Hej på er, har gått länge och tänkt att jag måste dela med mig utav en liten del utav min uppväxt men inte vågat. Men nu tar jag steget och vågar, för första gången någonsin.

Min mamma skiljde sig ifrån min far tidigt, redan när jag var tre år gick flyttlasset. Vid den här tiden var mamma nykterist, hon drack aldrig en droppe.

Efter några år utav dejtande utav diverse märkliga män så träffade mamma en man via en kontaktannons, som bodde på andra sidan utav Sverige, han tog sitt pick och pack och flyttade till oss en herrans massa mil bort. Dom köpte ett stort fint hus, han hade ett bra jobb och mamma var hemma men vi hade det gott ställt ändå. Mamma började ta ett glas vin till maten med honom, men än så länge var allt under kontroll.

Sen kom dagen, när han varit på fest med jobbet, gubbjäveln, jag kom hem ifrån min kompis, runt 8-9 år gammal var jag, klockan var tidigt, runt 19-20 på kvällen.
Han satt i soffan med min mor, och min äldre bror som var den enda utav alla mina syskon som bodde hemma fortfarande, dom andra hade egna familjer vid det här laget.
Han ville ha en kram, jag fick panik, och ville inte, jag var livrädd för fulla gubbar, hade knappt stött på några än, men livrädd var jag, och det var ju bara en kram, det kunde jag ju ställt upp på.
Han gick emot mig som försökte backandes ta mig ut lugnt och fint till mitt rum samtidigt som jag sa nej jag vill inte och satte upp händerna i stopp ✋ position framför mig.
I köket som låg bakom mig hade vi ett hörn i köksbänken där det stod ett knivställ med vassa knivar, där blev jag intryckt utav honom och han skulle nu krama mig där jag stod intryckt i ett hörn, jag drog fram en kniv mot honom och sa nej jag vill inte, ännu än gång. Han blev förbluffad och min storebror kom och ryckte upp mig och tog in mig på mitt rum och jag fick skäll för att jag dragit fram en kniv mot honom, jag skulle ju troligen mörda en vuxen man när jag var en liten flicka på 8-9 år, nej, det var bara den absolut sista utvägen för att skydda mig själv när dom vuxna i min närhet svek. Jag fick utegångsförbud en vecka eller så, men jag slapp åtminstone att krama honom.

Sen blev det vardag och det börjades dricka mer och mer i hemmet, varje gång jag duschat så skulle han alltid komma in och ge mig en handduk, jag fick aldrig ta med någon före, utan han skulle alltid in och lämna en. Många gånger så sa han att jag får gå och hämta en, det var då en bit till tvättstugan där handdukarna var, han sprang alltid efter och jagade mig och ”busade” som mamma kallade det, och ropade ”åhåhåh” och stirrade på min rumpa och mitt underliv med suktande blick. Men jag sa aldrig nej, även om jag sprang och hade inre panik och bara ville till handduken.

Jag kan inte minnas att han faktiskt gjort något mer än så mot mig någon gång, men dom levde väldigt många år ihop, innan han köpte en kvinnas kropp i en annan stad. Han gnällde sedan, via Mail, för att han kom för fort och det var långt innan hans tid med henne var slut, som han betalat för, och mamma såg det mailet. Då satt hon en hel kväll och drack sig dyngrak i soffan och grät förtvivlat, min storebror hade flyttat vid det här laget, och jag ringde honom, min enda trygghet vid den här tidpunkten. Han kom och tröstade mamma, och nattade mig.

Dom skiljde sig här men var fortfarande vänner, vi flyttade till en lägenhet och han flyttade på sitt håll, vid det här laget så drack mamma dagligen och det var mycket. Jag fick större delen utav tiden se efter mig själv, fanns det mat att laga? Hade jag rena kläder tills imorgon? Ja ni förstår. Jag var 11 år, tror jag. Vi har alltid haft en nära relation oss syskon emellan och fördelen för mig som var minst var att mina syskon var vuxna, och jag kunde få bo hos dom på skolloven och sådär och då fick jag faktiskt vara barn.

