hon blev våldtagen och han tafsade på henne som barn.

Än idag, som 23 åring har jag inte berättat, men går och bär på detta och tycker det är otroligt jobbigt att träffa män/killar. Speciellt äldre. För jag blir påmind om detta nästan varje gång.

VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sv Swedish
X