När Emils mamma fick ett telefonsamtal om att hennes son riskerar att bli uthängd på Dumpen så svarade hon.
– Tack! Tack för att någon äntligen gör någonting.

Orden må låta hårda från någon som satt detta barn till världen. Får man bakgrunden till hur en mamma kan vara tacksam för att vi har för avsikt att konfrontera hennes son som sökt efter barn i sexuellt syfte, så ter sig dock orden fullt förklarliga.

Redan som trettonåring sökte mamman vård för sonens räkning då han försökt förgripa sig på ett litet barn. Sedan dess har turerna varit många. Mamman har efter lång kontakt med socialförvaltningen och vården med sonen kört alla alla vägar till ände, dock utan resultat. Lägenheter och olika former av stöd har avlöst varandra. Sonen visar dock inget intresse för att ta till sig det som familjen försökt stötta honom med. Tvärtom har syskonen blivit hotade. När Emil sedan försökt inleda en sexuell kontakt med en minderårig flicka i bekantskapskretsen och dömdes för brottet så bröt familjen kontakten med honom. Emil flyttade sedan från orten.

Emil dömdes till böter och skadestånd. Skadeståndet har han aldrig betalat och i kontakt med Kronofogden så säger man till offret att skriva av skulden om det är betungande att ha den oreglerad.

När vi först kom i kontakt med Emil så var vi tveksamma att konfrontera honom då man med orsak av hans sätt att skriva kunde avgöra att han verkade tämligen omogen för sina 30 år. Men när det kom fram att han kontaktat ännu ett riktigt barn så åkte vi ner till Landskrona och pratade med honom.

Precis som under rättegången visade Emil under konfrationen på ett stort mått ånger.
Emils mamma, som känner honom väl avfärdade direkt hans ånger som ett spel för gallerierna. Tyvärr skulle det visa sig att hon hade rätt då han häromdagen hade bestämt träff med en fjortonåring på hotell i Helsingborg.

Nu har Emil på eget bevåg checkat in sig på psyk. Med tanke på att han skrivit in sig själv så har han rätt att ha sin mobil. Han kan skriva ut sig lite som det behagar  när han själv känner att gräset är grönare utanför psykiatrins väggar.

En mamma vaknar varje morgon med oro över när telefonsamtalet om att hennes tickande bomb till son agerat på ett sätt som gör att barn får konsekvenser för livet. Totalt maktlös förväntas hon acceptera att sonen flyter runt vind för våg till den dag då han faktiskt lyckas i sitt uppsåt och bevisningen räcker till för att fälla honom för ett grövre brott.

Utan beredskap att hantera individer med en psykosexuell störning på ett adekvat sätt, så att man förhindrar sexuella övergrepp innan de sker framstår begreppet civiliserat samhälle blott som en schimär.

VILL NI HJÄLPA TILL ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA 

5 svar på ”En tickande bomb..”
  1. Bra inlägg. Samhället har ju faktiskt en rad förebyggande åtgärder när det kommer till coronaviruset t.ex. Då jävlar ska det förebyggas. Men det när det kommer till personer som är tickande bomber, som har diagnoser och inte kan förstå deras beteende, saknar konsekvens tänkande. Då står samhället bara och ser på. Detta har jag själv upplevt. Skulle t.ex. krävas att jag skulle bli dödad eller misshandlad för att min pappa skulle få kommma till ett boende. Ok. Men då är det ju redan försent och det var precis det som hände också. Troligen kommer väl en del lagstiftning ändras när SD får makten senare. Hoppas han Emil får adekvat vård han verkar ju ha mer än 1 diagnos och sakna grundläggande konsekvenstänkande etc.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.