Brevet från lejonmamman

23e juni.

Dagen innan midsommar. Allt planerat och klart. Blommor var det sista som skulle plockas på midsommarmorgon, som alla andra år. Älskar midsommar, älskar att binda kransar och ha en härlig dag med nära o kära.

23e juni på kvällen ringer jag upp ett nummer som jag hade missade samtal från.
Trött o jobbat över som vanligt.
Det var Sara från Dumpen.

23e juni kommer jag aldrig glömma. Dagen när 19 års förhållande tog slut. När jag under ett samtal bara tänkte på min dotter och vad som hänt. Dagen där allt vändes upp och ner.

Min dotter hade som tur är somnat på soffan. Jag bad honom komma ut och prata lite med mig. Rödgråten, panikslagen och helt chockad så sa jag att jag vet vem du träffade i Svedala.
Han skruvade lite på sig och sa
– Va? Vem?

Sen kunde han inte låtsas mer. Jag bad honom bara lungt att packa vad han behöver och gå. Att han får gå och inte komma tillbaks. Det gjorde han.
Han är inte välkommen här mer.
Känslorna för honom är avsky.

Jag firade midsommar. Blev en liten sned krans, det blev picnic i Smyge med nära o kära, en kväll med god mat. Det var kaos men ville inte förstöra för min dotter.

Sen berättade jag för mina nära o kära.
Alla lika chockade som jag.

23e juni 2022 blev jag en annan människa.
Känner mig svag och skit för det mesta men oj vad jag ändå känner kraften av en mamma inom mig.

Jag ska, jag kan, det får vara dåliga dagar men framåt ska vi. Jag ligger inte i en boll o gråter. Jag badar för min dotters skull, jag kämpar för vår skull.

Oändligt tack till Sara, Sanna, teamet och mina nära och kära.

 

VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA