Ellie om hur det var att växa upp som utsatt för övergrepp

Ellie här en, för er som läser för första gången så är jag en av de som blev våldtagen som barn, från blöjåldern till tonåren. När jag säger att våldtäkterna slutade då så är det såklart något som jag vet nu i efterhand, men det var inget som jag visste på den tiden. Det är en av de otäcka sakerna med övergrepp i hemmet, även när det tar slut kan man aldrig vara säker på att man är trygg.

Ett par år efter att våldtäkterna upphörde blev jag utsatt för ett sexuellt övergrepp på mitt extrajobb. Jag var fortfarande minderårig och hade precis börjat jobba på en mindre arbetsplats på kvällarna efter skolan. Det var bara jag och min chef som jobbade det passet och jag var mån om att göra ett gott intryck. Min chef började plötsligt massera mina axlar, vandrade innanför tröjan och plockade fram mina bröst. Jag var livrädd, vågade inte säga något. När han var klar tog han fram en sedel och gav den till mig med orden: ”Är du snäll mot mig så är jag snäll mot dig”.

Jag sålde mig inte, men jag blev köpt mot min vilja. Att säga nej eller berätta för någon fanns inte ens på kartan i min värld. Hur illa jag än tyckte om det, så trodde jag att det var så världen var. Att vem som helst hade rätt att göra vad som helst mot mig. Det var ungefär som att gå till tandläkaren, obehagligt och ont, men bara att härda ut.

Sen började jag sälja sexuella tjänster på nätet. Gäddorna Dumpen drar upp har jag mött på riktigt som ungdom. Alla barn tar skada av att möta en gädda, men vi som inte har något skyddsnät av vuxna runt oss råkar mest illa ut. För vårt enda alternativ till hjälp är förövaren därhemma.

//Ellie