Idag fyller Dumpen fem år.
Fem år sedan allt drog igång. Fem år sedan en idé blev verklighet – trots att förutsättningarna var allt annat än optimala. Jag hade precis blivit utskriven från Sahlgrenska efter en dubbelsidig lunginflammation och en sepsis som höll på att ta knäcken på mig. Kroppen var trasig, energin obefintlig. Men Sara – hon hade som vanligt turbon på. Det var inget “vi kanske testar”. Det var full fart framåt. Dumpen sjösattes.
Och tur var väl det.
För det vi inte visste då – det var hur stort det här egentligen var.
Vi anade att det fanns ett problem. Men vi förstod inte omfattningen. Inte ens i närheten. Ganska snabbt insåg vi att det här inte var något marginellt. Det var inte några enstaka individer. Det var ett systemfel. Ett samhällsproblem av enorma proportioner – vuxna män som aktivt söker barn i sexuellt syfte på nätet.
Och barnen? De finns där. Tillgängliga. Oskyddade. Ofta ensamma.
Det var där någonstans vi bestämde oss. Det här kan vi inte blunda för. Vi kan inte vara som alla andra – de som tittar bort, de som väntar på att “någon annan” ska göra något. Vi valde att agera.
Redan från början satte vi ribban högt. Det handlade inte bara om att synliggöra. Det handlade om att förändra. Vi ville påverka lagstiftningen. Vi ville tvinga upp barnrättsfrågorna på agendan. Vi ville att våra folkvalda skulle sluta ducka och börja agera.
Och ja – det har blåst.
Under de här fem åren har vi blivit ifrågasatta, kritiserade, attackerade. Media har försökt sätta etiketter. Personer med starka åsikter har gjort sitt bästa för att misstänkliggöra vårt arbete och våra metoder.
Men vet ni vad?
Vi står kvar.
Inte bara det – vi har vuxit oss starkare. För varje attack, varje rubrik, varje försök att trycka ner oss har vi blivit mer övertygade om att vi är något på spåren. För verkligheten går inte att prata bort. Den går inte att skriva bort. Den finns där – oavsett vad man tycker om oss.
Och mitt i allt det här har en annan del av vårt arbete vuxit fram. En del som kanske inte alltid syns lika mycket – men som är minst lika viktig.
Föreningen Dumpen.
För samtidigt som vi blottlägger det som sker, möter vi också konsekvenserna. Barn och unga – och även vuxna – som bär på trauman som systemet inte alltid fångar upp. Människor som faller mellan stolarna.
Där har vi valt att inte bara peka på problemet – utan också göra något åt det.
Genom Föreningen Dumpen köper vi in traumabehandling till utsatta. Konkret hjälp. Riktig hjälp. Inte fina ord eller utredningar som tar år – utan behandling här och nu, för människor som annars riskerar att lämnas ensamma med det de varit med om.
Det är den “mjuka” sidan av vårt arbete. Den som kanske inte skapar rubriker – men som förändrar liv på riktigt.
Och den hade inte varit möjlig utan er.
Alla ni som stöttar. Som är medlemmar. Som bidrar. Som delar. Som engagerar er. Som vägrar acceptera att barn lämnas åt sitt öde – vare sig det handlar om att stoppa förövare eller hjälpa de som redan blivit utsatta.
Utan er – inget Dumpen. Så enkelt är det.
Fem år har gått.
Hundratals konfrontationer. Tusentals timmar. Oändliga mil på vägarna. Och parallellt – människor som fått hjälp att börja läka.
Och en sak har blivit kristallklar:
Vi har bara skrapat på ytan.
Så idag firar vi. Inte genom att luta oss tillbaka – utan genom att fortsätta. Med samma driv. Samma ilska. Samma övertygelse.
För det här handlar inte om oss.
Det handlar om barnen.
Och vi tänker inte ge oss.
Tillsammans för våra barn.
