28 januari, 2023

Jakten på förövarskap kan med lätthet förväxlas med jakt på människor. Intresset för övergrepp sitter i en människa och människan bakom känner självklart ett kraftigt obehag, när en mörk hemlighet exponeras och hela världen vänds upp och ner.

Som vi sa i telefon till en av de som vi konfronterade för drygt en vecka sedan, så är publiceringen inte av hat gentemot honom som person.
Den är till för att varna och samtidigt ge honom en ordentlig påminnelse, så att han förstår att enda lösningen på hans problem är att faktiskt lära sig att hantera sin problematik istället för att låta barn bli lidande av den.

Effekten kom direkt.

Han berättade att han hellre tänt på vadsomhelst, men fan inte barn och att han i två års tid funderat på att ta sitt liv.
Han berättade att detta var droppen.
Att han bestämt sig för att avsluta.

Vi ringde ambulans som hämtade honom.
Med andan i halsen sitter han nu på psyk.
Han skrev:
– Fan jag kunde lika bra ha legat kall på bårhuset.

Här kommer vi till den punkt som är så otroligt paradoxal.
Man kan skrika, gapa och skälla.
Detta tar oss dock ingenstans.
Hatet är nämligen en drivkraft som inte tar oss framåt.
Hatet för oss ut i ett evigt universum av ingenting alls.
Alltså räddar hatet inga barn.

För att göra någonting konstruktivt av situationen så tvingas man istället att skilja på person och handling.
Efter många långa samtal är han framme vid en punkt, där livet är enda vägen.

Nu kommer vi till det förskräckliga i sammanhanget. Kommer man in med ett brutet ben eller hjärtproblem, så står läkarvetenskapen beredda med kunskap, verktyg och akuta tider.

Kommer man däremot in med ett problem som är synnerligen akut då det riskerar att krossa barn, så brister beredskapen.

Kommer man in till sjukhuset med barn som råkat ut för en individ med denna typen av problematik så står samhället dessutom totalt handfallet.

Utsatta barn som skär sig och slutar äta, hinner samla på sig massor med livshotande symptom innan de når slutet på dagens fyra år långa kö till specialiserad vård för sexualbrottsutsatta. Då ska dessutom de symptom som barnet helt i onödan alstrat genom åren behandlas.

Jämför vi återigen med det brutna benet så skulle även konsekvenserna av en obehandlad fraktur bli synnerligen svårläkta om man hade vårdköer på fyra år för att komma ifråga för behandling.

Når vi verkligen upp till normen för att civiliserat samhälle när vi saknar adekvat beredskap för att hantera problematiken med att 2% av befolkningen lever med ett tändningsmönster mot barn och 25% av barnen blivit utsatta för övergrepp?

VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA 

6 thoughts on “Vart är vi på väg?

  1. Förstår absolut hans tanke att han lika bra kunde legat kall på bårhuset.
    Den skammen vissa av dom känner när dom blir tagna och blottas för allmänheten är säkert plågsamt.
    Men inget emot vad barnen känner när dom hamnar i deras djävulska klor.
    NEJ vi når inte upp till den normen.
    Sara är klok som en bok ❤

  2. Citerar från er text:
    “2% av befolkningen lever med ett tändningsmönster mot barn och 25% av barnen blivit utsatta för övergrepp”

    Jag undrar, hur kan detta stämma? Vi vet ju att inte alla som har “ett tändningsmönster mot barn” agerar på detta. Hur stor andel av dom personerna agerar ut sin böjelse? Säg att det är hälften, alltså 1% av befolkningen. Detta skulle alltså innebära att 1% av befolkningen skulle lyckas med att utsätta 25% av alla barn för övergrepp?!?! Detta låter fullständigt orimligt. Även om ALLA dom 2% skulle agera ut sin böjelse så låter det ändå fullständigt orimligt att dom skulle kunna utsätta var 4:e barn i Sverige för övergrepp. Det faller ju på sin egna orimlighet.

    Om man går in på SCB och tittar så bor det ca 10 miljoner människor i Sverige, varav 1,8 miljoner är barn i åldern 0-14 år. 25% av dom blir 460.000 barn som alltså enligt statistiken utsatts för sexuella övergrepp.
    8,2 miljoner människor är 15-100+ år. 2% av dom blir 164.000.
    Med andra ord ska 164.000 vuxna (om ALLA med den böjelsen agerar på sin sexualitet, vilket alla inte gör) ha förgripit sig på 460.000 barn.
    Åter igen, det faller ju på sin egen rimlighet. Det kan ju omöjligt stämma?

    1. Det är för att våldtäkt sällan motiveras av sexuell lust, utan av andra orsaker som makt och förnedring och där är barn lätta offer. Det är väldigt få av sexualförbrytarna som faktiskt är pedofiler, de flesta begår övergreppen av helt andra anledningar än sexuell lust. Barn är helt enkelt lätta offer, precis som gamla och sköra, funktionsnedsatta osv.

  3. Blev otroligt imponerad av Ert arbete efter rapporten om Kalmar gäddan, jättebra agerat att ringa ambulans så att mannen kom under vård, förhoppningsvis får han hjälp att förändra sitt “tändningsmönster” och slutar att söka kontakt med barn i sexuellt syfte. Alla män har BEHOV och sexualdriften är ett starkt behov, få män “tänder” på barn, för mig är det obegripligt att göra det, de som ändå gör det måste erbjudas hjälp för att skydda barn från dem. (Borttaget av Admin) INTERNETLEVERANTÖRERNA borde ha ett stort ansvar för vilka som verkar på deras plattformar, ex KIK hur kan de hållas fria från ansvar, det borde gå att spärra pedofiler att verka där!

  4. Hej Konfunderad!

    ”Med andra ord ska 164.000 vuxna (om ALLA med den böjelsen agerar på sin sexualitet, vilket alla inte gör) ha förgripit sig på 460.000 barn.”

    Jag tänker att det är fullt rimligt. Om det är hälften som agerar ut sin böjelse, (dvs 460.000 barn delat på 82.000 förövare = 5,6 övergrepp per person)

    Under en livstid hamnar en person i situationer där den har möjlighet att förgripa sig på olika barn fler än 5,6 gånger tänker jag.

    Jag är själv småbarnspappa och mina barns kompisar är ensamma med mig typ en gång i veckan. Då räknar jag inte ens hur ofta jag är ensam med mina egna barn eller alla gånger jag varit ensam med släktingar/vänners barn.

    Jag och min sambo låter i regel inte våra barn vara ensamma med andra män än mig, oavsett hur bra vi känner dem. Kanske låter hårt, men det räcker med en situation för att förstöra ett liv.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *