Nu gör jag det här.. Nu ska jag ta mig igenom detta och berätta om min tid som barn. Jag vet att det finns mer men jag vill inte minnas, jag vet att det har hänt mer men jag vill inte känna efter.
Jag växte upp på landet, min familj ansågs som udda och vi fick aldrig besök. Min pappa var ständigt arg på mig, jag visste aldrig varför och jag var rädd för honom.
Min äldre halvbror var min trygghet som liten, jag tydde mig mycket till honom. Men sen började det hända saker, allt är väldigt diffust och jag minns inte riktigt hur eller när det började.
Ett tydligt minne är när han sa att jag fick komma in på hans rum och välja en leksak, jag gick in, valde en mjuk och fin gosedjurs-dinosaurie. Jag kramade den, satte mig på hans säng och höll om den. Då tryckte han ner mig i sängen, la sig ovanpå mig, drog ner mina byxor och v*l*t*g mig. Jag grät och sa att jag skulle berätta för mamma att han hade varit dum, han skrattade bara åt mig, då var jag nog 6år ungefär. Jag sa aldrig något till min mamma, hon gick igenom sitt egna helvete och jag ville inte tynga henne ytterligare. Vid ett annat tillfälle så höll min storebror fast mig och hans vän klämde på mina små, obefintliga, bröst. Då försökte jag berätta för min pappa men han tittade bara kallt på mig och vände ryggen till, då vågade jag inte försöka mer.
Jag bor tack och lov långt bort från honom nu men det händer ibland att vi ses vid jul eller liknande, då kommer illamåendet och paniken. Jag vill bara springa bort men jag biter ihop.
Jag vill säga att jag minns, att jag bär såren efter det han gjorde mot mig men jag kan inte, jag vill skydda min mamma mot det lidandet.
VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA
Så modigt att berätta. Önskar dig allt gott framöver. ♥️
Hej,
Jag förstår att du måste brottas med flera väldigt svåra frågor och minnen. Jag vill bara säga att jag verkligen beklagar det du har varit med om, och att både din bror och din far har svikit dig och behandlat dig på helt oförlåtliga sätt. Du har inte gjort något fel, men de har betett sig fullständigt oförlåtligt mot dig – båda två. Mitt råd till dig är att bryta fullständigt med dessa individer. Förstår att det kompliceras av dina känslor för din mor och vad som verkar vara ett behov från din sida, från barnets sida, att skydda din mor. Det uppenbara för en utomstående är att det var din mors skyldighet att istället skydda dig, vilket hon misslyckats med. Men då jag inte vet de närmare omständigheterna kring hennes misslyckande med det kan jag inte döma henne lika kategoriskt som din far och bror.
Jag önskar dig allt gott!
Tror du skulle må bra av att ställa honom mot väggen. Förstår att det blir svårt relaterat till din mammas situation, men om jag var din mamma hade jag velat veta så att jag kunde få stötta dig och finnas där, men respekterar din situation. Skickar en kram till dig och massvis av styrka. ❤️