En tidig morgon i mars 2021.
Ett telefonsamtal.
Kvinnan som jag pratade med var nervös.
Hon skulle upp i riksdagens kammare.
Bestämd att förändra tillvaron för de som är barn idag skulle hon hålla ett tal om sin egen barndoms tragedier.
Hon läste upp sitt tal i telefonen.
Gick sönder av den smärta som hon bar med sig upp i riksdagen.
På väg in i kammaren blev hon avrådd att hålla talet i den form som det var. Man ansåg att riksdagen inte var mogen att höra beskrivningen av vad hon upplevt som barn.
Marléne Lund Kopparklint bestämde sig för att om barnen tvingas utstå vad vuxna gör mot dem så behöver vuxna klara av att lyssna.
Hon höll sitt anförande.
Anförandet finns att läsa längst ner.
Sedan dess har Marléne varit uppe i sju IP-debatter, plus motioner rörande barns trygghet från sexualbrott och rätt till rehabilitering.
Detta är vad barnen behöver.
Barnen behöver inte skrivbordslejon som lovar runt, men håller tunnt när det kommer till kritan.
Talet som var för hemskt för riksdagen:
Fru talman, åhörare, nu ska berätta en historia som är brutal, så om det finns känsliga åhörare, ta en paus på en halv minut.
Han som varit så nära en fadersgestalt man kan komma, förvandlades till ett brutalt rovdjur. Han tog tag i henne och kastade ner henne på sängen samtidigt som han slet av henne handduken, snabbt drog han av sig byxor och kalsonger och vände runt henne så att hon låg på mage. Allis kämpade emot när han satte sig gränsle över henne och när han tog tag i hennes hår, insåg hon att hon inte kunde komma undan. När han trängde in i henne, hårt och djupt kunde hon äntligen få skriket att komma ut ur munnen. Samtidigt som han brutalt stötte in i henne kräktes hon på kudden. Smärtan kändes outhärdligt och det kändes som hon skulle sprängas.
Plötsligt drog han sig ur samtidigt som han släppte hennes hår. Allis kröp ihop i fosterställning och tänkte: Låt det vara över, jag klarar inte mer men det visade sig att han bara hade tagit en paus och nu tog han tag i henne igen.
Något gick sönder i henne och det blev ett sår som kanske aldrig skulle läka.
Såret läkte aldrig på flickan. Han den där vidriga äldre mannen berövade hennes barndom och tog hennes självkänsla från henne. Det förblev ett öppet sår genom flickans tonår och in i hennes vuxna liv. Det såret skapade självmordstankar, drogmissbruk, kriminalitet och hon slutade lita på människor. Hon gjorde ingen anmälan för skulden och skammen överskuggade allt. Den här flickan klarade sig mot alla odds och nu står hon här i kammaren och ska prata om hur samhället ska motverka pedofiler i samhället.
Den här flickans berättelse är på intet sätt unik. Den liknar många barn, unga och vuxnas brutala erfarenheter. Människor som aldrig får upprättelse och får lära sig leva med ilskan, skulden och skammen.”
Vill ni hjälpa oss att hålla Dumpen rullande, så är vi väldigt tacksamma. 123 250 22 84
Tack för allt ni gör och tack för att ni gjorde mitt val imorgon lätt, en röst såklart för de som inte kan föra den själv 🙂
Att riksdagen vägrar lyssna en våldtagen fd barn talar om tydligt att dem vill inte veta av. Verkar som att riksdagen tar inte på allvar på det att barnen blir offer för sjuka individer. Pedofiler finns överallt i samhällsklasser verkar det som. Bra jobbat Dumpen.
Tack för att ni finns! Önskar ni når ut än mer och att människor tar sig tid att läsa era jobb. De senaste om borlänge och hur rektor skött det är precis som på min tid. Jag är över 40 nu. Sååå sorgligt.
Vilket mod och vilken styrka, Marlene Kopparklint! ♥️
Droppen urholkar stenen. Den sanning som för ett par år sedan var för fruktansvärd för både riksdagsfolk och gräsrötter har sakta men säkert blivit känd. Ingen kan längre värja sig och hävda att man inte visste.
Många människor ”orkar inte” lyssna eller tro på allt hemskt som händer, för att det är för otäckt. Men att stoppa huvudet i sanden hjälper ingen! Jag tycker också det är fruktansvärt hemskt och jobbigt att läsa och höra om alla vidrigheter som pågår men det är ALLAS VÅR FÖRBANNADE SKYLDIGHET att LYSSNA och REAGERA och inte ”låtsas som om det regnar” för att det är obehagligt! För om det är jobbigt att höra om det så kan man ju inte ens i närheten förstå hur fruktansvärt det är för de som blir utsatta för det! Det är viktigt att människor pratar om det och att alla andra verkligen förstår! Först då kommer saker att på riktigt börja hända.