”Arbetsmetoderna beskrivs som kontroversiella”
Pressen mumlar sitt mantra och resonemanget drar så många följdfrågor med sig.
I vems ögon är det kontroversiellt att arbeta förebyggande mot våldtäkt av barn?
Svaret är inte: Gemene man med barn att skydda.
Svaret är: I pressens ögon
Varför anser pressen att är det skulle vara kontroversiellt att arbeta förebyggande mot övergrepp?
Med snarlika metoder belyser man nämligen nazism, gängkriminalitet och andra hot mot samhället?
Svaret är enkelt: En klassfråga.
Ingenting annat.
Vi kan inbilla oss att vi inte lever i ett klassamhälle.
Men det gör vi i högsta grad.
För drygt hundra år sedan avgjordes klasstillhörigheten av socioekonomiska faktorer.
Det som då kallades ”en skränande pöbel” var arbetarklassen som kämpade för bättre arbets- och levnadsvillkor.
Ekonomin är inte längre en avgörande faktor för vem som kan eller inte kan studera sig till en maktposition. Idag styrs makt och klasstillhörighet till stor del av utbildning.
Tar vi Anna som exempel, så utsattes hon tidigt för övergrepp. En familjemedlem förgrep sig på henne. När klasskamraterna sjöng ”den blomstertid” satt hon på psyk med sond för att ätstörningen inte skulle ta hennes liv.
När de som hon började lågstadiet med tog studenten satt Anna på SIS-hem.
Anna har sedan barnsben kämpat för sin överlevnad – inte för utbildning.
Idag har hon livserfarenhet som inte går att lära sig i skolbänken.
Anna är en del av den övergreppsutsatta underklassen.
För en månad sedan beviljades Anna traumabehandling. Behandlingen bekostas av insamlade medel från det som borgarpressen kallar en ”skränande pöbel” Pengar som samlats in i syfte att öka grundtryggheten för traumautsatta.
Precis som arbetarna en gång i tiden bygde upp en grundtrygghet i form av arbetslöshetskassa.
Från pressens håll lägger man spaltmil på att vända perspektiv för att belysa baksidan.
Organisationen nagelfars och kan man hitta nackdelar så drar man fram dem.
Helt utan att beröra grundproblematiken.
Orsaken till Dumpens existens.
Barn som blir våldtagna.
Bristfällig lagstiftning
Evighetslånga köer till adekvat traumavård.
Vård till människor med sexuell dragning till barn.
Journalisterna blir knäpptysta när man ställer motfrågor:
Har uthängda nazister/gängkriminella/ekonomiska brottslingar anhöriga och hur påverkas de av era publiceringar?
Erbjuder ni stöd till anhöriga efter era publiceringar?
Varför frångår man åttonde publicitetsregeln rörande rapportering om självmord just när det kommer till Dumpen?
Varför är det inom ramarna för pressetiken att publicera namn och bild på nazister/gängkriminella mfl, men inte individer som strävar efter att förgripa sig på barn?
Varför betraktas det som ett hot mot rättssamhället att förhindra våldtäkter innan de sker, när poliserna som arbetar med problematiken redan sitter med fyra eller åtta mans arbete på sitt skrivbord?
– Men här är det faktiskt jag som ställer frågorna! Det är jag som är journalist!
Varför är det så svårt?
Enkelt.
Vi syns.
Och minipåvarna som är så vana vid sitt monopol våndas och ryser av obehag när enskilda privatpersoner fått nog.
När helt vanliga människor, som vet hur farliga förövare är, sätter ner foten och använder pressens egna metoder.
Ingen ska nagga på borgarpressens arbetsmetoder.
Det kallas missbruk.
Och när människor från den egna kretsen exponeras med ett sökande efter barn.
Då står hotet mot den egna klassen i bjärt kontrast till tryggheten.
Otryggheten knackar på dörren när en barnrättsorganisation arbetar mot förövare.
Inte bara för offer.
Våra journalister umgås inte i nazistiska kretsar. Inte heller riskerar de att komma på att bästa vännen med att vara gängkriminell.
Då går det bra att exponera.
Men vem som helst kan visa sig ha ett sexuellt tändningsmönster mot barn.
Och det skrämmer.
För pöbeln ska inte komma med pekpinnar.
Och borgarklassens fasa går igen.
Precis som i början av förra seklet
Då för arbetarklassens rätt
Nu för barnen
Josefsson försvarar borgarpressens positioner.
Hans ord ringer i öronen:
– En skränanade pöbel!
– Ni är INTE journalister!
Och borgarpressens klass står som ett klister mot ett adekvat skydd för våra barn.
Skomakare bliv vid din läst
Och våldtagen håll din käft
Pöbeln skränar för sin rätt
VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA
SWISH 123 250 22 84
Jag är så otroligt vanvettigt STOLT över att vara en del av ”den skränande pöbeln”. ❤️
Bara pinsamt allt från Janne
Ja, det är konstigt det där, att det går att hänga ut alla möjliga utan att det tas någon som helst notis om deras familjer men när det gäller pedofiler så ska det plötsligt tas hänsyn.
Janne Josefsson är en patetisk figur och helt kass på att argumentera eller det finns inte några argument som håller i det ställningstagande han har. Man kan undra över varför han bedriver något slags korståg i den här frågan, han gör sig själv löjlig. Det är synd för det fanns en tid han hade något att komma med, men nu har han tappat det helt och han kommer aldrig återfå den respekt han en gång hade i de breda folklagren.
Tänkvärda tankar Sara, att vissa barn är helt ok att offra åt vidriga individer.
”Och minipåvarna som är så vana vid sitt monopol våndas och ryser av obehag när enskilda privatpersoner fått nog.”
Exakt så, precis exakt så!
Tack!
Tack för en krönika som tar upp klassperspektivet! Det är alltid intressant, inte minst för att så många felaktigt förnekar att det finns klass-skillnader i Sverige. Men den ingången, plus formuleringar om ”borgarpress” kan också leda till den lika felaktiga slutsatsen att det skulle ha varit ”bättre förr” före internet, under den långa S-hegemonin, då det även fanns en S-press:
# Lennart Geijer (S) var justitieminister när media länge teg om hans och andras pedofili.
# Som pojke på 50-talet ”blomkvistade” Leif GW Persson och skrev upp regnumret på en bil körd av en man som förgripit sig på en liten flicka. Polisen fick numret men inget hände. Som ung kriminolog kollade han vem som ägt bilen: En person högt uppsatt i det S-märkta rättsväsendet…
# Först 2021 outades av S och LO stöttade regissören Staffan Hildebrand som pedofil i boken ”G – som i gärningsman”.
Du har så rätt, bordellhärvan på sjuttiotalet var en skandal. Olof Palme ljög friskt om att det inte var några högt uppsatta S- politiker inblandade vilket det var, däribland Geijer. Vet inte om alla var pedofiler men två 14-åriga flickor från ett ungdomshem hämtades till Doris Hopps bordell . De har försökt att få skadestånd, vet inte om det gick igenom. Visst finns det ett klassperspektiv, men pressen är väl lika goda kålsupare. ETC är väl bra mycket vänster och Dumpen för dem är nog i allra högsta grad höger.
Jag njöt när Sara som är en förebild för mänskligheten tryckte sönder Josefsson
Där anser jag att att skämde ut dig och tappade en stor del av sitt förtroende hos befolkningen som grävande journalist