Godmorgon alla kämpar ❤ Idag lite om en mamma och hennes dotter Disa.
Femåriga Disa vill inte åka till pappa, hon säger att pappa rör vid hennes snippa. Myndigheter kopplas in, en efter en och snart är kortslutningen ett faktum.
Sjukvården:
Konstaterar att vissa fysiska tecken på övergrepp hos Disa förekommer.
Barnsamtal:
Disa berättar att pappa rör vid hennes snippa, och att hon inte vill åka till honom.
Polisen:
Pappan nekar i förhör, ord står mot ord.
Disas skador måste inte nödvändigtvis ha uppstått efter övergrepp.
Familjerätten gör följande bedömning:
”Vi har i vår bedömning övervägt övervägt risken för att Disa skulle kunnat vara utsatt för sexuella övergrepp av Kjell och satt det i relation till Disas behov av sin pappa. Behovet av två vårdnadshavare överväger den risken”
När Disa sover, så håller hennes mamma om henne. Mamman gråter och undrar över denna världens grymhet. Hon kan inte för någonting I världen skydda Disa från ett rovdjur, och måste frivilligt lämna flickan ifrån sig varannan helg. Gör hon inte det så förlorar hon vårdnaden.
Vem är den verklige förövaren ?
Barnvåldtäktsmannen eller myndigheten som skyddar Barnvåldtäktsmän ?
Jag skulle vilja påstå att myndigheten agerar tillsammans och i samförstånd med gärningsmannen, när man väljer att åsidosätta ett barns späda röst så att övergreppen kan fortsätta.
Det hjälper alltså inte ett dugg att ta kål på en pedofil, för I samma sekund som en försvinner så dyker det upp 10 nya, och så länge som myndigheterna tycker att det är viktigare att barnet har två vårdnadshavare, än att barnet får sin röst hörd, så matar man barnvåldktsmännen med offer.
Vill ni hjälpa mig och Patrik i vårt arbete, så är ni hjärtligt välkomna att bidra, och vill ni att Disa ska få hälften, så märk betalningen ”Disa”.
