Smärtan är kroppens vakthund, och ångesten själens.
När jag blev överkörd av en gokart och bröt benet I augusti, så gjorde det gräsligt ont. Jag åkte med ambulans till akuten, och kom hem med benet I ett stort gipspaket. Efter en massa hoppande på kryckor, så har benet nu läkt, och jag kan studsa runt precis som jag kunde innan olyckan.
Hade jag mumsat smärtstillande utan att se till att få adekvat vård för mitt brutna ben, så hade benet troligtvis inte varit läkt idag.
När man försöker dämpa ett själsligt trauma med läkemedel och hoppas att detta ska gå över av sig själv, så blir det precis samma resultat, och i de fall som det ens är möjligt att bearbeta ett sexuellt trauma på egen hand, så tar det mycket längre tid än det tar med adekvat vård. Övergrepp i barndomen leder till en krossad själ som innebär otrolig smärta och i värsta fall så kostar det liv. Det är dags att vi tar detta på allvar, för vi har i Sverige idag ett självmord var sjätte timme, och många av de som avslutar sina egna liv är människor som i barndomen blivit utsatta för sexualbrott.
WONSAs upprop ”var är min vård?” hittar ni i länken. Skriv under och skicka in för att alla som blivit sexualbrottsutsatta ska få rätt till den specialiserade vård som faktiskt är en mänsklig rättighet.
https://www.wonsa.se/upprop-specialiserad-vard/
Vi är otroligt tacksamma för det stöd som vi får av er i vårt arbete för barnens oinskränkta rätt att växa upp utan sexuella övergrepp.
