I mitten av 90-talet upptäckte CDC och Kaiser Permanente faktorer som ökade risken för sju av tio av de främsta dödsorsakerna i USA. Detta påverkar hjärnans utveckling, immunsystemet, hormonella system och till och med hur vårt DNA skrivs och transkriberas. Folk som utsätts för mycket höga doser av faktorerna tredubblar risken för hjärtsjukdomar och lungcancer och de förkortar förväntad livslängd med 20 år. Ändå är läkare idag inte utbildade i rutinmässig screening eller behandling. Det handlar inte om att bli utsatt för bekämpningsmedel eller kemikalier. 

Det kallas trauma I barndomen.

Okej. Vilken typ av trauma kan ge så allvarliga konsekvenser? 

Det handlar inte om att misslyckas på ett prov eller förlora ett fotbollsmatch. Det handlar om att växa upp med sexuella övergrepp och misshandel, och det medför så allvarliga eller genomgripande konsekvenser att de bokstavligen går under huden på oss och förändrar vår fysiologi.

Dr Nadine Harris Burke såg dessa saker på det sätt som hon utbildades för att se dem. 

Antingen som ett socialt problem – hänvisa till socialtjänsten eller som ett psykiskt hälsoproblem – hänvisa till mentalvården. 

Sedan hände något som fick henne att tänka igenom hela sitt synsätt. När hon tog jobbet för California Pacific Medical Center, en av de bästa privatklinikerna i norra Kalifornien, så öppnade de samtidigt en klinik i Bayview-Hunters Point, ett av de fattigaste, mest förslummade kvarteren i San Francisco. 

När de öppnade kliniken, så fanns det bara en enda barnläkare till 10.000 barn i Bayview, så de öppnade en klinik, och kunde på så sätt erbjuda vård av högsta kvalitet oavsett betalningsförmåga. Man koncentrerade till stor del sig på de typiska skillnaderna, nämligen astma, vaccinationsfrekvens etc. 

Dr Burke Harris började märka en störande trend. Många barn hänvisades till henne för ADHD, men när hon faktiskt gjorde en grundlig undersökning, såväl historiskt som fysiskt, så fann hon att för de flesta av hennes patienter, så kunde hon inte ställa en ADHD diagnos. De flesta barnen hon såg hade upplevt så allvarliga trauman att det kändes som att något annat låg bakom, en pusselbit saknades. 

Nadine, som tagit magisterexamen i allmänmedicin, tog kunskaperna därifrån, och en av de saker som man får lära sig på läkarlinjen är att om man är läkare och ser 100 barn som alla dricker från samma brunn och 98 av dem utvecklar diarré, så kan man antingen skriva ut dos efter dos med medicin, eller så kan man ställa sig frågan ”Vad fan är det i den här brunnen?” 

Nadine började läsa allt hon kunde om hur exponering för trauma påverkar hjärnor och kroppar hos barn, och när hon en dag fick tag på en forskningsstudien ”Adverse Childhood Experiences Study” så förändrades allt.

Adverse Childhood Experiences (ACE) Study är något som alla behöver veta om. Studien gjordes av Dr Vince Felitti på Kaiser och Dr Bob Anda på CDC. Tillsammans frågade de 17 500 vuxna om deras historia av exponering för något som de kallade ”negativa barndomsupplevelser” eller ACE. Man frågade om fysiska, emotionella eller sexuella övergrepp, fysisk eller emotionell försummelse. Föräldrars psykiska sjukdom, beroendeproblematik, fängelse, svåra skilsmässor och våld i hemmet. 

För varje JA, så fick man en ACE-poäng, och vad de sedan gjorde var att de jämföra dessa ACE-poäng mot hälsoresultat, och vad de fann var slående. 

Att ha ACE poäng visade sig vara oerhört vanligt. 67% avbefolkningen hade minst en ACE-poäng. 12,6% hade fyra eller fler ACE. De fann även ett samband mellan ACE-poäng och hälsoresultat, och ju högre ACE-poäng, desto sämre blir hälsan.  

