Efter gårdagens publicering om polisen som kom för att träffa en fiktiv pedofilkvinna, samtalade jag med flera poliser som mår mycket dåligt över vad deras kollega gjort. En av dem har skrivit en text som beskriver situationen inifrån.
Från anonym polis i Malmö
Anders har arbetat på sektionen för brott i nära relation så länge jag kan minnas. När jag klev in på sektionen med många år inom yrket blev han min chef. Jag fick höra att han hade ett kvinnoförakt och la rasistiska kommentarer- men att han var bra som chef (vad det då innebär?) Anders höll sig mest för sig själv och var ofta i konflikt med andra i arbetsledningen. Vi fick sällan veta orsaken – men förstod ändå att han inte var en person man ville bråka med.
Han var borta från jobbet i perioder och alltid var det rykten och ingen fakta som nådde oss. Polisen har en tendens att lägga det som skaver under mattan och lyfta framgångar högt. Det var tyst kring Anders. Han kom tillbaka och försvann under åren som gick. Till slut fick jag veta att han inte fick vara chef längre. Det var för många som upplevde honom som otrevlig. Han höjde lätt rösten, var otillgänglig på arbetstid och jobbade oftast hemifrån.
Han fick då en tjänst som någon form av samordnare. En för oss andra påhittat tjänst – så som polisen gör när de inte vet var de ska stoppa dåliga chefer. Problemen med Anders lyftes gång på gång- var va han? Hur kunde han fortsätta ha så bra lön och dessutom jobba övertid för att det inte fanns tillräckligt med tid.
Bilderna tagna på Anders i chattarna på dumpen ser ut att vara på vår arbetsplats. Iallafall är det på arbetstid. Högarna på sektionen har växt och ärendeinflödet varit nästintill omöjligt att hantera. Anders har vad jag hört gapat och surat på möten, hur kan våldtäkter få ligga flera år utan att vi hanterar dem? Cheferna har inte reagerat mig veterligen. Det finns en piska på samtliga utredare att vi ska hålla ett visst antal förhör, redovisa ett antal förundersökningar och vi blir granskade av ledningen hela tiden.
Det har flaggats för så dålig arbetsmiljö och stress att kollegor pratat om att koppla in Arbetsmiljöverket. Men Anders, han har fått fortsätta göra ingenting. Eller jo, med facit i hand har han tillåtits att i iallafall ett år lyfta högre lön än oss flesta när han spenderat skattebetalarnas pengar till att planera för att våldta barn. Eller göra en kvinna gravid så han kan fortsätta den incest som påbörjades när han var sju. Det är ju enligt Anders själv inget han lidit av. Han är snäll och vill väl. Utforska och leka- det gillar nog barnen!
Hur många ärenden har glidit mellan hans fingrar (innan han började heltid med att försöka hitta barn på nätet)? Hur många beslut har han fattat om att lägga ner förundersökningar mot utsatta kvinnor och barn? Är man själv av uppfattningen att barnen/ kvinnorna inte tar skada av lite våldtäkt så kan man omöjligt göra en bra insats för att utreda brottet.
Här sitter vi kvar. I det äckliga jävla slemmet som EN polis (finns såklart fler) lämnar efter sig åter igen. Det kletar och kladdat hela vägen in i själen. Vår kollega. Vi som jobbade mot samma sak. Han som fick bilder på våra nyfödda barn, han som tog beslut. Han är pedofil.
Min spypåse är fylld till bredden och mitt polishjärta blöder som aldrig förr. Men helst av allt ska vi bara glömma, inte lägga oss i, inte tycka någonting alls- för nu är han ju misstänkt! Polisen hanterar förundersökningen. Allt är som det ska.
Men inget är som det ska längre och jag kan inte låta bli att undra vem som kommer ta beslut i Anders ärende. Hoppas det är någon som är mer som mig. Eller som mina hjältar till kollegor. Jag hoppas inte det är någon som själv vill våldta barn. För det är inget vi kan ta för givet längre.
