Vi har sett det gång på gång.
När dumpens bevakare begär ut domar eller åtal gällande övergrepp på barn, så har vi börjat mötas av allt fler nekande.
Tingsrätter runtom i landet hänvisar då till 21 kap. 7 §
Men vad säger egentligen den där paragrafen?
21 kap. 7 § Offentlighets- och sekretesslagen (OSL) i korthet:
Den säger att uppgifter i brottmål får sekretessbeläggas om det finns risk för att någon – särskilt den misstänkte eller närstående – lider men.
Eller att ett utlämnande av uppgiften skulle medföra att uppgiften behandlas i strid med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (allmän dataskyddsförordning) eller lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning.
Detta ska dock vägas mot allmänhetens intresse av insyn.
Men tyvärr väljer många domstolar att tolka paragrafen till gärningsmannens fördel – och offrens nackdel. Så istället för transparens får vi mörkläggning.
Och visst, det låter rimligt.
Men: När en dom väl har fallit, när den misstänkte är dömd – varför ska då dokumenten fortfarande hållas hemliga, varför ska vi inte få veta sanningen?
Det är här vi ser ett system som i praktiken skyddar förövarna – inte brottsoffren.
Allmänheten får inte veta vad som sker i vårt land.
Media tystnar.
De dömda får leva vidare, ofta utan att någon vet vad de gjort.
Vi säger: Det är inte acceptabelt.
Att begära ut åtal/domar är en laglig rätt enligt offentlighetsprincipen.
Och när det gäller så grova brott som övergrepp mot barn – då måste öppenhet väga tyngre än hänsyn till förövarens “anseende”.
Vi på Dumpen har ett utgivningsbevis.
Det innebär att vi är en ansvarig publicistisk plattform – precis som etablerade medier.
Ändå möts vi ofta av nekanden.
Vi har samma rätt att ta del av allmänna handlingar.
Ändå fortsätter flera tingsrätter att neka oss, trots att våra syften är journalistiska och helt lagliga.
Det handlar om att skydda barn – inte gärningsmän.
//Jessica Sandell
Sammanställare av åtal/domar för dumpen.
Domstolarna som nekar oss att hämta ut offentliga handlingar gör detta genom att hävda stöd i kap 21 7 § Behandling i strid med dataskyddsregleringen
7 § Sekretess gäller för personuppgift, om det kan antas att uppgiften efter ett utlämnande kommer att behandlas i strid med
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), i den ursprungliga lydelsen,
2. lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning, eller
3. 6 § lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor. Lag (2018:2000).
Rätten att meddela och offentliggöra uppgifter
8 § Den tystnadsplikt som följer av 1, 3, 3 a och 5 §§ och den tystnadsplikt som följer av ett förbehåll som har gjorts med stöd av 4 § andra stycket inskränker rätten enligt 1 kap. 1 och 7 §§ tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 1 och 10 §§ yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter. Lag (2018:2060).
De berörda domstolarna som valt att vägra oss att hämta ut offentliga handlingar utan förbehåll, gör detta på grundlösa antaganden att uppgifterna efter utlämnandet skulle behandlas i strid med EU: dataskyddsförordning. Det dessa domstolar glömmer bort eller helt förbiser ifrån är det faktum att dumpen har ett utgivningsbevis där informationen används i ett huvudsakligt journalistiskt ändamål. De som svarar oss i och väljer att avslå vår förfrågan om att få ta del av offentliga handlingar som vi har stöd igenom vårt utgivningsbevis och det faktum att vi bedriver journalistisk verksamhet, gör alltså egna bedömningar där de helt förbiser en viktig detalj i sina beslut. Nämligen det svenska regelverkets sammanjämkning enligt artikel 85. Har de då gjorts på ett proportionerligt sätt när frågan om att väga intresset av behandling för journalistiska ändamål mot integritetsskyddsintresset inte ens tas med i beaktandet i deras slutsvar till oss.
Se nedan;
Enligt artikel 85 i dataskyddsförordningen är medlemsstaterna skyldiga att genom nationell lagstiftning förena rätten till skydd för den personliga integriteten och rätten till yttrande- och informationsfrihet. I Sverige har detta skett genom regleringen i 1 kap. 7 § lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning (dataskyddslagen). I paragrafens första stycke anges att personuppgiftsbehandling som omfattas av grundlagsskyddet i tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) undantas från kraven i dataskyddsförordningen om tillämpningen av förordningen skulle komma i konflikt med grundlagarna. I 1 kap. 7 § andra stycket görs undantag med hänsyn till yttrande- och informationsfriheten. Undantaget omfattar behandlingar som sker för journalistiska ändamål eller för akademiskt, konstnärligt eller litterärt skapande. Om undantaget är tillämpligt gäller inte de flesta bestämmelserna i dataskyddsförordningen
Integritetsskyddsmyndigheten Diarienummer: IMYRS 2022:2 3(31)
Enligt artikel 85 i dataskyddsförordningen är medlemsstaterna skyldiga att genom nationell lagstiftning förena rätten till skydd för den personliga integriteten och rätten till yttrande- och informationsfrihet. I Sverige har detta skett genom regleringen i 1 kap. 7 § lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning (dataskyddslagen). I paragrafens första stycke anges att personuppgiftsbehandling som omfattas av grundlagsskyddet i tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) undantas från kraven i dataskyddsförordningen om tillämpningen av förordningen skulle komma i konflikt med grundlagarna. I 1 kap. 7 § andra stycket görs undantag med hänsyn till yttrande- och informationsfriheten. Undantaget omfattar behandlingar som sker för journalistiska ändamål eller för akademiskt, konstnärligt eller litterärt skapande. Om undantaget är tillämpligt gäller inte de flesta bestämmelserna i dataskyddsförordningen. I det rättsliga ställningstagandet behandlas följande frågor rörande begreppet ”journalistiska ändamål” utifrån bland annat rättspraxis från EU-domstolen och svenska domstolar. Ställningstagandet innehåller också ett antal exempel som vägledning för tillämpningen.
