“1973 spreds ett rykte om att någons kompis till en kompis hade varit och ätit på en pizzeria på Hornsgatan i Stockholm. Hon kände att något fastnade i tanden. Natten därefter vaknade hon av en fruktansvärd tandvärk, och hon tog sig till Södersjukhuset. Där konstaterades det att det var en råttand som orsakade smärtan. Hälsovårdsnämnden kom till pizzerian, och ett rum var igenbommat. Ägaren vägrade öppna det. Polisen kom dit och bröt upp dörren. I rummet hängde 50 slaktade råttor.”

Historien, som INTE var sann fick mycket stor spridning. Dagens Nyheter gick ut med en artikel med rubriken “Storlarm om råttfilé. Hälsovården rycker ut”

Detta var 1973 och berättelsen har gett upphov till uttrycket “råttan I pizzan”. “Råttan i pizzan” är alltså en vandringssägen som för en tid blev till en etablerad sanning när den upprepades tillräckligt många gånger.

Massmedias bevakning av Dumpen, har blivit till en visklek där man förmedlar ” Råttan i pizzan” liknande sägner som sedan förändras lite för varje gång den förmedlas. Man blandar direkta osanningar med  halvsanningar och tar saker tagna ur sin kontext för att förmedla den tes som man utgått från redan innan man börjar skriva artikeln.

Tidningarna refererar sedan helt ogenerat till varandras artiklar utan att faktagranska. På så sätt har man avlat man en mängd råttor i pizzor, som i sin tur kan sprids som nya etablerade sanningar.

Mediebevakningen från SVT Västernorrland i fallet med Fränstamannen blev till en av “råttorna i pressen”. Bevakningen gick ut på en påstådd mobb som hade stått utanför en kvinnas hus, sedan maken blivit konfronterad.

SVTs råtta i pressen skapades efter att en journalist frågat människor i den lokala Coop-butiken om det inträffade. Nyheten publicerades och spreds sedan till andra massmediala kanaler som okritiskt tar upp problematiken med mobben utanför kvinnans hus. Råttan vandrar sedan vidare i sociala medier och nu har:
“kvinnan tvingats fly sitt hem”
“kvinnan utsatts för hot”
“familjen fått gömma sig i skräck för mobben”

Kvinnan berättar själv att två alkoholpåverkade män bankat på familjens ytterdörr.
Männen hade frågat efter maken.
Kvinnan svarade att maken inte var hemma.
Ingen av de tu visade tecken på aggressivitet.
Inte heller var de beväpnade.
De gick istället iväg.
I själva verket har kvinnan inte sett till några folksamlingar utanför sitt hus.
Inte heller har hon blivit hotad.
Inte heller har hon tvingats lämna sitt hem.

ETCs journalist Christoffer Röstlund är upphovsman till två råttor som slinker runt och upprepas flitigt. En av dem upprepades senast av Montelius i Expressen den 21/6. Då hävdade hon att jag vägrat svara på frågor om vad vi lägger pengar från Swish på. Jag har aldrig pratat med Montelius. Således är det Röstlunds råtta som hon avlat på.

Montelius i Expressen 21/6 2022

Röstlund hävdar alltså att jag vägrar att svara på frågor. I själva verket ringde han mig en lördageftermiddag. Jag befann mig på motorbana och hade svårt att svara på hans frågor med orsak av buller, så jag lovade att återkomma när jag kommer hem. Insåg under kvällen att jag först kommer att vara hemma efter 22, och bad jag honom skriva ner sina frågor, så att jag kunde besvara på dem i lugn och ro.
Detta är SMS konversationen som lett till att Röstlund hävdar att jag vägrar svara på frågor.

SMS konversation med Christoffer Röstlund.

Idag kilar hans lilla råtta runt i form av ett rykte som senare upprepats tills det blivit en etablerad sanning om att vi inte svarar på frågor.

Röstlunds andra råtta är när ETC tar ett telefonsamtal helt ur sin kontext.

  • Man uppger inte att kvinnan som pratar är skribent.
  • Man uppger inte att hon har hotat med att smutskasta oss till sina kollegor i pressen under tre månaders tid.
  • Man uppger inte att syftet med att få artikeln avpublicerad grundar sig i att maken ska kunna återvända hem, så att hon ska kunna bo kvar i sitt hus. (Enligt uppgift från kvinnan själv)

Skrattet som hörs i telefonsamtalet var ett uttryck i desperation, då situationen hade gått alldeles för långt. Råttan vandrar dock vidare och plötsligt är det ett etablerat faktum att vi skrattar åt anhöriga.