För en person med fyra eller mer ACE-poäng, så var det 2.5 gånger så vanligt med KOL än hos den som inte hade några ACEpoäng, och det var 4.5 gånger så vanligt med depression, siffran för självmord i studien visade att det är 12 gånger så vanligt för någon med fyra eller fler ACE poäng att begå självmord. Personer med sju eller fler ACE-poäng visade sig ha tredubblad risk att drabbas av lungcancer och 3.5 gånger så stor risk att få problem med hjärt och kärlsjukdomar, som I sin tur är den vanligaste dödsorsaken i USA.

Vissa människor kikade på studien och sa: 

Ja, men det är ju självklart att detta stämmer, har man en tuff barndom, så är det är mer troligt att man dricker och röker och gör saker som förstör din hälsan. Detta är ju inte vetenskap, det är bara dåliga vanor. 

Men det är helt fel, för det är precis där vetenskapen kommer in. Nu förstår man nämligen bättre än tidigare att exponering för trauma I barndomen påverkar hjärnan och kroppen hos barn. Det påverkar områden som accumbenskärnan, vilken ingår i hjärnans nöjes- och belöningscentrum som i högsta grad är inblandat i substansberoende. 

Det hämmar prefrontala cortex, som hör ihop med förmågor som att avstå från att följa stimuli, samt komplexa kognitiva processer som att planera rörelser och handlingar, och som är nödvändig för impulskontroll, verkställande funktioner och inlärning. På magnetröntgen, så ser man mätbara skillnader i amygdala, som är en struktur i det limbiska systemet (känslohjärnan) som har en viktig funktion i hjärnans emotionella nätverk samt för uppkomsten av både negativa och positiva känslor. Således finns det riktiga fysiologiskaa skäl till varför människor som utsätts för trauma i barndomen är mer benägna att anamma ett högriskbeteende.

Det har dock visat sig att även om man inte har något högriskbeteende, så är det fortfarande mer sannolikt att man efter trauma i barndomen utvecklar hjärtsjukdom eller cancer. Orsaken till detta har att göra med hypotalamus – hypofysen – binjurenbarken, stressaxeln, som styr vårt flykt/kamp system.

Hur fungerar detta? 

Tänk dig att du går i skogen och ser en björn. Omedelbart skickar din hypotalamus en signal till hypofysen, som skickar en signal till binjurarna som skriker: ”Släpp stresshormoner! Adrenalin! Kortisol!” Ditt hjärta börjar slå, dina pupiller vidgas, dina luftvägar öppnas och du är redo att antingen slåss mot björnen, springa från björnen eller helt enkelt frysa till is.

Det är underbart om du är i en skog och det finns en björn. Men problemet är vad som händer när björnen kommer varje natt, den som blir skrämd är ett barn, och systemet aktiveras om och om och om igen? 

Då går det från att vara livräddande, till hälsoskadligt. Barn är särskilt känsliga för denna upprepade stressaktivering, eftersom deras hjärnor och kroppar är under utveckling. Då påverkar det inte bara hjärnans struktur och funktion, de påverkar det immunsystemet, hormonella system, och även hur vårt DNA blir läses och transkriberas. 

Sedan Nadine förstod mekanismen bakom sjukdomen, så kämpar hon för att man ska använda denna vetenskap för förebyggande vård och behandling. I San Francisco har hon varit med och byggt upp Center for Youth Wellness för att förhindra, screena och läka symptom av ACEpoäng och giftig stress. 

De började helt enkelt med rutinundersökning av alla barn vid deras vanliga fysiska undersökningen för att få veta om patienten har ACE-poäng, och för de patienter som har ACE-poäng i såpass stor mängd att det kan betraktas som farligt så har de en tvärvetenskaplig behandlingsgrupp som arbetar för att minska magnituden av de konsekvenser som trauma I tidiga år för med sig. 