När jag var fjorton år så träffade jag en kille via nätet som sa sig vara arton år gammal, vi kan kalla honom R, han bodde i närheten utav min pappa som bodde femtio mil ifrån mig. Mamma och jag åkte ner till pappa och planerade att träffa denna R, mamma hade fått alla uppgifter jag hade på R, för lite osäker var jag ändå. Jag lurade min pappa att jag skulle till en kompis som flyttat ifrån min hemstad. Vi bokade en tågbiljett, det tog ungefär en timme med tåg ifrån pappa, jag var lite rädd och borde ha lyssnat på magkänslan. Men jag var ung och dum om man får säga så.

Vi hade bestämt att R skulle möta mig vid tågstationen i staden han bodde i, men när jag var framme så var han inte där. R gav mig en vägbeskrivning via sms och jag började traska genom en vilt främmande stad ensam en februari kväll. När jag kommer till några hyreshus så visslar någon åt mig men jag ser ingen, jag står still och får ett sms att jag ska gå till den porten. Jag går mot porten och när går förbi porten framför så sliter någon tag i mig och sliter in mig i en mörk trappuppgång och in i en liten lägenhet. När vi kommer in i lägenheten så ser jag, framför mig står en man, som är i trettio års åldern, inte en kille som är arton. R säger att jag ska hålla käft och göra som han säger. Han tar min telefon och slänger iväg den genom rummet. Jag var inlåst i den lägenheten hela den natten, han våldtog mig i alla hål kroppen har, misshandlade mig och hotade mig. Jag var helt säker på att jag aldrig skulle komma överlevande ifrån den lägenheten, och det var nog hans plan ifrån början.

Jag vill inte gå in på några detaljer, jag är inte där än, det är först nu, tolv år senare som jag tagit hjälp utav psykolog. Jag har börjat glänta på den här dörren igen, och det ger mig både mardrömmar och panikattacker, men jag vill tro att det kommer stärka mig i längden. Jag har nu insett tolv år senare att jag måste bearbeta detta eftersom det har orsakat så mycket problem för mig under dom senaste tolv åren, och R ska inte få sno en enda dag till ifrån mitt liv.

Vid 06 nästa morgon efter en hel natt så var väl R så slut så han somnade, jag lyckades smyga iväg och tog mig ut i trappen och kunde klä på mig dom kläderna jag fick med mig. Jag sprang så långt jag kunde ifrån porten, genom staden jag aldrig varit i förut, och letade mig fram till tågstationen. Mitt tåg gick klockan 10. Jag hade fått med mig min väska så jag satt under resan tillbaka till pappa och sminkade över alla märken i ansiktet och det som syntes på kroppen. Jag grät och JAG skämdes, för att jag hade ljugit för pappa. Jag blödde igenom byxorna så jag fick ta av mig jackan och sätta den runt midjan så inte pappa skulle se. Varifrån det blödde hade jag ingen aning om, det gjorde bara så ont, tillslut kändes det som att all känsel i dom nedre delarna försvann.

Väl framme på stationen hos pappa så vill han kramas vilket vi alltid har gjort när vi träffas. Det vrider sig i hela min kropp och jag känner hur tårarna börjar komma. Jag vill inte, allt jag ser framför mig är R som förstörde mig natten innan. Pappa kramar mig och jag fryser till is fullständigt, tur i oturen för min del så har min pappa alltid varit väldigt egocentrisk så jag visste att han inte skulle fråga något om hur det varit hos min kompis. När vi kom hem till pappa så gick jag ut med deras hund och vi gick till en bro, där tog jag upp min mobil och ringde mamma. Hon var trots sin alkoholism den vuxna i mitt liv som jag vände mig till, jag bröt ihop igen, berättade allt som hänt natten innan, och mamma bröt ihop och det enda hon fick fram var älskade gumman, kom hem.

