Min berättelse skiljer sig en del åt mot hur andra livsöden har beskrivits. Den beskriver mer hur kroppen blir skadad fysiskt vid övergrepp, förutom dom uppenbara psykiska skador det ger och som är det mer vanliga man hör talas om.

 

I det stora hela började det nog som för dom flesta med ett traumatiskt övergrepp i tidig ålder ( i mitt fall vid 7års ålder, och vid detta även hot om att bli dödad om jag berättade för någon). Förmodligen var det min ångest och slutna utstrålning som var orsaken att jag stack ut från det vanliga och gjorde att jag även blev svårt mobbad och kränkt non stop genom hela skolgången. När jag till sist gick ut skolan och faktiskt kämpade mig i genom en helt godkänd gymnasieutbildning så var det dags för mig att gå ut i arbetslivet, problemet var bara det att jag var så skadad efter min uppväxt, mådde alldeles för dåligt och var för osäker för att vara redo för det.

 

Dom första 5 åren var kantade av misslyckanden  samt ständigt avbrutna anställningar då jag mådde för dåligt men även inte hittade något som passade mig. Efter dessa år av valsande runt i arbetslivet så hittade jag av en tillfällighet ett jobb som först inte alls verkade passande men efter ett halvår hade jag faktiskt  för första gången fast anställning och en känsla av att ha hittat hem. Jag, ”peppar, peppar” kanske hittat en framtid här. En chans till ett någorlunda liv gjorde att dom två första åren där var dom lyckligaste i mitt liv, men lyckan blev inte långvarig. Efter ca 2år började jag må dåligt. Det förflutna hade kommit i kapp mig (hade hoppats att jag var ett maskrosbarn och skulle klara mig).

 

Allteftersom jag blev sämre och inte längre kunde prestera som tidigare blev jag förnedrad och kränkt av arbetsgivaren och all den stress det innebar under för lång tid resulterade i att jag insjuknade i en svår utmattningsdepression, och av olika ogynnsamma anledningar blev jag av med jobbet. Jag var nu sjuk och oförmögen att försörja mig så när som på sporadiska anställningar som inte kunde fullföljas. Åren efter detta, dvs år 2000 fram tills nu, har kantats av ständiga besök och behandlingar i psykiatrin och öppenvården. Har till dags dato haft kollapsade lungor vid 10 tillfällen och 2st stora lung operationer pga detta, 1st hjärtinfarkt vid 35år samt 8st PCI hjärtingrepp och om en månad måste jag genomgå en trippel bypass. Hjärta och lungor har inte orkat med den stress som mitt mående har inneburit och den inre stress jag burit på.

 

Vidare lever jag varje dag med självförakt och ångest, kronisk depression, ständig värk i kroppen, sömnapne, har drömt mardrömmar varje natt i 15 år, tänderna är helt förstörda av 30års tandgnissling samt medicinintag och har så ont att jag måste äta smärtstillande för att få i mig mat. Tänderna omfattas ju dessutom, som alla vet, inte av skattemedel så jag får ingen hjälp med ersättning och det kostar ungefär 150.000 för att få dom åtgärdade. Har idag 50% sjukpension. Dom vägrar ge mig resterande 50% för dom tycker att jag har halv arbetsförmåga. Förövrigt ger 50% sjukersättning, år 2023, -4300kr efter skatt samt jag har i princip ingen inarbetad tjänstepension så om jag lever när jag blir ålderspensionär blir det inte mycket att leva på.

 

Jag skriver inte detta i något försök att få sympatier eller att det skulle vara mer synd om mig, utan endast för att visa vad den hårda verkligheten som många av oss som blivit utsatta av övergrepp befinner sig i. Sara och Patrik skojar inte när dom säger att övergrepp leder till livslång plåga. Så slutligen kan jag konstatera att jag blivit bestulen på mitt liv och även möjligheten att bli pappa (är för rädd att något liknande skulle hända mitt barn så vågade inte). Nuförtiden när Facebook finns så kan man ju enkelt se var personer befinner sig i livet, så jag kan enkelt konstatera att medans mina plågoandar har skaffat familjer, arbeten, hus samt finputsat sina prydliga jobb-CVn på LinkedIn har jag suttit i väntsalen på någon av sjukvårdens inrättningar.

 

VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA 

5 thoughts on “Mitt liv i sjukvårdens väntrum.

  1. Hur ska man kunna låta bli att bli berörd av din historia, önskar verkligen du snart en dag får lugn och ro i din själ 🙏.

    Låt ingen ta dig ifrån dig

  2. Önskar dig all kärlek och läkning i ditt liv. Kontakta Dumpen så kanske du får hjälp att läka💚

  3. Fruktansvärt. Tack för att du delar med dig . Vore bra om någon ”gädda” kunde läsa detta och få sig en tankeställare.

    1. Tycker alla dessa historier och din historia är det mest hjärtskärande man kan läsa om. Att det bara finns så många onda människor kan jag inte ta in …. Det går inte hur kan man bara göra så.. hoppas hoppas du kan läka på något sätt

  4. jag har vuxit upp i ett dysfunktionellt hem med fysisk och psykisk misshandel. Det resulterade även i mobbing under skoltiden. När jag var 14 år och min syster 11 år så blev vi omhändertagna av de sociala myndigheterna. Där kom jag i kontakt med mer avancerade ungdomar. Det ledde till missbruk av narkotika och alkohol. Jag blev lovad att få åka bergochdalbana på gröna lund. Det blev droger och sexuella övergrepp av vuxna män. Jag känner igen mig i dig. Jag har ochså gnisslat tänder och förstört en del av dem pga stress. Min syster har ochså farit illa. Jag är med i AA. Där kan jag se män som riktar in sig på yngre sårbara kvinnor med t.ex. kognitivt handikapp så som t.ex. autism. Just nu känner jag ett sådant hat mot män. Jag vet att inte alla män ägnar sig åt att förfölja och trakassera kvinnor men det är en hel del som gör det. Vi är i dag vuxna jag och min syster. Jag har oerhört svårt att lita på människor och även jag har i dag sjukpension. När i stort sett alla har hånat och misshandlat en så förstår jag inte hur jag ska kunna lita på någon. Jag vet inte om jag kommer att bli en av de där gamla som blir liggande under lång tid efter de har dött. Detta då jag i stort sett inte har någon vänkrets. En kompis som ringer. Hon försöker säga att den största andelen människor är okej. Jag får försöka att testa en del och se vad som händer men det är skrämmande. Jag har läst massor av inlägg här och nu måste jag ta en paus för jag blir alldeles svart i själen av hat. Vissa män ser barn och kvinnor som förbrukningsvaror det är deras sexualdrift som går före. Jag tänker inte vidareutveckla det jag tänker just nu. Men det är en handling om genomförd skulle generera tjugofem års fängelse. Förbannade äckliga vidriga kräk. Jag gråter med dig.

    Marlar13

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sv Swedish
X