Jag har alltid varit ett barn som inte orkat röra på mig mycket p g a olika sjukdomar, detta tog min pappa som en chans. Varje gång mina systrar ville ut och leka så lät han mamma följa med dem. Och sen var han på mig. Han kom aldrig in i mig men tog på mina bröst, tvingade mig ta av mig mina kläder osv..
Jag försökte undvika honom genom att säga att jag också skulle följa med ut men då fick jag kommentaren att jag är så svag och kunde skada mig. Jag blev tvingad att vara hemma med pappa.
När jag kom upp i tonåren frågade han om jag hade fått hår under armarna och mellan benen, jag sa bara jag vet inte, då tvingade han mig visa.
Jag sa till mamma att jag inte vill att pappa ska fråga om jag har fått hår och jag vill inte att han ska ta på mina bröst. Hennes svar svider i mig än idag : ”Äh ta inte livet så hårt det är ju din pappa”.
Fy fan! Ja, det är min pappa och exakt därför ska han inte göra så, men de tystade ner mig. Jag sa aldrig något mer, han fortsatte, jag kunde inte göra något. Jag flyttade hemifrån, trodde jag var fri, men han kom på besök och då la han sig på mig, kände att han var hård. Jag sparkade bort honom och sprang till köket för att hämta en kniv, han la sig sen i soffan i vardagsrummet och jag låste in mig i sovrummet. Morgonen efter åkte han hem och sedan dess har jag sett till att aldrig vara ensam med honom. Idag har jag ingen kontakt med mina föräldrar.
Tack för att ni har läst och tack för att jag har fått dela med mig.
/anonym
VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA
Swish: 076-0075779
Det är så sorgligt med alla öden här. Hur kan en pappa göra så mot sitt barn och hur kan en mamma svika så fruktansvärt? Det är ren och skär ondska. Hoppas du får hjälp och stöd.