Mitt första minne är smaken av varm välling och AD droppar.
Då kan man inte vara speciellt gammal.
Nästa minne är hur jag springer hem och hysteriskt gråter för att berätta att lillasyster har ramlat ner för lilla berget.
Hon överlevde såklart, men jag som var 6 år gammal (och hon 4 år gammal) borde inte ha ansvar för min lillasyster.
Mamma var inte närvarande, och pappa var på jobbet.
Har inget minne av att krypa upp i mammas famn för att få tröst efter den händelsen.
Ingen av oss fick aldrig tröst, ingen närhet eller trygghet.
Någonsin, vare sej från mamma eller pappa.
Minns pappas alla vansinnesutbrott där möbler for runt och gick sönder.
Men han rörde oss aldrig, vi barn.
Han rörde heller aldrig mamma men han höjde rösten och armen en gång, som var en BRA bit från mamma, men ändå föll hon till golvet, framför oss barn.
Ni förstår, mamma triggade alltid igång honom, och såg hela tiden till att HON var utsatt.
Jag låg ofta under min säng och var jätterädd tills det var över.
Ingen förälder kom och tröstade.
Jag gick alltid in i min bubbla då det var som värst och tröstade mej själv.
Minns en dag då mamma ropade in oss syskon till sovrummet en tidig morgon. Solen lyste in och vi skulle stå på rad mot den soluppvärmda väggen.
Mamma ville visa en sak. Pappa generad och bad henne sluta, men hon slet upp täcket och där låg pappa naken med stånd och sperma som rann ut.
-Så här blir barn till, sa mamma.
Jag blev så rädd och sprang ut från rummet och hörde pappa skälla på mamma och hon bara skrattade.
Jag var då 7 år, min storasyster 8 och lillasystrarna 5 och 3.
De dagar mormor och morbror kom på besök fick jag alltid ont i magen.
Då visste jag att jag skulle, i smyg, ligga inne i skrubben, (som var mitt lilla rum med säng och bord), med morbror tätt bakom mej.
Dörren var stängd och jag var paralyserad.
-Vill du känna på min korv?, viskade han i mitt öra.
Har inget minne av att jag gjorde det, men jag skrek tyst i mitt lilla huvud på mamma som skulle komma och rädda mej.
Fast det gjorde hon aldrig, (och oavsett om jag hade ropat, så hade hon ignorerat.)
Hon visste ju vad som föregick inne i skrubben.
Det var min och morbrors hemlis.
Ingen skulle få veta.
Jag var 7 år gammal.
Vid 10 års ålder hörde jag mamma prata med mormor i telefon.
– Ja mamma, jag ska anmäla honom.
Vad det betydde fick jag veta senare.
Jag och mamma fick åka ner på stan och i förhör fick jag prata med en kvinna i enrum om morbror.
Hur han sa, hur han lade armen om dej, när det hände osv.
Jag var rädd, jätterädd.
Något år senare fick jag höra att anmälan dragits tillbaka.
Inget jag ifrågasatte som barn såklart.
Jag förstår ju så här i efterhand att mamma var rädd för att själv bli upptäckt.
Mamma drogs till barn, precis som min morbror.
När jag var 14 så hade mamma lämnat pappa, och träffat en ny.
En man med dålig hygien och dålig svenska.
En eftermiddag satt mamma och han i soffan och drack hans hemgjorda vin.
Jag skulle också få dricka och jag blev väldigt påverkad. Så pass att de fick bära in mej i sovrummet.
Mamma bar i benen och han i mina armar.
Det är då jag känner hans äckliga tunga i min mun, jag tittar upp och ser mammas blick.
Den är hemsk!
Och jag kan inte göra något, mer än att läggas i sängen.
Sen minns jag inget förrän morgonen därpå, hur ont det gjorde i underlivet.
Trodde jag hade ägglossning eller nån svampinfektion, men förstod mycket senare i livet vad som hade hänt den kvällen.
Mamma var alltså med på hur han, kanske också hon, utforskade min kropp, när jag var helt utslagen av hans äckliga vin.
Jag var alltså 14 år.
Vid 16 års ålder.
Mamma betalade aldrig hyran, och till sist blev vi vräkta. Köksskåpen och kylskåpet gapade tomma.
