Har aldrig själv sett mig som ett ”offer” av något slag. Men ju äldre jag blir inser jag att det jag varit med om är orsaken till samtliga sämre val jag gjort genom livet.
Jag är uppväxt i en mkt normal familj som umgicks i de lite ”finare” kretsarna. Min mamma är väldigt status inriktad. Trots det bar jag och mina systrar alltid ärvda och gamla kläder, aldrig klänning, flätor eller rosetter som de andra flickorna i vår umgängeskrets som var definationen av ”perfekta”. Mamma har alltid skämts lite över oss och vi fick inte prata bland folk och absolut INTE ifrågasätta. Jag passade aldrig in och hon gav mig ingen chans, mina systrar var 10 år äldre än mig så de försvann hemifrån ganska tidigt. Jag hade stora drömmar om ett yrke som veterinär men dom drömmarna släcktes snabbt då jag fick veta att jag inte va smart nog osv, jag var dock söt sa hon.
Som barn i lågstadiet hade vi en gympalärare som gav oss straff om man varit olydig att duscha med andra könet. Vi hade ibland dom 2 ”busiga” killarna hos oss i duschen. 2 ggr fick jag duscha med pojkarna, en gång som stöd för min vän som fick straffet för hon tittat genom nyckelhålet och en gång själv men minns ej nåt därifrån.. alla skämdes i duschen. Gympalärare sa ”om det nu är så roligt att titta in hos pojkarna så kan ni väl titta noga på varandra nu”. Jag berättade det för mamma som sa att så får det ju inte va jag måste ha missuppfattat det. Det säger hon än idag. Som förälder förstår jag nu varför det tog så hårt på mig, det var inte straffet eller duschen, utan att mamma inte trodde mig..
När jag var lite äldre började jag umgås i fel kretsar, skolkade, rökte osv. Nånstans skulle man ju passa in? När jag gick första ring i gymnasiet tjatade en kille som gick sista året dagligen om att vi skulle ha en dejt. Tillslut övertygade hans kompis som jag känt hela livet mig om en dejt med honom. Vi var hemma hos honom i hans lägenhet. Han började direkt taffsa och när jag sa att jag inte ville och bara var där för att hans kompis bett mig så blev han sur, låste ytterdörren och lade nyckeln uppe på en hög garderob där jag inte nådde. Sen våldtog han mig. Jag hade mens vilket jag försökte använda som ett argument att det inte gick att ha sex men han verkade gilla det ännu mer.. Jag kände mig så dum och sa inget till nån.. känd mig äcklig, korkad.. men dagen efter i skolan så ropade alla hans kompisar ”sprack du”, ”var den för stor eller” pga blodet osv.. det pågick i flera månader, inkl de killarna jag känt hela livet. Det var det värsta jag varit med om. Kände mig så förrådd.. sa inget till mina föräldrar för mamma hade skämts. Alla tyckte jag va äcklig och slampig.
Sen flyttade jag till Malmö. Jag bodde hos en vän. Hon jobbade på en strippklubb i Köpenhamn. Jag började också där. Jag tjänade massvis av pengar, men de stora pengarna låg i sex.. jag började med det också. Jag är en av dom som haft tur och aldrig råkat illa ut. Jag kunde direkt känna om kunden va pervers. Vi jobbade i team med att lura kunderna på pengar och hade koll på tjejer som gick ut(gick ut för o sälja sex). Faktiskt så minns jag den tiden som något positiv då alla tjejerna varit med om nåt liknande, nån typ av gemenskap och stöd. Jag jobbade där i 6-7 år. Då hade jag träffat en kille privat.
Vi fick barn och gifte oss. Nu har vi 2 barn och är lyckligt gifta. Jag känner mig fortfarande värdelös många gånger och män litar jag inte på. Samt har svårt att lita på tjejer också som vänner. Dels efter allt som hände i klubben och dels under uppväxten. Jag förminskar inte det som hände mig men inser att folk har varit med om bra mkt värre. Jag har 2 flickor som jag är så fruktansvärt rädd om. Kollar upp alla som ska komma i närheten av dem.
VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA
Den här berättelsen har ni publicerat tidigare på dumpen under en annan rubrik. Varför har ni bytt rubriken till ”våldtäkt i omklädningsrummet”? Kvinnan beskriver inte att någon våldtäkt har ägt rum i ett omklädningsrum. 2 killar duschade i samma omklädningsrum. Inget annat. Hon blev dock våldtagen som 16-åring hemma hos en kille. Mycket beklagligt. Folk som inte accepterar ett nej angående en dejt, kommer förmodligen inte acceptera ett nej angående sex. Att få en våldtäktsman att uppleva att mötet utgör den första och sista genom att säga att man enbart är där på grund av en annan persons övertalningsförmåga och inte på grund av våldtäktsmannens meriter är inte att rekommendera eftersom att det ger honom en ”nu eller aldrig”-känsla. Upplever han att han inte har förmåga att lägga på en charm för att förändra den misslyckade dejten, då använder han den tragiska metoden istället. Om någon hamnar i samma situation. Säg något i stil med ”vi gör det sen, kom så går vi ut och tar en cigg först” Sen när du är ute med alla kläder på dig så kan du lugnt traska hem. Chansen att han gör något utomhus är minimal. Det är ju en feg våldtäktsman.
Hoppas att hon pluggar snar så att hon blir veterinär som var hennes dröm.