Varför ska det vara så svårt att ifrågasätta när någon beter sig konstigt mot barn?

Jag får ofta höra att det är svårt att ställa en vuxen mot väggen och fråga honom varför han agerar konstigt runt omkring barnen, varför skall det vara så svårt undrar jag?

Det kan vara på förskolan, scouterna, kören, eller all annan föreningsverksamhet eller till och med morbror Olle som hela tiden vill ha barn i knät… Magkänslan är oftast rätt och det är faktiskt befogat att ställa frågor som rör barns säkerhet för du kan inte lita på att barn alltid vågar berätta när nåt känns konstigt.

Som vuxen är du den som skall ställa frågorna för barn är inte fullt utvecklade och som offer är det mycket som stör det logiska tänkandet för det kan ju vara tränaren som alla ser upp till eller den snälla grannen som alltid spelar fotboll med grabbarna på gården och då blir det direkt en konflikt i barnens hjärnor och då blir det svårt att berätta något.

Det krävs mer civilkurage för vi skall inte lyfta över det ansvaret på våra minderåriga utan som vuxen är du skyldig att gripa in om du ser nåt som du anser är konstigt och störande. Tänk på att lyssna på barnen och ställ lite frågor så du själv kan bilda en uppfattning, för väldigt ofta så har barnen inte fått någon fråga om scoutledaren som du själv uppfattar som udda.

En vuxen person som jobbar med barn eller har ett stort intresse och engagemang för barn skall också tåla att bli synad och svara på frågor! En vuxen som blir ställd mot väggen kan lätt förklara varför personen gör vissa saker som uppfattas märkliga och han behöver inte bli kränkt som vissa tror utan det är bra för båda parter att rensa luften.

Som vuxen är det din skyldighet att va den som ställer dom jobbiga frågorna och det gäller i alla sammanhang där barn finns, om du inte tar det ansvaret och ställer personen mot väggen så är det en stor risk att barn far illa som aldrig hade en chans då förövaren aldrig blev ifrågasatt!

Vill ni stötta mig och Sara I vårt arbete så är vi väldigt tacksamma.