Röstlunds senarenämnda råtta togs upp senast idag 4/7 i Expressen, då det plötsligt verkar ha blivit en etablerad sanning att kvinnan fått sitt liv förstört. Givetvis påverkar det livskvaliteten med en make som vill våldta en sexåring. I Sverige har vi dock inte hederskultur. Inte heller är hedersförtryck accepterat. Åsikter som tidningen ETC förmedlar, att kvinnan kan tvingas bära skammen för vad maken gjort är någonting som tidningen själva får stå för.

Vem pratade förresten med resten av kvinnorna?

Vi har konfronterat 118 män.

Endast två fall tas upp och idisslas likt väl tuggat bröd.

Tv4 och andra gick ut med att Patrik Sjöberg jagar pedofiler och kan bli dömd för det. Patrik Sjöberg är inte ansvarig utgivare för Dumpen och kan således inte bli dömd.

Inte heller jagar vi pedofiler. Vi vet inte orsakerna till varför männen söker barn att förgripa sig på. Detta är vi tydliga med.

Denna vandringssägen har inte bara spridits, den har även muterat och nu skriver man ofta men helt felaktigt att vi utger oss för att vara pedofiljägare och säger att vi jagar pedofiler.

Det krävs läkare för att säkerställa orsaken till varför individ söker efter barn I sexuellt syfte.
Vad vi kan avgöra är att de kontaktar konton som de tror tillhör barn.
Vad vi kan avgöra är att de för en sexuell konversation med någon som de tror är ett barn.
Vad vi kan avgöra är att de kommer till bestämd mötesplats för att träffa barnet.
Vad vi inte kan inte avgöra huruvida sökandet efter barn har sin grund i en pedofil störning.
Således är vi inte pedofiljägare.
Således jagar vi inte pedofiler.

Den 21 juni gick Anna Björklund ut i Aftonbladet med att “det som Dumpen kallar pedofiler är inte bara en pytteliten grupp stackars dårar”
Hon baserar dessutom sin åsikt på att “Dumpen kallar dem pedofiler” vilket alltså inte stämmer.

Anna Björklund, Aftonbladet den 21/6

Anna hävdar att de dårar som vi konfronterar är porrskadede och halvnormala. Vill vi verkligen välkomna våra barn till en värld där med Blomman, Snabelgäddan, Kalmarmannen och resten av gänget är “det nya normala”?

Eller är det kanske dags att dra i nödbromsen när “mannen som ville ta med sitt barn” betraktas som lite porrskadad?

Den fjärde maj gick Sydsvenskans ledarskribent Moa Berglöf ut med att Dumpen saknar åldersgräns.
Något som sattes upp redan I februari. Således har man återigen inte bemödat sig med att faktagranska. Även Moa hävdade att vi kallar oss pedofiljägare.

En skribent från tidningen Arbetet hävdar i sin blogg att hon sett att vi skickat barnpornografi till en av gäddorna i en chattlogg på Dumpen. Hon beskriver att hon blev illamående och mådde dåligt.

I själva verket bestod hennes råtta i pizzan av en fiskare som två gånger fotograferat sin troskant, en gång ett ben och en gång sin rumpa i dunkelt sken. Fiskaren är i 40-års åldern, bilderna är således inte barnpornografiska. Bilderna ligger ute på Dumpen till allmän beskådan.

Expressen har idag 4/7 skrivit en hel artikel  men utelämnat barnens perspektiv sånär som på ett yttrande från en källa.

Det enkla svaret är: Det är olagligt att bestämma träff med barn i sexuellt syfte.

Expressens journalist har valt ut en åklagare från Norrland, för att yttra sig om Dumpen när självmordet som artikeln handlar om ägde rum i Skåne.

Varför man väljer just denna åklagare? Varför väljer man inte någon som faktiskt har insyn? Den enkla förklaringen är att man väljer sina källor med omsorg.  Åklagaren är nämligen  densamma som yttrade sig i fallet med fränstamannen där pressen jagade vittnen på Coop.