Det ända mat vi fick var skolmaten och det som pappa kom över med då och då. Han handlade mat för några dagar och svor över ”kärringen” som inte tog ansvar.
Det var på den tiden så socialen alltid gav mamman full vårdnad om barnen vid skilsmässa.
Jag flyttade hemifrån vid 16 års ålder med pappan till mina barn.
Storasyster som var 17 fick egen lägenhet.
Lillasyster som var 14 flyttade ihop med mannen som hon sen skaffade barn med.
Yngsta systern som då var 12 ville själv till fosterfamilj, och mamma var likgiltig och ryckte bara på axlarna.
Detta är en del av min barndom och ungdom.
Idag är jag 58 och får mer flashbacks nu än nånsin.
Jag tänker inte skriva om dessa, för det är 100 ggr värre än det jag hittills har skrivit om.
Men kanske en dag, längre fram.
// Anonym
VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA! 
Vill du att försök till kontakt med barn i sexuellt syfte ska kriminaliseras så att gäddorna kan lagföras innan de skadar barn?Skriv under för en lagändring här!
Vill du bli medlem i Dumpen förening?Ansök då här: Bli medlem i Föreningen Dumpen! – DUMPEN.seMedlemsavgiften går oavkortat till traumabehandling för sexuellt utnyttjade barn.
Ansökan till traumabehandling hittar ni här: Ansökan medlemsfinansierad vård (google.com)
Följ oss även på:
Åååå kära du. Så hemskt du varit med om, och som följer dig genom livet. Hoppas du får och vill ta emot hjälp med att få det bakom dig. För mitt läkande så har det varit att efter 34 års ålder berätta öppet om vad jag varit med om. Skämdes innan. Skämdes över att någon gjort detta mot mig. Sedan insåg jag, att det är inte jag som ska skämmas eller ha gjort något fel. Jag är 55 år nu. Mår bra. Hoppas du med kommer att få må bra. Det är du så mycket värd ❤️
Du är värdefull och speciell ♥️
❤️❤️
Så väldigt starkt av dig att skriva vad du varit med om till att börja med!
Har själv skrivit detta: https://dumpen.se/2024/12/08/om-jag-bara-hade-kunnat-oppna-dorren/
Och det bäst jag kan rekommendera är att öppna upp dig inför någon. Innan jag själv vågade blev allt bara värre förrän man vågade ta det där första steget och insåg att det finns människor som vill hjälpa till. Man behöver inte skämmas, även om det inte blir någon ”walk in the park” s.a.s… alla förtjänar att må bra.
💔❤️🩹❤️
Så otroligt sorgligt att läsa vad vissa har varit med om. Om ni aldrig vågar berätta kommer få människor förstå att det ens kan vara så här illa.
Så starkt gjort att berätta, så att fler lär sig hur det kan vara, o att de som känner igen sig vet att det finns andra med liknande upplevelser.
Hoppas ni kan hitta vänner o dela allting med, o bearbeta o försöka må bättre.
Otroligt bra att denna sida finns !
Hoppas ni vågar ta kontakt o hittar vänner för livet ! ❤️❤️❤️
❤️ Jag är så ledsen för din skull. Önskar dig allt gott.
Hoppas du inte lät några av dina äldre familjemedlemmar vara någon som helst del av ditt vuxna liv. De som skulle skydda dig skadade dig, och för det förtjänar de inget gott!
Usch! Ja sitter här hemma nu å bara gråter efter jag läst detta! Fattar inte inte hur kan man vara sån mot de vackraste man har ? Känner man noll å ingenting efter första barnet så skaffar man inget mer, om det inte va i syfte för utsätta dom för sånna hemskheter vilket hade fått vilken normal människa att ta livet av dom. Du är stark som berättar detta❤️ och hoppas du har fått hjälp genom åren och fortfarande får för de här är ju inget man rycker på axlarna för. Nej pedofiler ska hängas på torget så dom aldrig mer kan skada någon, gäller exakt alla pedofiler för fy faan vad dom förstör människor resten av livet.
Så ledsamt vad du har varit med om. Styrkekramar till dig.
Så hemskt att ha en förälder som är pedofil. Dessutom kvinna. Många kvinnor går under radarn, tyvärr. Fint av dig att berätta om det.