Vad avses med ”journalistiska ändamål” i 1 kap. 7 § andra stycket dataskyddslagen?
Begreppet ”journalistiska ändamål” ska ges en bred tolkning. Journalistisk verksamhet är enligt EU-domstolens praxis sådan verksamhet som syftar till att sprida information, åsikter eller idéer till allmänheten, oberoende av genom vilket medium detta sker. Begreppet har således en bredare innebörd än i vardagligt språkbruk och omfattar inte endast yrkesmässiga journalister och traditionella massmedier, utan alla personer som bedriver verksamhet som syftar till att sprida information, åsikter eller idéer till allmänheten
I artikel 11, med rubriken ”Yttrandefrihet och informationsfrihet”, anges i punkt 1 att var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser. I punkt 2 stadgas att mediernas frihet och mångfald ska respekteras.
När det gäller begränsningar av rättigheterna i stadgan anges i artikel 52, med rubriken ”Rättigheternas och principernas räckvidd och tolkning”, att varje begränsning i utövandet av de rättigheter och friheter som erkänns i stadgan ska vara föreskriven i lag och förenlig med det väsentliga innehållet i dessa rättigheter och friheter.
Begränsningar får, med beaktande av proportionalitetsprincipen, endast göras om de är nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter
Sida 25 (31)
HÖGSTA DOMSTOLEN BESLUT Ä 3169-24
17. Att man i flera medlemsstater gjort omfattande undantag från dataskyddsförordningens bestämmelser för journalistisk verksamhet står klart (se SOU 2024:75 s. 120 ff. avseende Norge, Danmark och Finland).
Även i Nederländerna och Österrike har man, på ett sätt som liknar den svenska regleringen i sak, undantagit verksamheter som är journalistiska från förordningens tillämpningsområde.
När det finns ett allmänintresse överväger
Det ska finnas ett uppenbart allmänintresse för att kunna motivera publicering av uppgifter av känslig natur. Här har medierna ett rätt så fritt tolkningsutrymme. Vissa anser att det går bra att publicera personliga uppgifter om personer som har kopplingar till gängkriminalitet och högerextrema rörelser men personer som dömts för sexualbrott av barn har i journalistiken tidigare varit undantaget denna allmänintresset.
Just i sammanställningar av domar som dumpen gör, läggs inte personuppgifter ut. Endast b-nummer läggs ut och hade detta inte gjorts hade dumpen istället visat på en bristande trovärdighet hos läsaren.
Varför är då tryckfriheten så viktig? Utan tryckfrihetens långtgående grundlagsskydd kommer möjligheterna till att granska och ifrågasätta exempelvis myndigheter i deras beslut och förehavanden att bli begränsad och hota vårt nuvarande demokratiska samhälle.
VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA! 
Vill du att försök till kontakt med barn i sexuellt syfte ska kriminaliseras så att gäddorna kan lagföras innan de skadar barn?Skriv under för en lagändring här!
Vill du bli medlem i Dumpen förening?Ansök då här: Bli medlem i Föreningen Dumpen! – DUMPEN.seMedlemsavgiften går oavkortat till traumabehandling för sexuellt utnyttjade barn.
Ansökan till traumabehandling hittar ni här: Ansökan medlemsfinansierad vård (google.com)
Följ oss även på:
Tyvärr har detta drabbat alla liknande tjänster som Lexbase, Sirén och MrKoll samt juridiska tjänster som Karnov och JP. Inte bara Dumpen. Gäller alla brott vid massuttag. Så generellt skyddas brottslingar. Tyvärr.
Hej Dumpen, tack, mycket intressant läsa era intryck, upplever mycket liknande behandling från samhället i fråga om hantering av bedrägeri från jurister. Vi har en liten FB grupp med de drabbade efter Rive juridik och nästan ingen i systemet har velat hjälpa oss. Tack.
Denna samhällsattityd går igen gällande alla andra handlingar som skulle kunna stötta brottsoffer som blivit utsatta för övergrepp. Ryggmärgsreflexen hos myndighetspersoner är tydligen att skydda vuxna förövare, speciellt om de är män, medan barnen, brottsoffren, inte ägnas en tanke, eller till och med ses som suspekta eller föraktas. Det har funnits en hel del dokumentation angående att jag blivit utsatt för övergrepp som barn, men undan för undan genom åren har dessa försvunnit därför att:
– Förövare ansöker om att dokumentationen ska förstöras, och får det beviljat.
– Läkare (skitgubbar) tar egna initiativ till att destruera journaler där övergrepp omnämns eftersom dessa kan vara till men för förövaren.
– Förövares släktingar får kännedom om dokumentation, eller hittar dokumentation, och förstör den.
– GDPR har även orsakat att en del dokumentation har försvunnit.
Eftersom våldtäkt mot barn numera är ett brott som aldrig preskriberas tycker jag att det ska bli förbjudet att destruera eller radera någon typ av dokumentation alls som rör barn under 15 år.
Även att lämna ut domar är i brottsoffrens intresse, eftersom det kan styrka brottsoffret i sin egen anmälan, om hen får läsa tidigare domar gällande brott mot andra barn. Men tydligen vill många människor INTE att brottsoffer som var barn när de blev utsatta ska känna sig styrkta och våga anmäla. Många vill att vi ska lida i tystnad. Jag hatar dessa människor!