Vi på Dumpen speglar den bisarra bilden av verkligheten bakom övergrepp. Måhända att det är tung och obehaglig läsning. Detta förringar dock inte det faktum att detta är verkligheten för våra barn.

Massmedias roll är att arbeta faktabaserat och kritiskt källgranska den information som man publicerar. Kontextjournalistik fungerar inte för att skapa en trovärdig helhetsbild av en situation.

Artiklar ska vara faktabaserade och faktagranskade. Så även krönikor. Innehållet som speglar en enskild skribents åsikter om en situation ska baseras på fakta.

Expressen begärde tacknämligt in källor på häktningar och statistik innan vi fick in vår replik på Montelius krönika publicerad. Hoppas verkligen att man börjar arbeta med samma metoder när man behandlar “fakta” även från våra kritiker framledes.

25% av Sveriges barn har blivit utsatta för sexualbrott.

4% av alla ANMÄLDA sexualbrott mot barn leder till en fällande dom.

Jakten på nya scoop om “farliga Dumpen” förbättrar sannerligen inte tillvaron för våra barn.  Trovärdigheten för stora delar av pressen sjunker dock som en rysk ubåt när man baserar nyheter på Twitter-rykten och hörsägen från kön på COOP och sedan återberättar rykten i nya artiklar.

 

VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA 

4 svar på ”Råttan i pressen”
  1. Jag tänker som så att all uppmärksamhet på Dumpen genererar fler följare. När människor hittar er och ser det arbete ni gör kommer fler att stötta er än de som är emot ert arbete. En riktig hatadumpenvåg i msm just nu.

  2. Såå bra skrivet!! 🤗👍👍✨ Precis detta jag har tänkt med när jag har läst alla dessa artiklar om Dumpen. Eftersmaken är oseriös journalistik, man tappar lite respekten för de som arbetar som journalister på de stora tidningarna. Min bror var journalist (död idag), han skulle vänt sig i graven om han såg hur dessa journalister jobbar 🤯 Jättetrist att journalisterna inte tar tillfället i akt att lyfta dessa svåra frågor på ett seriöst sätt, tex kunde de granska rättsfall eller traumavård gällande barn som utsatts för sexuella övergrepp. Det verkar som journalistkåren söker sensation snarare än samhällsförändring för utsatta barn. Hjärtskärande tragiskt faktiskt 💔

  3. Det är verkligen intressant att se hur i princip all media har valt att bemöta Dumpen och dess arbete… I princip tar all media ställning MOT Dumpen och dess arbetsmetod att hänga ut män som vill förgripa sig sexuellt på barn. INGEN media problematiserar själva samhällsproblemet att vuxna förgriper sig sexuellt på barn! Man fokuserar ensidigt hur Dumpens metod påverkar förövaren och dennes barn men INTE ALLS hur familjen och barnen påverkas av att ha vuxit upp med en dold pedofil som förgriper sig på barn! Man ifrågasätter inte alls om pedofilernas barn varit utsatta för fara av sin egen pappa!!? Det råder liksom en DISKURS kring ämnet Dumpen, vad som är ok att prata om och inte, vad som är giltigt och inte, vilket fokus som äger och inte, där det stora problemet verkar vara att allmänheten får reda på att barnens pappa är pedofil, inte att barnen har varit utsatta för risken att ha en pappa som är pedofil innanför hemmets fyra väggar!! Hur många barn är det som i ovisshet tvingas leva tillsammans med en pappa som i smyg tänder på att titta på våldtagna små barn och som kanske dessutom förgriper sig på andras eller dina egna barn? Som bjuder ut sina egna små barn för andra att våldta (när mamma är på jobbet…)eller som våldtar andras små 2-åringar?? Hur ska en mamma kunna skydda sina barn om inte hennes man/sambo/ex-man åker fast hos Dumpens fiskare? Dumpen ger ju 100-tals sambos/fruar/ex-fruar/anhöriga insynen i mannens dolda liv och möjligheten att skydda sina egna barn mot dessa män som har för avsikt att begå sexuella övergrepp mot barn. Varför pratar inte media om det? 💗

    1. Tyvärr är det inte enbart mammor/sambo/exfru/anhöriga som kämpar och vill skydda sina/andras barn. Det finns män som blir förda bakom ljuset av sin kvinnliga partner som gör barnen tillgängliga. Det är inte enbart är män som är farliga för barnen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.