Det är ett grymt jobb ni gör ska ni veta, och det står nog 99,9 % av befolkningen för. Jag tänkte ge er en historia, då den kanske sticker ut lite från de andras.
Tänkte skriva förut men lät bli. Nu när jag läst en del av andras historier, kan jag inte låta bli.
Han det gäller, kan varken skriva karln eller mannen, för han var ju varken eller…han gjorde precis allt emot mig, och tvingade mig göra detsamma på honom. Vi kan kalla honom Sten. Alla förstår säkert utan att jag ska behöva gå in på detaljer att jag nästan spyr samtidigt som jag skriver.
Men han stoppade inte in den så att säga. Jag vet inte om han tänkte så pass långt, att han kanske skulle tänka att bevis då skulle finnas.
Men det var INTE mitt ”fel”…återigen, det visste jag redan då. Jag tänkte inte att det är ”mitt fel”. Aldrig någonsin vad jag minns.
Det var bara så det skulle vara..Helt normalt. Det var bara helt enkelt som det skulle vara?!?!, alltid hade varit så långt tillbaka jag mindes, och skulle fortgå.
Då de flesta tänker/tänkt att det är deras fel?!?! Det är så långt ifrån det kan komma, och det måste belysas. Därför, måste alla vuxna, alla föräldrar, om det ens finns minsta möjlighet att ens barn utsätts för liknande, ställa frågan;
Finns det någon vuxen person som tar på dig? Finns det någon i vår närhet som närmar sig din kropp? Och beroende på barnets ålder förklara att det är fel, och t o m brottsligt. Som sagt, för mig var det en sån självklarhet, så när min låtsaspappa frågade mig vad jag hade gjort på ryggen, när han skulle hjälpa mig tvätta mitt långa hår i badet…så sa jag helt enkelt att det var Sten. Jag hade märken, han såg dom, jag svarade. Ingen hade anat eller märkt nåt…på den tiden ”existerade” inget sånt. Det blev polisen i vår stads första liknande ärende.
VEM sa nåt om det då, på den tiden?! Ingen!! För det existerade inte.
Det var det som var problemet, idag är det uppmärksammat…men ändå pågår det tydligen!
Skrämmande!
Hur som helst, Sten blev tagen av polisen direkt…som aldrig vart med om nåt liknande att förundersöka. I och för sig var det inte så svårt eftersom han erkände.
Vid polisförhören med mig frågade dom exakt hur många gånger det skett. Herregud!! Jag kunde väl inte räkna till alla efter alla dessa år!
Jag var i 10-12 års åldern då, minns inte riktigt. Jag hade stor respekt för polisen såklart, och svarade 22 eller 27, nånstans där, minns inte riktigt…men bara för att ge dom ett svar. Sanningen var 100- tals gånger, jag kunde omöjligt räkna dom. Jag undrar än idag, hur kan man ställa en sån ogenomtänkt fråga till ett barn som blivit utsatt så långt tillbaka så barnet inte ens minns. Jag svarade ”fel” på fler frågor också, vilket ”räddade” gärningsmannen.
Han blev dömd till några månaders fängelse på en öppen anstalt…sa till grabbarna där att han var där för nåt bedrägeri eller liknande. 10 000 kr i sveda och värk eller vad det heter , och kunde skylla på till sina vänner att han var på en fiskeresa i Norge….
Straff nog?? Nej, inte enligt mig. Är jag bitter idag? Nej, han dog en plågsam död i strupcancer.
Skadar detta mig än idag?
Nej, det tror jag inte…psykiatern jag fick träffa och gå hos efteråt sa att jag var jättestark, att jag inte ens behövde fortsätta gå där då.
Så till er som mår dåligt över ”gamla” övergrepp, vare sig personen blivit straffad eller ej…
Stå på er, det är verkligen inte erat fel, Karma kommer tillslut….Och glöm inte, Du är stark som genomlidit och överlevt detta, fortsätt så och se framåt💝
