Han fann oss på lekplatsen

Året är 1978, jag är då 5 år och kom till Sverige som adoptivbarn. Jag förstod inte något av svenskan men med lite kroppsspråk så lärde jag känna några svenska barn.
Vi gungade mycket och vi såg att det låg godis i sandlådan som vi tog upp och började äta. Det fanns några hus i närheten då vi kollade upp mot en balkong och såg en äldre man stå där med en påse godis. Vi lockades in till honom och vi tyckte han var snäll som gav oss godis. Vi fick göra precis som vi ville och det var kul. Han gjorde upp ett bad i badkaret och jag och mina kompisar klädde av oss för vi såg nog honom som en kompis i slutändan.
Han torkade av oss och tillslut fick vi se honom naken på sin säng. Vi fick leka med hans penis och vi förstod inte bättre. Min yngsta kompis var 3 år. Mina andra kompisar var 1 år yngre än mig.
Det pågick i flera år. Han sa att om vi sa något till våra föräldrar så skulle vi inte få bo med dom utan komma till elaka människor. I min familj var det tabu att nämna ens sn*pp så jag var rädd att om jag sa nått, så skulle jag få smisk eftersom det då var tillåtet att aga barn.
När jag var 10 år så började en av mina kompisar att prata med sin mamma om vad som hände, så polisen hade tydligen tagit honom och ville att vi skulle dit på förhör.

Väl inne hos polisen så frågade polisen om jag visste vad sn*pp var och jag sa nej för jag var så rädd för att bli bortskickad igen. Vi förbjöds att kontakta honom. Vi förstod inte att våra ”vän” egentligen var en snuskgubbe som utnyttjade våra kroppar. Han hade inte sex med oss men vi fick lära oss att suga av honom, sätta på en kondom och runka honom medans han såg på våra nakna kroppar.

Åren gick och jag såg inte honom.
Tills en dag för 3år sedan. Han flyttade in på det boende jag jobbar på och allt slogs i spillror då jag fick höra hans namn.
Jag blev så rädd för hur jag skulle behandla honom?
Jag blev rädd för att jag skulle medicinera honom med allt jag kunde, jag var rädd för att jag skulle misshandla honom.
Jag blev rädd för mig själv, för nu var han liten och svag. Jag tänkte: jag kan inte jobba här för jag har sån god lust att d*da honom för allt han gjorde mot mig och mot mina kompisar. Jag pratade med chefen om mina tankar och att han var min pedofil.
Som tur är så kunde jag bli förflyttad till ett annat boende, jag vet inte vad jag skulle gjort annars. Efter 2 år dog fanskapet och min chef ringde mig och sa: han är död nu vill du komma tillbaka till oss? Jag sa ja nu vill jag komma tillbaks. Sen frågade jag chefen om han led mycket för det hoppas jag han gjort. Hon sa att hon inte visste om han plågades.
Men jag hoppas han inte kom till änglarna i alla fall.
Efter hans död så har jag fått en inre frihet och jag kan släppa honom. Så nu när jag har skrivit detta så kan jag bara säga att jag aldrig kommer att ha detta i mina tankar.

Anonym S

VILL DU HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE