Det är en fascinerande paradox som ständigt återkommer, en frustrerande loop av samma upprepade argument som omkullkastar hela debatten och riktar strålkastaren ständigt bakåt. Det är samma röster som ekar från de komfortabla rummen i medelklassens villor, där organiskt kaffe sippas och män och kvinnor med etablerade positioner i samhället kritiserar Dumpens metoder. De befinner sig ovetandes i en priviligierad bubbla där kampen för övergreppsoffer i samhällets utkanter blir en abstrakt diskussion i fikarummet, artiklar eller kommentarsfält.
Ansatta av en mur av kritik från de som sannolikt aldrig har känt smärtan av att vara offer eller tvingats känna av övergreppens konsekvenser, kämpar Dumpen oförtröttligt på gräsrotsnivå för att avslöja män som söker barn på nätet i sexuellt syfte och tillhandahålla vård för offer som samhället svikit. På avstånd sitter kritikerna bekvämt i den mjuka soffan och diskuterar moraliska komplexiteter i finstrukna skjortor.
Priviligierade personer predikar om rättssamhället som om det vore en fristad för de utsatta, trots att lagar som behövs för att skydda och förebygga offer fortfarande är en bristvara som vi kollektivt måste råda bot på. Istället för att ta sig tid att granska och analysera Dumpens arbete, lutar de sig tillbaka och sväljer medias sensationella rubriker och ingresser som gudomlig sanning. Bristen på källkritik är inget annat än bedrövlig och åsikter presenteras självsäkert som sanningar, utan minsta tanke på att ifrågasätta sin egen skyddade världsbild.
Det finns inget hederfullt i att ta sig friheten att i digitala forum och kommentarsfält gasta om rättsstaten och förövarnas integritet istället för att se till de riktiga offren. Barnen som blir trasiga vuxna, som kämpar med smärtan och trauman efter övergreppen. Deras röster tystas åter igen, överröstade av de som inte har upplevt deras lidande.
Högt på sina hästar med svällande muskler av högskolepoäng och privilegier skänker man inte en tanke åt de offer som tvingas att utan vare sig karta eller kompass navigera genom ett samhälle och rättssystem som alltför ofta sviker dem. De dömer Dumpens metoder utan att förstå att desperata situationer kräver drastiska åtgärder för att skydda de mest sårbara. Det är hög tid att vi öppnar ögonen istället för att fördöma i ignoransens dimma.
Ni försöker nedvärdera oss till en skränande pöbel så att ni kan fortsätta njuta av era sommarhus med löjrom mellan tänderna. Varför skulle någon bry sig om de som inte kan bidra till eller vara en del av samhället? ”Det händer ju inte mig”, säger ni. Men när er granne eller arbetskamrat plötsligt dyker upp på Dumpen, börjar frågorna. ”Men ska han verkligen hängas ut sådär? Tänk på hans familj.” Varför bryr ni er inte om offren?
Du bör ställa dig frågan: Vad hade du varit om du hade utsatts för sexuella övergrepp som barn? Tror du att du hade varit en tangentbordskrigare i sociala medier, som sitter bekvämt bakom skärmen och kritiserar utan att agera? Hade du levt ett liv i kamp i samhällets periferi? Hade du bedövat dig med droger? Hade du tagit ditt liv? Eller hade du då faktiskt tagit ansvar och kavlat upp ärmarna för att hjälpa de som fortfarande kämpar och gjort allt i din makt för att förhindra att fler faller ner i mörkret?
Tror du att du skulle haft ett val?
Ni är fantastiska och erst arbete gör nytta. Dessa monster som dom är det är inte synd om dom. Så fort dom blir tagna på bar gärning så helt plötsligt är det synd om dom. Usch!
Fortsätt gör det ni gör och rekrytera fler som kan bodra till att sätta ditt dessa hemska varelser. Vakter med er om så krävs. Fruktansvärt det som fortsätter pågå bakom skärmarna och hellre har jag vetskapen om vad som sker än att låta ett barn gråta sig till sömns varje natt. Kasta av er de negativa och de som kritiserar er och håll er rakryggade och fortsätt erat arbete. Jag har en dotter och jag är orolig för hennes framtid när det kommer till de sociala medierna. Tack!
Jag håller med allt du skrivit. Jag skulle kunna tänka mig att det är många gäddor som sitter och skriver skit om Dumpen. Tyvärr som någon som blivit utsatt som barn så skulle det inte förvåna mig heller om det är folk som varit nära dessa uthängda gäddorna som inte kommit ikapp med verkligheten som skriver också…. Hursom så är det väl alltid lättare för dessa människor som inte förstår att välja ignorans. Man kan bara hoppas att de kan öppna ögonen innan det är för sent….
