För ett tiotal år sedan, så slogs hela min tillvaro i små små spillror. Min sambo hängde sig och mitt hus brann ner. Nåväl, jag har bearbetat mina trauman och kan idag obehindrat prata om vad som hände, utan att tårarna sprutar som på en brandspruta.

När ett offer för pedofili, fortfarande bryter ihop, 40 år efter övergreppen, så säger det massor om såväl magnituden av det trauma som det innebär att i barndomen bli utsatt för övergrepp,
som den bristande förståelse från omgivningen som offret för övergrepp många gånger möts av.

Hittills, så är där inte en kotte som frågat mig om jag kanske hade inbillat mig att Masse hängde och dinglade i en travers, ingen har frågat om jag kanske ändå överdriver lite när jag berättar att hela mitt livsverk förvandlades till kol.

När det däremot kommer till människor som i barndomen blivit utsatta för övergrepp, så är det helt plötsligt fritt fram att tveka på offrets berättelser och vända den drabbade ryggen.

Antalet personer som bett mig att bara ”släppa och gå vidare” är noll. Att få stöd från omgivningen och att vara berättigad i min sorg har hjälpt mig att gå vidare.

Jag blir precis vansinnig när jag hör att man ber offer för sexuella övergrepp att ”släppa” ett obearbetat trauma och lägga det bakom sig. Hjälp till istället, lyssna och hör vad den drabbade har att berätta, så blir det mycket lättare för offret att bearbeta sina tragedier..

Vill ni hjälpa mig och Patrik i vårt arbete, så är ni hjärtligt välkomna att bidra. 🙂

1 thought on “Berättigad sorg

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sv Swedish
X