18 november, 2022
Mamma blev sjuk när jag va yngre, jag och min syster blev placerade i fosterfamilj.
Jag va 6 år gammal, och sonen till familjen va 12 år.
Det dröjde inte länge innan han smög in till mig på nätterna eller tidiga mornar och skulle mysa.
Jag va så liten, jag förstod att det va fel, jag ville inte.
Men jag kunde inget göra.
Utöver sonens handlingar på mig fysiskt så var hela familjen påfrestande på olika sätt, psykisk misshandel, vände mig och syster emot varandra, ljög för soc och min mamma om både det ena och det andra.
Jag minns en morgon när han hade väckt mig tidigt, tog ut mig i vardagsrummet och ner i soffan.
Han drog ner våra byxor och tafsade på mig, smekte sig själv och juckade emot mig.
Mamman till familjen klev in i vardagsrummet medans vi låg där under filten.
– men Ååh så söta ni är som ligger och myser då!
Jag va livrädd för att hon skulle se, att jag hade gjort fel som inte sa ifrån.
Hon gick snabbt ut ur rummet för att göra frukost och sonen drog upp sina byxor och lämnade mig skamsen i soffan.
Vi bodde där i ett års tid, och det här hände flera dagar/kvällar i veckan.
Tillslut fick vi flytta därifrån för att bo närmare mamma.
Och när vi väl kom till det andra hemmet så berättade vi om vad som hade hänt.
Vi va så små och det gick omöjligt att bevisa något, det blev ord mot ord.
Men dom fick iaf aldrig mer ha några fosterbarn där.
Jag undrar ibland hur många dom hann ha före oss, hur många andra som blivit utsatta för psykisk misshandel och sexuella övergrepp.
Om någon annan någonsin vågade säga något.
Och tyvärr var det här inte sista gången jag skulle utsättas för övergrepp.
Andra gången blev av en man som jag själv såg som en fadersfigur, min bästa väns pappa.
Vi hade umgåtts sen jag fick flytta hem till mamma igen vid 8 års ålder.
Min bästis föräldrar va separerade, och vi sov oftast hemma hos pappa henne.
Han bodde närmare, och va så rolig och snäll.
Man fick göra lite som man vill där.
En kväll precis som dom flesta kvällarna efter läggdags så kom han in i rummet där vi sov.
Han brukade ofta göra det, kolla in, för att se att vi verkligen sov.
Bästisen min hade somnat, men jag va vaken.
Låtsades dock sova när han kollade in.
Han försvann snabbt, och nästan lika snabbt tillbaka.
Jag va denna gång 11 år, hade känt honom sen jag var 8 år.
Börjat i puberteten och låg i samma säng som hans dotter.
Han kom in i rummet, jag låtsades fortfarande sova, för han skulle väl bara rätta till täcket eller så trodde jag.
Men ack så fel jag hade.
Ist drog han ner täcket, tafsa och smekte på mig, drog av mig kläderna och förde in sina fingrar i mig.
Jag har aldrig vart så rädd i hela mitt liv, jag hade dessutom hört och läst om tjejer/kvinnor som blivit våldtagna och kämpat för att komma loss, för att sedan bli mördade.
Min bästis telefon låg på skrivbordet bredvid oss.
Tänk om jag bara hade modet till att ta den och ringa någon.
Men jag vågade inte.
Han gick in och ut i rummet, gång på gång.
Ibland smekte han mig, ibland tog han bilder, ibland smörjde han in mig med olja.
Han penetrerade mig t.o.m. samtidigt som min bästis låg i samma säng.
Minns att hon alltid ville ligga innerst när jag sov över, men förstod aldrig varför då.
Idag har jag någon tanke om varför.
Inget ont mot henne, hon va själv bara ett barn.
Till slut så bar han över mig till sin säng ist i rummet bredvid.
Jag låtsades fortfarande sova, med byxorna nedanför knäna och helt hal över kroppen efter all olja han smörjt in mig med så släpade han mig över hallen.
Det pågick i flera timmar.
Jag minns att han mumlade saker för sig själv men jag kunde aldrig tyda det.
Han sluddrade i talet och luktade sprit.
När han äntligen va klar med mig så bar han mig tillbaka till min bästis sovrum och säng.
Han drog upp mina byxor, ner min tröja, och bäddade om mig så som man gör med sina egna barn.
Sen lämnade han mig.
Jag va vaken resten utan natten, låg helt still av smärta och skräck att han skulle komma tillbaka.
Till slut så vankades morgonen och min bästis vakna, jag valde att låtsas som ingenting, jag visste inte vad jag skulle säga eller göra.
Vi gick ner och åt frukost tillsammans med hennes pappa, jag skrattade och log.
Han åkte till jobbet strax därpå och så fort han lämnat oss själva så sprang jag hem.
Väl hemma var det bara mamma där, jag höll på att gå sönder inombords och kunde inte få ut orden ur min mun.
Jag drog ner min önskelista för alla julklappar jag ville ha inför julaftonen och på baksidan skrev jag snabbt ner en sammanfattning om vad som hade hänt.
Jag kastade lappen till min mamma och sprang fort in på toaletten och låste om mig.
Skulle hon bli arg? På mig? Gjorde jag åter igen fel som inte sa ifrån?
Varför va jag så dum att utsättas för något sånt här igen.
Men denna gång av en vuxen man som jag trodde älskade mig
Processen gick fort, mamma ringde polisen och vi fick direkt komma in på en undersökning.
Bevisen fanns där klart och tydligt och dom hittade honom snabbt på arbetet för att häkta honom.
Han fick sitt straff, hela 4 år totalt satt han inne.
Vilket skämt.
Jag tänker många gånger på honom än idag, om hur jag skulle reagera ifall jag stötte på honom.
Ska jag vara ärlig så vågar jag nog inte skriva ut det.
Idag är jag 30 år, har själv en familj och ber varje dag att inget ska hända dom.
/Anonym
Denna berättelse har även publicerats på Facebookgruppen dumpen.se

VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA

Swish: 076-0075779

2000

1 thought on “Min bästa väns pappa var ett monster

  1. Starkt gjort att våga berätta det här och starkt gjort av din mamma, liksom rådigt ingripande från Polisen!!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.