Det finns siffror som fastnar. Inte för att de är stora, utan för att de är absurda.
24 timmar är en sådan siffra.
Gädda 721 fick 24 timmars permission från sin fotboja.
En man som dömts tre gånger för barnpornografibrott.
En man som redan avtjänat två tredjedelar av sitt senaste fängelsestraff.
En man som gång på gång visat att han inte kan hålla sig borta från samma mönster.
En man som enligt systemet ändå anses tillräckligt ”stabil” för att släppas lös – om så bara för ett dygn.
Och vi ska låtsas som att det här är rimligt.
⸻
Ett system som hoppas – istället för att skydda
Fotboja säljs ofta in som en trygg lösning. ”Kontrollerad frihet”. ”Strikt övervakning”.
Men vad är en fotboja värd om den kan kopplas ur i 24 timmar?
Vad är övervakning värd när en person med dokumenterat sexualbrottsbeteende mot barn får röra sig fritt – utan att någon verkar förstå vem det handlar om?
Frivården bedömde alltså att risken var acceptabel.
Att samhällets skyddsbehov kunde vänta.
Spoiler: det kunde det inte.
⸻
Gädda 721 gjorde exakt det han alltid gör
Dumpen fick kontakt med honom genom en av våra medarbetares profiler.
Hon utgav sig för att vara pedofil.
Hon utgav sig dessutom för att ha två döttrar – barn som de kunde förgripa sig på tillsammans.
Och vad gör gädda 721?
Han tvekar inte.
Han ifrågasätter inte.
Han slår inte larm.
Han sätter sig i bilen och kör från Leksand till Varberg.
Inte för att prata.
Inte av nyfikenhet.
Utan för att begå nya övergrepp.
Det här är inte en ”återfallsrisk”.
Det här är ett återfall i realtid.
⸻
Besvikelsen i hans ögon säger allt
Han blev besviken när han inte mötte kvinnan.
När det istället var jag och Sara som stod där.
Det är en detalj som fastnar.
Inte ilska. Inte rädsla.
Besvikelse.
För han hade redan bestämt sig för vad han skulle göra.
Permissionen var inte ett tillfälle – den var en inbjudan.
Polisen grep honom direkt på plats då han både i skrift och videosamtal erkänt innehav av barnpornografi och även erkänt
övergrepp på mycket små barn.
Allt detta – under en permission som aldrig borde ha beviljats.
⸻
Så jag ställer frågorna högt
Hur kan en sådan här person få permission?
Hur kan Frivården missa mönster som är så tydliga att de nästan skriker?
Hur många varningslampor krävs innan någon trycker på stopp?
Och den obehagligaste frågan av alla:
Är våra barn helt skyddslösa i Sverige – eller har vi bara bestämt oss för att chansa med deras liv?
⸻
Det här handlar inte om misstag – det handlar om ansvar
Det här är inte otur.
Det är inte ”svårt att förutse”.
Det är inte ett enskilt fall.
Det är ett system som gång på gång väljer den dömdes rätt till bekvämlighet framför barnens rätt till trygghet.
Och varje gång någon säger
”men permission är viktigt för återanpassning”
så finns det ett barn som betalar priset när bedömningen blir fel.
Gädda 721 är inte ett undantag.
Han är ett kvitto.
Ett kvitto på att Sverige fortfarande inte tar sexualbrott mot barn på det allvar man påstår.
Och ett bevis på varför Dumpen fortfarande behövs –
inte för att vi vill,
utan för att systemet fortsätter att blunda.
Oerhört bra skrivet, Patrik. Tydligt. Solklart.
Jag undrar vilka människor det är som arbetar med dessa pedofiler. Som inte kan se det uppenbara, läsa av mönster eller ta ansvar. För det brister och det rejält i att skydda barnen men även kvinnorna i vårat land. Det finns så mycket kunskap men varför finns inte ansvaret hos de som sitter på makten att verkligen ta ansvar istället för att i farten ta beslut som kan ödelägga andra personers liv.
Makten pratar alltid pengar men detta kostar massor av pengar i förlorade skattepengar när barn som skadas inte får den hjälp de behöver när vård och samhälle sviker. Så vill ni inte tänka på barnens skydd så tänk då åtminstone på vad detta kostar samhället.
För som sagt så är det ju pengarna som styr, sorgligt nog!