Vi mötte Jennys förövare

På andra bokade träffen dök mannen upp. Men han var försiktig. Han körde fram och åter för att spana på barnet han bestämt träff med. Är det en fälla, eller ett riktigt barn?

Som avtalat stod flickan framför en korvkiosk med beige jacka och päls på luvan. Han skrev att han var rädd och körde iväg. Men kom snart tillbaka och körde in på parkeringen. I vanlig ordning gick vi fram till hans bil.
-Hej, du är här för att träffa ett barn. Hans besvikelse gick inte att ta miste på när han körde iväg.

Vi visste inte vem han var när han kom till platsen, men det blev vi snart varse. Han hette Mikael och hade nyligen avtjänat ett fängelsestraff. Läste högt ur hans dom för Patrik, som körde bilen tillbaka till hotellet. Våldtäkt mot barn. Han hade våldtagit en flicka som han hämtat vid hennes skola. Konstaterade att tillvägagångssättet var likt det han haft när han chattade med oss. Läste i domen om ett familjehem som vittnat. Och tänkte att det nog vore lämpligt att varsko, så att det inte skulle komma som en chock för flickan att se sin förövare på nätet.

Men chocken blev istället vår. Mannen som jag pratade med sa: -Jag är hemskt ledsen Sara, flickan lever inte längre. Jag tror att det vore bra om du kom i kontakt med hennes mamma Anita, så hon får veta. Senare samma kväll pratade jag med Anita Herbert för första gången. Ett par dagar senare satt jag och Patrik i hennes kök. Vi åt kinamat och lyssnade på berättelsen om Jenny. En berättelse om en flicka som hade hela livet framför sig. Tills hon som nioåring våldtogs av ett par äldre killar. Ljuset blev till mörker. Jenny fastnade i en negativ spiral av destruktivitet som kräver vård för att ta sig ur. Traumavård som Jenny aldrig fick.

Jennys berättelse är på intet sätt unik. Tvärtom så är den en repris på någonting som händer tusentals barn och föräldrar. Det som är unikt är Anita. När de flesta föräldrar till barn med trauma måste lägga all tid på att vakta och vårda sitt barn, och inte ens kan vara öppen med situationen, då barnet behöver skyddas. Så har Anita berövats den möjligheten. Hon har förlorat sitt allt, men valt att hennes och Jennys berättelse ska vara till lärdom. Och när hon pratar, så berättar hon en berättelse som tusentals barn och föräldrar lever i varje dag.