Jag åker hem till mamma redan dagen därpå, min pappa visste ingenting om vad som hade hänt under min vistelse hos honom, väl hemma så åker vi till en kvinnoklinik och dom undersöker mig, och dokumenterar alla skador. Jag hade sprickor i både underlivet och rumpan, jag vart förstoppad och fick åka ambulans en månad senare på grund utav akut tarmvred, dom lyckades lösa det i grevens tid, men än idag tolv år senare så har jag kronisk förstoppning, jag går på toan en gång i månaden ungefär och har gjort det sedan dess och då har jag så ont och svårt att få ut det så jag gråter nio utav tio gånger, jag hade blåmärken överallt, sprickor i munnen, ja listan kan göras lång. Men det värsta utav allt är det psykiska, jag kunde inte krama mina närmsta på flera månader. Jag grät mig igenom nätterna, jag fick hot på sms så vi fick byta nummer, jag testade vid ett tillfälle att gå med mamma på affären, men jag såg R överallt. Han var inte där i fysisk person, men mina ögon såg honom bakom varje hylla, jag sprang ut därifrån i panik, sedan låg jag hemma i månader.

Min mamma började dricka mer och mer, jag tog inte samtalsstödet som mamma försökte ordna, vad skulle det göra för skillnad, till slut var det en vän som bad mig komma till skolan. Mina tre närmsta tjejkompisar lovade att aldrig lämna mig ensam och till slut vågade jag börja gå i skolan igen.

Jag vägrade polisanmäla, för att R hade smsat mig flertalet gånger och berättat vad han skulle göra om jag polisanmälde honom, och jag visste ju vad han var kapabel till.

Ungefär ett år senare träffade jag mannen som idag är min sambo, bästa vän och räddare i nöden, men framförallt pappan till våra barn. Våran historia är fin, men den hör inte till det här berättelsen. Han fick mig att våga anmäla R, men anmälan lades ner, trots att R var välkänd utav polisen i den staden för liknande brott. Det räckte med ett förnamn så visste polisen vi pratade med exakt vem det var, samt att R även blev anmäld utav tre flickor till, en var tretton, en var tolv och en flicka var bara tio år gammal. Han dömdes för att ha våldtagit tioåringen för att R själv hade en film sparad på sin dator ifrån våldtäkten, resterande anmälningar lades ner i brist på bevis. Jag vet inte vad han gör eller vart han är idag, men en sak vet jag, det är att han alltid kommer att förfölja mig.

Just ja, kommer ni ihåg gubben som mamma gifte sig med? Han blev häktad för några år sedan, för vad han själv sade var misshandel, men när vi skulle hämta några saker i hans hem så hade han fått brev ifrån tingsrätten, vi öppnade det såklart, och han var åtalad för våldtäkt utav barn, grovt utnyttjande utav barn för sexuell posering, och en rad andra brott i samma genre. Sedan dess har vi inte haft något med han att göra.

Mamma slutade dricka och är idag en hälsosam och framförallt en närvarande mormor och farmor till sina barnbarn. Huvudsaken är att mina barn har en närvarande mormor som älskar dom mer än allt annat❤️

Meningen med detta är att dels våga berätta min historia, för första gången på riktigt. Jag låste dörren till den här historien när åklagaren lade ner mitt ärende för åtta år sedan. Nu är det snart tolv år sedan den natten, men ännu hemsöker det mig. Viktigast utav allt, det finns hopp och möjlighet, trots att detta format mig otroligt mycket och fått mig att ta idiotiska beslut senare i livet, så har jag lyckats ta mig ifrån det. Idag lever jag ett totalt nyktert, och ett stabilt, bra och välordnat liv med min egna fantastiska familj, och jag ska se till att mina barn aldrig någonsin behöver uppleva det som jag fått göra, och alltid har en trygg och kärleksfull mamma som alltid finns för dom. ❤️

Det är så viktigt att alla barn har en trygg vuxen i liv som alltid ser dom och lyssnar på dom och kan vägleda dom rätt i livet❤️

VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA 

3 thoughts on “Jag har träffat på ett par pedofiler i mitt unga liv

  1. Du är så himla stark! Du har helt rätt sinnesstämning med att aldrig låta han ta en minut till av ditt liv!! Kämpa på!

  2. Känner sorg o stark ilska över att det finns så genom onda människor. Önskar dig all lycka i ditt fortsatta liv!🌹

  3. Du är så otroligt stark och modig, och jag är så ledsen att detta hände dig, och fortfarande händer för så många barn idag 🙁 🌹🌹🌹

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sv Swedish
X