Teckning av Sofia Norlin
För mig fanns det ett innan, och ett efter. Jag upplevde min första våldtäkt som 12-åring. Jag hade aldrig ens börjat utforska den delen av mig själv än och efter denna upplevelse förstod jag ingenting alls. Men något hände i mig, jag fick en känsla att jag inte tillhörde mig själv och att min kropp var till för andra. Hela jag var ett vrak efter detta och ett enkelt offer för grooming, vilket hände…ofta.
Men den historia jag vill berätta är från när jag precis fyllt 18 och jag var på resa utomlands. Jag träffar en man som är runt 34 år. Han charmar mig totalt och han ger mig känslan av lugn och trygghet. Jag var en väldigt splittrad 18-åring som alltid sökte trygghet. Han byggde upp ett förtroende som gjorde att jag delade mig av mycket inre tankar och jag berättade om våldtäkten för honom. Vi träffas ofta när jag är i ”hans” land och sedan kommer han hit och träffar mig. Han bjuder direkt hem till honom och några veckor senare sitter jag på flygplanet.
Väl på plats är han som förbytt. Han är kall och han är hård mot mig. Han vill inte röra mig och väl hemma hos honom blir jag inlåst. Under lite mer än en vecka håller han mig fången och säljer mig till andra män, ibland en och en och ibland flera på en gång. Jag försöker berätta för honom att jag inte vill men han skrattar bort det och säger att jag visst vill. Jag hade ju sex med honom första kvällen, och jag hade ju sex redan när jag var 12 år. Han sa även att han hört att jag inte skrek nej till männen som kom och då måste jag ha gillat det. Han berättade att han inte såg några sår på min kropp och att det borde jag haft om jag inte velat. Allt detta trodde jag på direkt!
Han behövde inte hålla mig inlåst speciellt mycket för han berättade om allt männen kunde göra om de fick tag på mig när jag rymde. Han satt alltid med under övergreppen och han sa att det var för att männen inte skulle döda mig. Så jag hade ingen anledning att tro att dessa män inte skulle döda mig om de fock möjlighet. Han visade även bilder, filmer och ljudinspelning som han ville sprida och som han skulle skicka till mina lärare, mamma och potentiella kunder i Sverige. Så jag sa inget, kapitulerade totalt.
Efter ett X antal dagar hjälpte hans farmor (!) mig därifrån. Jag är fysiskt fri, men jag befinner mig i ett psykiskt fängelse och har gjort sedan dess.
Nu, snart 15 år senare, har jag börjat berätta och får hjälp. I 12 år visste ingen vad som hänt, jag la alla skam och skuld hos mig själv.
Jag önskar att jag kunde säga till alla som utsätts att våga ta steget att prata, våga berätta och lita på att vi är otroligt många som står bakom den som blivit utsatt. ❤
Jag skriver öppet om min resa på instagram, de tidigare inläggen är om just händelsen medan de senare är mer om min resa tillbaka till livet. Skuldoskam heter jag där.
//Sofia Norlin
VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA
