En dörr.
Tänk om den gick att öppna och gå ut genom som den är avsedd till?
Undrar hur livet i sådana fall hade sett ut idag.
Nu kom jag inte ut genom den dörren då den inte gick att få upp.
Inlåst tillsammans med han som bestämde sig för att förstöra mitt liv blott som 5-åring och omöjliggöra ett normalt liv.
Han förgrep sig på mig, hindrade mig från att få gå därifrån.
Inte för att det hade hjälpt ändå då kroppen hade frusit till is.
Eller hindrade han mig verkligen?
Det var ju jag själv som frös fast som en isbit och lät honom.
Finns inget tidsrum, bara en början jag inte kan minnas och ett slut jag inte kan minnas.
Allt däremellan har bränt sig fast, både sensation och bilden i mina näthinnor, en förbannad vit dörr.
Känslan av maktlösheten, att inte kunna försvara sig själv är en känsla som aldrig kommer att försvinna, även om jag nu är en man i 30-års åldern och fullt förmögen till det.
På grund utav en pedofil förlorade jag alla mina vänner eftersom jag inte längre kunde gå ut, isolerade mig själv.
Studierna som var tänkt skulle leda till ett arbete som jag drömt om gick i kras det med.
Uppleva kärlek, vad är det egentligen? Hat däremot är en rätt familjär känsla, både mot mig själv och gentemot honom.
Hoppet är nog den enda positiva känsla som man aldrig slutar känna, och som alltid finns där med en.
Hoppet jag hade under själva övergreppet för att det skulle få ett slut, vilket det fick.
Hoppet om att socialfobin ska försvinna så man kan existera bland vanligt folk igen. Hoppet om att få känna sig älskvärd.
Jag vet att en händelse inte definierar den man är förutom att man blir djupt präglad utav det, önskar bara att jag hade lyckats öppna den där dörren och fått det liv som det egentligen var tänkt.
Tänk om det vore så bra, men så länge man lever är inget hopplöst.
/Anonym
*OBS! Bilden är AI-genererad
VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA! 
Vill du att försök till kontakt med barn i sexuellt syfte ska kriminaliseras så att gäddorna kan lagföras innan de skadar barn? Skriv under för en lagändring här!
Vill du bli medlem i Dumpen förening? Ansök då här: Bli medlem i Föreningen Dumpen! – DUMPEN.se Medlemsavgiften går oavkortat till traumabehandling för sexuellt utnyttjade barn.
Ansökan till traumabehandling hittar ni här:Ansökan medlemsfinansierad vård (google.com)
Jag gick ut genom dörren..och var bara 17 år. Jag levde i ett fint hem..men innanför väggarna. Pågick psykisk och fysisk. Misshandel. Jag levde med det här sen 11 års ålder. Jag är vaksam idag.
Jag har lärt mig så mycket på livets resa. Att våga prata och synliggöra.
För mig så blev jag självklart skadad. Och så är det. Att bli utnyttjad av sin egen brot fysiskt och psykiskt. Tufft så klart. Men livet är här och nu.
Jag skriver för att jag vill och vet.
Alla människor har ett val i sitt liv. Och mitt liv är inte ditt..liv som du ska bedömma. Jag går min väg som känns helt ok. Jag vågar vara mig själv. Tänker att jag är inte ensam. Om det här.. och att många vågar inte prata skriva om livet. Karriär mm.
Jag har vuxit upp med att hålla käft..nu är du tyst . Säg ingenting.
Varför ska vi hålla käft ? Vi som blivit utsatta för våld. Och kränkande särbehandling från familjer som inte förstår lagar och. Rättigheter .
Det pratas mycket om. Hur vi ska värdesätta livet. Allt det du gör för en människa som.tar sitt sista andetag. En människa i livet som kämpar för överlevnad. En människa. Som kämpar för. För sitt land.
Vi lever i en konstig värld. Idag..kaos och kapitalism och något som är giftigt och girit.
Jag skriver från hjärtat. Jag växte upp i en knasig familj. .Min mor var en häxa.
Min bror likaså.. jag har har fått så. Mycket stryk. Både psykiskt och fysiskt. Livet för mig var ett helvete. för det viktigaste var att fly fältet. Bilda Min egen uppfattning om livet. Och att jag vågar berätta.