Jag är en vuxen kvinna som efter många år med förträngda minnen har nu kollapsat i oarbetad trauma…. Att bli utsatt som barn skadar otroligt mycket, det är bara offren och de som verkligen försöker förstå som kan ana vilken smärta det är att vara utsatt och hur mardrömmarna håller i långt efter. På utsidan ser man en hel person men på insidan kan man vara så skadad och trasig att man inte vill leva eller vet hur man ska sätta ihop sig själv igen. Jag fick reda om Dumpen för några veckor sen och bara faktum att den finns har gett mig både hopp och mod att bearbeta min trauma. Jag har känt mig otroligt ensam i det jag fick genomgå som barn och har inte kunnat prata med människor… för det är också så att det är ingen idé när ingen förstår…. Jag inser nu, dock med mycket sorg, att jag inte är ensam. Ni på Dumpen gör ett fantastiskt arbete och jag är så otroligt tacksam över att ni finns.❤️
Bra rutet . Graden av civilisation i ett samhälle kan alltid värderas utefter hur de svagaste blir behandlade . Ett samhälle som försvarar förövare som plågar svagare individer befinner sig långt ner på skalan . Pedofiler och våldtäktsmän och mördare och djurplågare har förverkat sin rätt till anonymitet och integritet eftersom de hotar hela vårt samhälle . De ska bara dömas och försvinna .
Jag vill börja med att säga att jag tycker att Dumpen gör ett bra jobb med att ta tag i ett problem som den omskrivna rättstaten inte lyckas med fullt ut.
Jag blir både lite förvånad och förvirrad av att medelklassen utpekas. Jag ska säga att jag känner mig träffad på många sätt och vis. Medelklassvilla, högskolepoäng med mera. Jag förstår att texten inte gäller just mig. Jag skriver ytterst sällan publika inlägg i någon form. Jag läser dock en hel del. I dumpens fall så löser jag både kritiken och hejjaropen.
Någonting jag saknar är debatten. Det har blivit samma polariserande gormande och fingerpekande som med allt annat idag. Jag hyser inga tvivel av att både rättsväsendet och dumpen gör nytta och framför allt vill göra nytta. Men när det finns kritik åt vardera håll så kan jag inte komma bort från känslan att det finns något av lära av varandra här. Kanske kan lagstiftarna täppa igen hålen som dumpen belyser, kanske kan polisen ta hjälp i större utsträckning av information som tex dumpen tar fram. Jag vet inte.
Det jag efterlyser är en öppen och ärlig diskussion/debatt. Kanske dags för ett ett nytt avsnitt av ”mötet” på svt? 🙂
Jag har diskuterat Dumpen så pass mycket att jag t.o.m. kan känna av att det är just du som behöver höra det här.
Till och börja med. Vad är din kritik?
”Det har blivit samma polariserande gormande och fingerpekande som med allt annat idag.” Det är ett klagomål.
Vill tillägga att jag inte är från Dumpen och att jag har greppat Dumpens, rättsväsendet åsikter och Dumpen-”kritikernas” åsikter. Känner enstaka poliser och de är inte emot dem. Varför skulle de vara det? De får inte säga det högt eftersom de inte får använda Dumpens arbetsmetoder. Deras jobb är att upprätthålla statens lagar och regler.
Det har dykt upp enskilda artiklar i media om att Dumpen kan äventyra polisutredningar.
Det kan alla människor göra. Bara faktumet att det finns två publicerade gäddor som är poliser skulle aldrig nämnas i stormedia. Kan det finnas samband med att barnen inte har helförsäkring i Sverige? Alla publicerade gäddor hade varit frihetsberövade i många länder just nu.
Fördel med Dumpen: Samhället blir tryggare och barn räddas. Nackdel med Dumpen: Visar verkligheten.
Det som är viktigt att komma ihåg är att allt handlar om att inte skada barn och vad jag kan se så förhåller man sig till att inte skada någon överhuvudtaget.
Om barn blir utsatta för övergrepp så förstår du väl att nån måste försvara dem. Håll prioriteringarna rätt så kommer det göra dig gott.
Vilken fantastisk text och så sann. När den utsatta uppbådar styrka och tar till ”vapen” mot förtrycket så blir de kallade uppviglare, pöbel, obstinata och allehanda skitord de kan komma på för att förminska och håna offren för sexuella övergrepp. Det är sanslöst hur det får gå till. Den här attityden ger de uttryck för i andra sammanhang och anser sig ha tolkningsföreträde vad det än gäller. Anpassar du dig inte till så kallade ”överheten” och beter dig underdånigt så är du illa ute.
Jag har alltid varit den personen/personerna som det skrivs om i artikeln, dvs försökt hålla huvudet kallt och inte låta känslorna ta över. Det första jag tänkte på när jag hörde talas om Dumpen var de anhöriga till de som konfronteras, men jag har fan bytt sida. Det hände när jag såg att dumpen faktiskt följer upp sina konfrontationer, är tillgängliga för gäddornas anhöriga men också för förövaren efter en konfrontation.
Jag är för dåligt insatt för att avgöra vad Dumpens verksamhet kommer leda till, men en sak är jag säker på, detta kommer att leda till en positiv debatt och förändring som gynnar alla de stackars barn som far illa pga vuxnas brist på empati som sammanfaller med önskan om att ha sex med barn. Jag trodde knappt dom fanns, men börjar tack vare Dumpen inse omfattningen av denna företeelse.
Vem är jag att ifrågasätta de metoder de som vill återställa våtmarker eller belysa barn som far illa av vuxnas pervesioner? Jag är skattebetalare och pantar snällt mina burkar men där slutar min aktivism och det är inget jag är speciellt stolt över.