Dags för mig att berätta min historia, jag blev sexuellt utnyttjad av min morbror under några år. Var runt 8 och på gick ungefär tills jag var 11. Var ett ganska lätt ”byte” då jag varje dag gick hem till min mormor efter skolan och fick mat då min mor jobbade. Han älskade ta mig ut på skogspromenad och lära mig sex för det måste jag kunna. Han hade fullbordat samlag. Blöde. Men då vi varit i skogen skall jag säga att jag ramla över en gren om dom fråga. För annars skulle min mamma bli riktigt arg. Han förstörde min barndom som aldrig kommer komma tillbaka. Många säger att jag måste förlåta för att komma vidare, men det går inte helt enkelt. Grejen är att jag förträngde det hemska och när jag fick min son kom alla bilder tillbaka. Då fick jag panik och tänkte att jag skulle göra samma mot min son. Då bestämde jag för det hemska att ta mitt eget liv, för hade inte kunnat leva med mig själv om jag gjort samma mot min son son jag upplevt. Hjärnan spelar tyvärr än ett spratt många ggr. Som tur var hitta polisen mig innan jag lyckades ta självmord. Hamnade på psyket och en djup depression som varade i ca ett år. Så missa tyvärr den bästa bebis tiden. Och det gör mig så himla ledsen för den kommer aldrig tillbaka. Men efter tre år ca var jag tillbaka med hjälp av mycket psykolog hjälp. Nu 10 år senare mår jag hur bra som helst och är den goa glada genuina kille man är. Folk säger när jag berättar när det är läge för det, att dom aldrig trott det här eftersom jag är så glad och skrattar mycket. Men skenet kan verkligen bedra. Min dröm är att någon gång skriva en bok om min upplevelse. Vill bara säga tack för att ni finns dumpen. Och till er andra ni är inte ensamma där ute
Tack för din berättelse! 💛
❤
Vad starkt av dig att gå vidare
Skriv den där boken, håll kvar vid den drömmen. Låt orden bli spjutspetsar och sköldar.
Skriv en bok. ⭐️ Dator alternativt papper och penna, alternativt anteckningar på telefonen, är det enda som man behöver. Finns ingen anledning till att vänta. Har du tid till att titta på instagram, youtube, Facebook, TikTok osv, då kan man istället skriva några rader. Några rader varje dag, så har du snart din bok vid ett tillfälle i framtiden där du annars hade ytterligare en gång pratat om framtiden.
Då kan du snart börja prata om att du lever ut din dröm.
Tack för att du delar med dig av din berättelse. Så hemskt för dig att behöva uppleva detta. Jag tror att det är bra att berätta.
Tack för att du delar med dig avdet du varit med om.
Jag blir så glad att du tagit dig vidare, jag själv har också gått vidare och föreläser idag om övergrepp och psykisk ohälsa sedan 2018.
Jag Hoppas att du förverkligar att skriva en bok.
Önskar dig och de dina all lycka och välgång.
Hoppas att du mår bra idag, hemskt det du har varit med om.
Men jag undrar, varför vill man alltid skriva en bok om vad man varit med om? Vi alla har våra hemskheter, tyvärr kommer det vara en utav många böcker.
Gör man det för att bearbeta? För att få respons och/eller omtanke från andra människor, för att må bra?
👊🏼♥️👊🏼
Tack för att du vågar! Jag tror inte på att glömma och förlåta. Jag tror på att stå upp för sig själv och få ut demonerna i ljuset. Skriv den där boken och fortsätt berätta. Den enda du ska förlåta är dig själv – det var inte ditt fel. ❤️
Vad är förlåtelse när det kommer till övergrepp. För mig är det bara ett ord som inte skulle vara menat på djupet.
Acceptera möjligtvis.
Nu är DU huvudperson i ditt liv.
Så starkt och modigt.
Känner så igen mig i det du beskriver.
🍀