Man behandlar symtom med med hembesök, vårdkoordinering, stöd av psykologer, kostrådgivning, helhetsinterventioner och medicinering när det nu nödvändigt. Man utbildar föräldrar om effekterna av ACE och toxisk stress så att de ska veta hur man skyddar sitt barn, på samma sätt som vi har petskydd i våra eluttag och undviker blyförgiftning för vi vet alla att el och bly är farligt. De skräddarsyr vården för diabetiker och astmatiker, med tanke på att de kan behöva annan behandling, på grund av förändringar I hormonella och immunsystem.

Trauma I barndomen är givetvis inte bara ett problem för barn i Bayview, utan något som påverkar alla barn i hela världen, även de 20% av våra svenska barn som någon gång blir utsatta för sexuella övergrepp. 

Screening för ACE poäng borde ingå i rutinundersökningar, då det skulle bli en av de mest effektiva åtgärderna för att förebygga sjukdomar. Det låter kanske som omvälvande förändringar för svensk sjukvård, men som Dr Robert Block, förre ordföranden för American Academy of Pediatrics sa: ”Trauma I barndomen är det största enskilda hotet mot folkhälsan som vår nation står inför idag” Robert Blocks ord är i största grad lika aktuella för vår svenska folkhälsa, och de trauma som barn utsätts för idag, kommer att bli ett direkt hot mot folkhälsan i framtiden. Konsekvenserna efter trauma och kostar långt mer i form av sjukskrivningar, sjukvård, kriminalitet, missbruk och utanförskap än prislappen för att rutinundersöka och arbeta förebyggande så att ACEpoängen inte ska slå ut i full blom och påverka människors livstid, hälsa och socialekonomiska situation. 

Det kan förvisso kännas överväldigande att närma sig en problematik med den gigantiska omfattning som traumatiska upplevelser i barndomen faktiskt innebär för många, men det är faktiskt däri som hoppet ligger. När vi inser att detta är en folkhälsokris, så  kan vi börja använda rätt verktyg för att komma med lösningar, när man vet att man har problem, så blir de betydligt lättare att lösa. 

Från dödlig barnsängsfeber, så lärde vi oss att tvätta händerna innan förlossning, och sedan kom antibiotikan som gjorde barnsängsfebern till en ganska harmlös komplikation efter barnafödande. Från dödlig njursvikt till dialys och transplantationer, så har vi även minskat dödligheten i njursjukdomar som tidigare alltid hade dödlig utgång. 

När vi nu vet om att trauma I barndomen skapar livslånga konsekvenser för den utsatte, så måste vi börja screena och behandla detta dödliga tillstånd som förhöjda ACE-poäng och giftig stress för med sig för den vuxne som I barndomen blev utsatt för våld och sexuellt trauma.

Vetenskapen är tydlig:

Trauma påverkar drastiskt hälsan genom livet, och först nu så börjar man förstå hur man kan avbryta utvecklingen från tidiga trauman till sjukdom och tidig död, och om vi gör rätt nu, så kommer människor inom en snar framtid att titta på barnet med hög ACE-poäng och säga: ”Vad har det hänt där?” 

Detta är i högsta grad botbart, vetenskapen finns där, och med boken Klåfinger, så vill vi få de som har makt att förändra tillvaron för våra barn, att ta tag i situationen och med hjälp av läkarvetenskap och evidensbaserad forskning lösa problematiken. Övergrepp av barn skapar livslånga trauma, och vi måste arbeta såväl brottspreventivt, som proaktivt, dels så att färre barn blir utsatta, men även så att de barn som blir utsatta för våld och sexuella övergrepp slipper få hela livstiden förgiftad av toxisk stress och de symptom som SAIS (sexual abuse injury syndrome) för med sig. 

Källor: delar av text översatta från föredrag med: Dr Nadine Harris Burke, Kanadensisk Amerikansk barnläkare, som blivit känd för att koppla ihop trauma I barndomen med toxisk stress och hälsoproblem senare i livet, samt Dr Gita Rajan på WONSA.

Vill ni stötta mig och Patrik I vårt arbete så är vi väldigt tacksamma.

2 thoughts on “Detta är något som ALLA bör veta

  1. Väldigt intressant mwn också helt logiskt.
    Tack.
    Sverige behöver många såna kliniker!!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sv Swedish
X