Det finns inga genvägar

För det facila priset av 299 kr var viktnedgången garanterad.

Mannen som sålde bantningstabletterna kunde bekvämt kontantbetala en liten gård på skånska slätten när tillräckligt många lurats att tro på genvägen till en slimmad kropp.

I själva verket innehöll de bruna tabletterna uppblött hundfoder som pressats till tablettform.
Vikten på hundfodersäckarna var det enda som minskade. Människorna som åt av mirakelmedlet gick inte ner ett gram.

Människor hoppades och trodde.
Till ett lågt pris hade man hittat genvägen att bli av med de överskottskilon som man samlat på sig genom åren.

Att utgå från hoppet när vi skapar en bild av verkligheten kan väl vara lite lustigt när det handlar om fläskiga rumpor, håravfall eller åldrande.

När det gäller rätten för våra barn att tryggas från individer med ett tändningsmönster mot barn, så är det inte lika lustigt längre.
Då gäller det verkligen att vi i alla lägen låter förståndet tala före hoppet.

Detta är den krassa verkligheten.
Ska vi uppnå resultat för att trygga våra barn så gäller det att vi förhåller oss till den.

Vikten påverkas inte av hundfoderbaserat bantningsmedel.
Håret på den begynnande flinten kommer inte att växa tillbaka av pomada.
Åldrandet upphör inte av elixir i små flaskor.

Inte heller kan vi bota en pedofil störning.
Inte idag iallafall.
Troligtvis inte imorgon heller.

Mellan tuggorna av pizzan som jag hade framför mig, ställde jag frågan till Christoffer Rahm från Karolinska.
– Tror du att du skulle kunna lösa gåtan och hitta en lösning på problematiken med sexuella störningar om du fick obegränsade medel?
– Ja, det tror jag faktiskt, svarade Christoffer som för övrigt är en anspråkslös man.
Han slår sig inte för bröstet i första taget.

Vi har alltså lärt oss att flyga.
Vi har lärt oss att transplantera hjärtan
Vi kan flyga till månen

Vi kan i dagsläget inte bota ett tändningsmönster gentemot barn.

Vill vi lösa gåtan bakom individer med en sexualitet riktad mot barn så krävs rejäla resurser.

Det krävs alltså rejäla statliga feta plånböcker med gigantiska anslag istället för små insamlingsbörsar vars innehåll oavkortat borde gå till barnen.

Räknar man på vad det kostat att komma fram till en punkt där man idag överlever en lång rad sjukdomar som tveklöst ledde till graven för femtio år sedan så blir slutnotan enorm.

Tron på att forskningen om de störningar som går ut över våra barn ska kosta mindre är befängd.

Vill vi lösa gåtan så måste vi sätta hoppet till de resurser som vi har.
Karolinska institutet och Christoffer Rahm är definitivt ett av våra större hopp inför framtiden.

Framtiden är dock inte här – än
Därmed gäller det att vi förhåller oss till verkligheten för vad den faktiskt är.

Individer vars hunger för barn kickar in är ungefär lika lätta att stoppa som en tsunami.

Förhåller vi oss till detta faktum när vi betraktar problematiken så blir det lättare att skapa sig en verklighetsförankrad bild av situationen.

Utgår man från eget tänk och hoppas att individer med en störning fungerar precis som en själv så blir allt helt fel.
Att tro att man som Aschbergs Trolljägarna med blurrad bild och ett aja-baja finger avskräcker en kraft stark som en tsunami är lika sannolikt som att jag blir trettio igen med hjälp av innehållet i en tub.

Fram tills dagen när vi kan hylla våra forskare för att de löst gåtan bakom de sexuella störningar som krossar våra barn, så får vi helt sonika, nöja oss med att varna för individer vars sug efter övergrepp är lika starkt som vädrets krafter.

Allt hopp om att situationen löser sig när man låter individerna hållas tills de tröttnar och söker vård på egen hand är lika befängt som att smörja flinten med pomada i hopp om att håret ska börja växa igen.

VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA